Jag är ju en blandbandsmänniska, vilket i det digitala samhället först utvecklades till cd-brännarintresse och numera låtlistenörd. Därför har de senaste månaderna varit en fest med alla summeringar av decenniet.
Inte för att alla låtlistor lyckas vaska ur de ”bästa” låtarna eller filmerna. De intressanta listorna har inte det syftet. De försöker säga något, om avsändaren eller om något tema.
De bästa låtlistorna innehåller också högst 15 låtar. Fler än så innebär snarare än radiolista eller radiostation. En samling låtar valda för att följa liknande smak eller känsla.
Men ett populärt tal denna sammanfattningens höst har varit 100. För stor siffra alltså för en låtlista, men ett tal som möjliggör en grundlig analys. Den mest intressanta sajten apropå sammanfattning och låtlistor har varit Nollnolltalet.se med redaktionen för Magasinet Novell (nytt intressant nummer ute nu!) bakom. Varje dag under hösten har de fortsatt en nedräkning från nr 100 — och snart är vi framme vid plats nr 1, vilket lämpligt nog presenteras på en nyårsfest.
Denna sajt och lista är inte bara intressant sett till sitt innehåll, utan också för hur den växt fram och fortsätter växa och är på så sätt ett paradexempel hur innehåll skapas i denna nya härliga medievärld. Om vi ska snacka buzzwords så handlar det alltså om sociala medier, crowdsourcing och användargenererat innehåll.
- Ett antal musikskribenter och -professionella bjöds in för att bidra med sina hundralistor. (Bland andra redaktören för analysbrevet, Johan Scheele.) Dessa listor vägdes sedan samman till den slutgiltiga listan.
- Varje låt på sajten presenteras av olika skribenter, som bjuder på gedigna analyser och ofta roliga och intressanta anekdoter. Mycket bra läsning.
- Under hela hösten har Novells initiativ sporrat en rad andra hundralistor som spridits via bloggar och Twitter. Några listor sprids också via Nollnolltalet.se men oftare via andra forum.
- Vad som skiljer de här listorna mot motsvarande för tio år sedan är också att vi kan lyssna på musiken direkt, via youtubeklipp eller spotifylänk.
PS. Mitt intresse för decenniesummering — eller egentligen samtidsanalys — har väl också blivit uppenbart med antologin ”Noll Noll” som jag är medredaktör och förläggare för. Men i den står berättandet och analysen i fokus, även om några listor finns med. Både hundra- och topp 15-listorna med min musik är dock fortfarande under konstruktion, men ni är välkomna att följa slutfilandet via den här Spotifylänken (radiostationen) eller den här (låtlistan). Det är tydligt att jag legat och plöjt i mittenfåran av indiemusik, men den kortare listan är onekligen mer personlig. Om jag ska plocka fram några album som jag lyssnat mest på finner jag The Strokes (alla), Regina Spektor (”Begin to hope”), Ryan Adams (”Gold”), Damien Rice (”O”) och Håkan Hellström (alla). Nedan ”Blower’s daughter” av och med Damien Rice.