Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
30 januari 2010 under Noterat | kommentera

Arlanda – en såpopera på riktigt!

Emma Emma

img_3151 Tillbaka i Sverige, kan jag bara konstatera att det inte bidde något bloggande från Indien. Mest för att min resväska, med laddare till datorn och mycket annat, blev kvar på Arlanda.

När jag har tinat upp ska jag ge lite glimtar från den indiska kulturekonomin, men först lite GALLA över den flygplats som enbart platsar i min favoritsåpa, Stockholm Arlanda.

På vägen dit blev, som sagt var, min resväska kvarglömd. Mumlande förklaringar om att den hamnat hos SAS istället för British Airways, och blivit stående på Arlanda istället för att resa mot Ahmedabad. Men hallå! Hur svårt kan det vara?

Sedan: landning på Arlanda klockan ett i natt. Alla plan försenade och återigen ingen väska på bandet. En halvtimme senare ett samtal från Luftfartsverket: de har hittat den. Måste bara ha blivit glömd. Hallå igen!

Därefter: MARDRÖMMEN startar. Sista tåget har gått, sista bussen likaså. Återstår gör TAXI, med det lilla problemet att det en snöig fredagsnatt inte finns några taxibilar på Arlanda. -”Det kan ta ett par timmar”, säger kvinnan som har fått clownrollen i såpoperan och har ”TAXISERVICE” på ryggen. Hon erbjuder allt utom service!

Det är femton minusgrader, många av oss saknar vinterkläder, vi står i en lång kö och vi är i Sverige – vilket betyder att folk hoppar in en och en i bilarna och inte delar. Bredvid mig står en chockad amerikanska från Seattle, som aldrig har sett något liknande.

Efter drygt en timme kör en tom buss förbi oss på väg mot Stockholm City. Det visar sig att SL-bussarna går hela natten, fast det har Arlandas ”service”-personal glömt att berätta. Och bussen stannar heller inte till, trots att det står massvis av människor och skakar i kylan. Medmänsklighet står nämligen inte inskrivet i chaufförens arbetsbeskrivning.

Klockan är halv fyra när jag kommer hem, efter att ha varit riktigt osvensk och delat taxi med tre andra ur kön.

Alltihop känns symptomatiskt. Man landar på ursnygga, superdesignade Arlanda, bara för att upptäcka att allt bara är yta – det finns ingen service och ingen medmänsklighet. Någonstans har vi glömt det som verkligen spelar roll – och det är precis det som gör att jag tror att Indien, och inte Sverige, har framtiden för sig!

Kommentera
27 januari 2010 under Analys, Noterat | 5 kommentarer

Säg hej då till ordet läsplatta

Tobias Tobias

ipadFörväntningarna har varit höga på Apples nya läsplatta och kvällen har blottat företagets sektliknande publik som twittrat och bloggat live i samband med släppet.

Kommer Apple rädda bok- eller tidningsbranschen på samma sätt som såg till att skapa ett digitalt handelssystem och digital spelare för musikbranschen?

Svaret pekar i en riktning som många av oss spånat kring tidigare. Det är inte en läsplatta eller e-bok som Apple nu presenterat — produkten heter iPad — utan en avancerad allt-i-allo-maskin som framför allt handlar om att bära internets möjligheter med dig. Den är större än en iPhone men mindre än dator.

I apparaten finns möjligheter för foto, spel, jobb och de vanliga nätapplikationerna såsom Facebook. Men som en ingrediens finns iBooks med ett fönster som liknar en bokhylla och vad Apple gör här för bokbranschen är att skapa en handelsplats som kommer konkurrera med Amazon om den globala marknaden men också utmanar vad som är en bok — nätet, rörliga bilder och länkar finns ju här som givna ingredienser. Även tidningsläsandet betonas, men också som något mer än en tidning: med rörliga bilder och -intervjuer.

Tv och tidning som en och samma sak. Och på sikt kommer element som fysiska ljud och rörliga bilder träda in i litteraturen också. Förändringen av artefaktenen bok kommer bli enorm på 20 års sikt sett i ett historiskt perspektiv. (Men som sagt, alla kommer inte rusa iväg.)

