Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
29 september 2009 under Noterat | 6 kommentarer

Fler kulturyrken finns utanför kulturnäringarna

Tobias Tobias

Frågor för sådana som jag: Ska hantverkare ingå? Hur ska vi se på reklam och marknadsföring?

Jajamän, det är dags att prata definitioner och avgränsningar igen. Inför möte idag läser jag Tillväxtanalys rapport från i somras, ”Kulturnäringar i svensk statistik: förslag till avgränsning för framtida kartläggningar”. (Ladda ner rapporten här.)

Mest är det diskussioner om en framkomlig statistik definition, men siffror har tagits fram för att belysa att ”kulturyrken” inte bara finns inom kulturnäringarna. Resultatet eller modellen är inte ny, men siffrorna för Sverige är nya. Ansatsen beskrivs som ”trident”.

______________________Kulturnäringar   Övriga sektorer   Total
Sysselsatta inom kulturyrken     47 579                          59 711               107 290
Sysselsatta inom stödtjänster    84 900
Total                                           132 479                          59 711               192 190

Bland sysselsatta i ”kulturyrken” är alltså fler sysselsatta utanför kulturnäringarna. Totalt är 4,6 procent i Sverige sysselsatta med produktion av kulturvärden och 3,2 procent inom kulturnäringarna.

Relaterat inlägg: ”Det ska heta kulturnäringar”

6 kommentarer
  1. Malinka skriver:

    blir det inte lite fel att prata om att kulturnäringarna genererar så mycket pengar då? om områdena utanför själva kulturnäringarna ger mer pengar, menar jag!?

    *kliar skallen*

  2. Tobias skriver:

    Visst är det en mycket viktig poäng att se att många ”kulturyrken” finns utanför kulturnäringarna.

    Men att många kulturvärdesproducenter också är sysselsatta utanför kulturnäringarna innebär inte att
    värde också skapas i dessa.

    Det ena utesluter inte det andra. Snarare tvärtom.

  3. Sören Wallin skriver:

    Frågan ligger på ett mer övergripande plan tycker jag.

    Ska Sverige ha en egen definition av kulturella näringar eller ska vi EU-anpassa oss? Det är lite som med gamla videobandsformaten. Sonys Betamax-format var tekniskt överlägset bäst men hade inte tillräckliga distributionskanaler för att slå igenom. Sverige kan mycket väl ha fått ”den bästa” definitionen av näringarna, men har den något värde i vår globaliserade värld, när vi vill jämföra våra siffror med EU, Storbritannien, Japan och Kanada?

    Varför uppfinna hjulet på nytt? Vi är inte först ut, hela arbetet med en definition bygger på en jämförelse mellan existerande definitioner bland föregångarna. Borde vi inte ansluta oss, och se Tillväxtanalys arbete som underlag för val av anslutning istället?

    /Sören

  4. Sören Wallin skriver:

    Förtydligande – Alltså, acceptera att det är VHS-formatet som gäller!
    ;-)

  5. Tobias skriver:

    Jag är benägen att hålla med, från en pragmatisk utgångspunkt. Vad ger en egen definition i förhållande till kostnader att ta fram och inte direkt kunna jämföra?

    Men det lutar åt just det: en helt egen definition. Val av Betamax alltså.

  6. Sören Wallin skriver:

    ”Det enda historien lärt oss är att vi ingenting lär av den” citat Bertrand Russell

    Klart det blir Betamax, man har ju plöjt ner pengar i en egen definition som man inte vill kasta bort… och om man ser till historien så tenderar vi att hålla fast vid våra investeringar även om dom är aldrig så felaktiga, det är ju där vi har satsat.

    Pinsamt, det betyder att man i framtiden aldrig behöver stå till svars för om Sverige skulle ”gå sämre” i sektorn än utlandet, ”… för våra definitioner är inte jämförbara…”

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas