Är jag ensam om att känna det som om jag är på väg att drunkna?
Att kvantiteten – mängden – går ut över kvaliteten? Att allt späds ut?
Att jag skulle hinna träffa de nära vännerna mycket oftare, om jag inte ägnade så mycket tid åt alla bekanta; om jag skippade en del mingel och inte ägnade timmar åt att svara på en miljon mejl, blogga, kolla Facebook och annat – och att det antagligen skulle ge mer.
Att jag skulle hinna läsa fler böcker, ordentligt, om jag inte skaffade så många böcker – och att det antagligen skulle ge mer.
Att jag skulle kunna lyssna in mig ordentligt på en artist, på ett album, på ett stycke, om jag lät bli att lyssna på så många – och att det antagligen skulle ge mer.
Och så vidare.
I går tog jag ledigt – för en gångs skull – och la mig på sängen och läste min vän Anna Lytsys roman ”Fru Freud och jag”. Hela dagen. Det kändes syndigt, skamligt och väldigt skönt!
Viss litteratur blir bäst av att läsas på det sättet, intensivt, men hur ofta unnar man sig att göra det?
Jag gör det allt mer sällan.
Istället märker jag att jag i allt högre utsträckning bara skummar böcker, läser lite här och där, och sedan lägger dem i från mig. För att hinna skumma nästa. Och jag tror att det skulle vara ännu värre om jag skaffade mig en läsplatta och började ladda ned från nätet. Då skulle jag väl till sist bara skumma allt.
Jag funderar jättemycket över det här. Det är nästan som en besatthet. Då och då skriver jag krönikor relaterade till temat, men får då nästan alltid tillbaka en mängd spydiga mejl om att det är ett lyxproblem. Och det är såklart att det är.
Men ändå.
Andra gånger får jag svaret att det enbart handlar om att jag är medelålders, kvinna och inte van att navigera i det gigantiska utbud av kultur och relationer som har uppstått med nätet. Och det är såklart att jag är.
Men ändå.
Åter andra tycker att jag borde vända på frågeställningen och istället tipsa folk om hur man får mer av allt: fler relationer, mer kultur. Det kan man säkert göra, och det är säkert ännu viktigare, men inte jag. Jag upplever verkligen motsatsen: att mängden blir ett problem som går ut över kvaliteten.
Är jag ensam om det?