Så hej då till ord som läsplatta. I stället kommer vi troligen säga iPad till en början och sedan ”pad” eller ”platta” (den senare föreslagen av Mattias Boström på Piratförlaget i en pågående Twitterdiskussion).

Läs mer:

Kommentera
26 januari 2010 under Noterat | kommentera

Vad som egentligen styr

Tobias Tobias

Det är de stora förändringarna som styr, inte enstaka förslag från en sittande nämnd eller regering. Därför är det såklart oerhört intressant — även från ett kulturpolitiskt och kulturekonomiskt perspektiv — hur valresultatet blir i höst.

Som en fortsättning på antologin ”Noll Noll” (recension senast i DN igår) så samlar min medredaktör Anders Rydell på pressklubben Desken några personer för att diskutera de stora förändringarna framåt. På onsdag (27 jan) är ämnet: hur blir tiotalets politik? Diskuterar gör Torbjörn Nilsson, politisk redaktör på Fokus, och Karin Eriksson, politisk reporter på Expressen och medförfattare i ”Noll Noll”.

Kvällen arrangeras i samarbete med mitt förlag Volante och tidningen Fokus och är öppen för allmänheten. Samtalet börjar kl 18.30 (läs mer här).

Kommentera
20 januari 2010 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Evelina Wahlqvist om konstnärliga karriärvägar

red red

evelinawahlqvist_1Det finns en kopplingen mellan kultursektorn och ekonomisk tillväxt. Det har Evelina Wahlqvist, forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, påvisat i sin tidigare forskning. I sin nya rapport, Making Art Work, tittar hon på hur nya konstnärliga karriärvägar kan stärka den kopplingen.

Du har skrivit att en bättre nyttjad konstnärlig kompetens kan bli tillväxtsektor. Hur då?
– Samhällsekonomiskt rör vi oss mot ett postindustriellt samhälle, där vi lätt ombesörjer de materiella behoven och då har möjlighet att efterfråga fler upplevelser. Och där finns ju potential för desom är konstnärligt orienterade. Den kreativa sektorn omsatte 650 miljarder Euro i Europa 2003, vilket är mer än flera traditionella branscher.
– Tittar man på ett individuellt perspektiv, så är det intressant att notera vilken kompetens de konstnärligt utbildade har. De har gått på högskola/universitet och har ofta genomfört en förberedande utbildning innan, i min studie har de i snitt studerat åtta år efter gymnasiet. Ofta har man kombinerat det med andra kompetenser. Här finns det ju en enorm potential om den kan utnyttjas rätt.

Hur ska man då komma åt den här potentialen?
– Till viss del handlar det om synsätt. Både om samhällets traditionella syn på konstnärliga aktiviteter, men också på hur de konstnärligt utbildade ser på sig själva och till exempel på skiljelinjen mellan konst och det kommersiella.

Vad skulle alumnerna som du intervjuat i studien själva vilja ändra på?
– Om man tittar specifikt på vad de saknat på utbildningsområdet är det entreprenörskap, marknadsföring och mer kunskap i att sälja in sin idé, produkt eller sig själv. Man vill också ha mer praktik där man lär sig tillämpa och sätta kunskaperna i ett sammanhang.
– Tittar man i senare skeden av karriären så handlar det mycket om pengar. Hur kan man få till en mer hållbar ekonomisk situation? Många lägger ned oerhört mycket tid på att ordna pengar istället för på sin egentliga verksamhet. Man efterlyser ett enklare sätt att livnära sig på: att veta huruvida det är ok att kombinera företag, A-kassa och stipendier etc.

Är utbildningarna för smala idag – om alumnerna efterlyser entreprenörskap?
– Det handlar mycket om tradition och här har de konstnärliga utbildningarna i Europa inte varit bra på att integrera entreprenörskap och ekonomi i undervisningen, med Storbritannien och möjligen Holland som undantag.

Behöver man utmana den traditionella synen på att konst ska subventioneras och inte själv generera pengar?
– En viss del av kultursektorn, som inte kan finansiera sig själv, måste vi subventionera, men vi måste också se den del av sektorn som publik eller relaterade branscher är villiga att betala för.
Det hade varit intressant att se kultursektorn som vilken annan sektor som helst, i andra branscher investerar man i forskning och utveckling medan andra aktiviteter genererar pengar.

Är kulturpolitiken också för snäv i det hänseendet?
– Ja, jag tycker man ska ha ett mer integrerat perspektiv inom politiken. Vi har en tradition att låta kulturpolitiken stå för sig själv. Men regionalt händer det mycket, där ser man kulturpolitiken blandas med närings- och utbildningspolitik.

Du kopplar ju konstnärlig
aktivitet till regional utveckling – finns det något som regionerna kan göra?
– Det finns mycket konkret man kan göra: en bra infrastruktur, se till att det finns billiga centrala boenden och ateljéer, arbeta med publikutveckling, skapa utrymme för både finkultur och subkulturer, både den subventionerade kulturen och den entreprenöriella kulturen. Det är då det händer något.

Var det något som överraskade dig med studien?
– En sak som jag tänker på var att alla relaterade till någon form av marknad och var den finns. Och ju längre bort från konstscenen man bodde desto mer medveten om den var man.
– Sedan är det en sak som jag skulle vilja titta närmare på. Vår tidigare forskning har ju visat att konstnärstäthet och lokal tillväxt hänger ihop. I min studie bor de allra flesta också i Göteborg, Stockholm eller Malmö – alltså storstads- och tillväxtområden. Men de konstnärligt utövande som jag intervjuat är ofta är skrivna i städerna för att sedan befinna sig någon annanstans under delar av året – på landet eller i någon annan storstad. De använder landsbygden som en del i produktionscykeln och sedan återvänder de till storstaden när det gäller att vara synlig och möta beställare och producent. Konstnärerna behöver finnas där det finns ekonomi, publik, men de befinner sig inte där året om. De är inte bara fria inte bara i tanken, utan också fria i sin geografi. Det kommer jag titta vidare på.

Kommentera
18 januari 2010 under Noterat | kommentera

Indisk kulturekonomi

Emma Emma

Det är äntligen dags för vår årliga workshop vid National Institute of Design i Ahmedabad, Indien.

Temat för året är ”The Future of Talent” och under en vecka ska våra svenska design-, ekonomi- och ingenjörsstudenter via SSES genomföra spaningar tillsammans med ett antal indiska studenter.Midsummer

Jag avser att rapportera om resultaten här på bloggen, liksom om mina efterföljande eskapader i Mumbai, där jag ensam fortsätter spaningarna.

Och börjar här med en bild från studenternas egen introduktion.

Kommentera
17 januari 2010 under Noterat | kommentera

Stockholm det nya Detroit?

Emma Emma

Jag är rätt orolig för Stockholms framtid. Tycker att det är så sjukt många stora egon och så mycket prestige, revirpinkande och stuprörstänkande. I alla fall i universitetsvärlden.

Helst skulle jag flytta till Helsingfors. Det nya Aalto-universitetet, som startade nu efter jul och som är en sammanslagning av handelshögskolan, den tekniska och den konstindustriella högskolan, verkar toppen.

Som Stanfords d.school i storlek LARGE. Eller som om man vågade slå samman Handels, KTH och Konstfack.

Det tror jag är framtiden. Och det är ju också den utvecklingen man ser internationellt.

Fast här i Stockholm går vi – SSES undantaget – snarare åt motsatt håll. Mot den uppdelning som Mark Taylor, religionsprofessor vid Columbia, förra året kallade ”the Detroit of higher learning”.

Kommentera
15 januari 2010 under Noterat | kommentera

After Hours på Bonusbanken

Emma Emma

Kom äntligen iväg till Mats Hjelms och Dorte Olesens verk ”After Hours”, som visas på SEB Hamngatan.

Och trots att jag är oerhört skeptisk till SEB som bank, måste jag säga att verket var häftigt, och väldigt snyggt. Alldeles lagom diskret, med en märklig verklighetskänsla. Efter ett tag glömde man helt bort att det var en film, och började verkligen tro att man tittade in i banken.

Jag hade sällskap av en student, och vi hamnade i en lång diskussion om det här med klädkoder i näringslivet och orsaker till dem. Hon hade den ena historien efter den andra att berätta, och själv mindes jag plötsligt att jag faktiskt jobbade fem år på en annan (och bättre) bank på 1980-talet.

(Det är märkligt hur man kan förtränga saker, eller hur?)

Hur som helst hade jag då ett helt gäng kostymer – med axelvaddar, förstås, det var ju trots allt 1980-tal! – stamkort på Café Opera och tvingades dessutom att ta grönt kort (som det hette på den tiden) i golf, ”för att kunna spela med kunderna”.

Jag avskydde golfen och kostymerna, och flydde så småningom till litteraturvetenskapen på universitetet; började klä mig i svart och bytte snart Café Opera mot Prinsen.

Så kan det också gå, efter några år på banken.

Kommentera
13 januari 2010 under Noterat | kommentera

Att odla ett kulturförakt

Emma Emma

Dagens Nyheters ledarsida, 13 januari, 2010, signerat Rickard Westerberg:

I november förra året attackerade en konstnär i Lund fyra kvinnor med sprejfärg. Nu står han åtalad för ofredande, hot och skadegörelse. En lämplig kandidat för Konstfacks masterutbildning, månntro?

Jag vet inte om det ska föreställa roligt. Själv tycker jag att det är rätt långt under den nivå man kan förvänta sig av en ledarsida.

Kommentera
12 januari 2010 under Noterat | kommentera

Framtiden finns inte överallt

Tobias Tobias

Det är lätt att skena iväg. Pryl hit och framsteg dit. Möjligheter där och strukturomvandlingar där. Men bara för att jag är intresserad, har som jobb att ”hänga med” och för länge sen digitaliserat mycket av mitt liv innebär inte det att resten hänger på.

Ibland får man tillfälle att kika in i andra människors liv. Att gå på bostadsvisningar medför en sådan möjlighet och av nödvändighet är det vad jag sysslar med varje helg numera.

Bilden nedan är från ett sådant smygbesök som fick mig att backa några välbehövliga steg i min iver att kika framåt. I källaren fanns flera hyllor med sådana här kassetter i särskilda fodral och med filmer som inte uppdaterats på något decennium.

Framtiden är kanske synlig på några ställen, men knappast överallt.

band
Kommentera
10 januari 2010 under Noterat | kommentera

Vad är kulturekonomi?

Emma Emma

Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska fortsätta blogga på kulturekonomi.se, eller inte.
Som synes var det länge sedan.
Anledningen är framför allt att jag undrar om det verkligen är kulturekonomi som jag sysslar med.

Fast: vad är kulturekonomi? Och vad är inte kulturekonomi?

Hösten 2009 var också den värsta i mitt liv, vilket förstås är en annan förklaring till min frånvaro.
Det nystartade masterprogrammet vid Handels har tagit en ofantlig tid – och har faktiskt inte varit särskilt kul. Mest bara en massa administration och oändliga betygsdiskussioner.
Jag har inte fått undervisa i mina egna ämnen, inte i något som ens påminner om kulturekonomi, och samtidigt inte haft minsta tid över för att forska.
Det har varit oerhört frustrerande!

Konstfack har varit räddningen, och jag har nu förlängt min tjänst där med ytterligare tre år. Där får jag undervisa på områden som jag har forskat om och som intresserar mig. Det har känts och känns väldigt kul – och jag ser nu fram emot att utveckla en kurs i konstekonomi till våren liksom att börja arbeta med en större, mer långsiktig satsning på design och ekonomi.

Så allt är inte nattsvart. Och jag hyser fortfarande förhoppningen om att det ska bli bättre på Handels. Jag ser så tydligt hur andra handelshögskolor världen över går mot ett mer kulturekonomiskt tänkande.

En artikel i New York Times beskriver den utveckling jag själv tror på. Mot ett mer integrerat, mer kritiskt tänkande, utifrån fler perspektiv.

Och det är väl trots allt det som kulturekonomi framför allt handlar om?

Kommentera