Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
8 september 2009 under Analys | 1 kommentar

En historisk dag igår? Om betalningsmodeller och kulturkonsumtion

Tobias Tobias

Var det en historisk dag igår? Om jag skriver att Spotify släppte sin app för iPhone kanske det inte verkar så stort förutom för några insatta. Men låt mig sätta det i ett större sammanhang.

  • Igår var dagen då musiken tog ett stort steg från våra skivor eller filer till att vara så mycket mer tillgänglig, även från mobilen, via nätet. Visionen om medie- och kulturkonsumtion här och nu, på kommando och inte bara det som vi tidigare lagrat,blev verklighet.
  • Men det där med ”tillgänglig” kräver ett tillägg: för dem som betalar för den. För att kunna använda Spotifyappen för iPhone krävs nämligen betalversionen, s.k. premium och antalet betalande användare exploderade igår (enligt Jocke Jardenberg). Därmed kanske vi också kommer se på gårdagen som dagen då vi gick från gratis till betalning på nätet, och att det gick så snabbt.

Så helt plötsligt är Spotify hyllat igen (SvD, DN, Ny Teknik, Spotifybloggen). Från att ha varit ifrågsatt under några veckor. Och dessförinnan hyllats som ett svenskt framsteg för att sprida musik under ett drygt år. Början på diskussionen i somras var ett blogginlägg av Magnus Uggla.

Varför har det blivit sådana reaktioner? Varför är Spotify så intressant?

Själv lyssnar jag nog i snitt sex timmar per dag på Spotify. Jag skrev inget när svallvågorna var som högst (förutom på Twitter), men sammanställde några tankar till förra analysbrevet. Här är en kortversion.

Varför är Spotify intressant över huvud taget?

Tjänsten är intressant för att den symboliserar vad så många pekat skulle bli framtidens distributionstjänst. Något som du betalar en fast månadsavgift för – eller erbjuds gratis med reklam – och som har ”allt”.

Mer framsynt än de flesta var David Bowie när han förutsåg musikbranschens framtid: hotad upphovsrätt, fler konserter, ingen eller minskad makt för skivbolagen. Dessutom sa han, i en klassisk New York Times-intervju 2002: ”Music itself is going to become like running water or electricity.

Musik från en till synes oändlig källa, bara att stänga av och på. För vissa innebar ökade möjligheter för fildelning – legal eller illegal – en sådan källa, men du var ändå tvungen att kopiera och sortera. Några tjänster, såsom Yahoo’s Music Unlimited och XM-To-Go, gav också en försmak.

Men Spotify tog utvecklingen till en ny nivå när tjänsten lanserades förra året. Den fungerade bättre och innehöll mer musik. Inte allt, men mer än vad någon konkurrent var i närheten av. Dessutom var den gratis om man stod ut med reklam. Själv köpte jag premium direkt och har betalat gladeligen.

Hur kunde Spotify lyckas?

Detta har varit ett mysterium för mig och andra, men tidningen Computer Sweden avslöjade i juli att alla de stora skivbolagen och indiebolagens gemensamma organisation Merlin äger andelar i Spotify. Ett faktum som nu blivit en del av kritiken mot bolaget.

Hur det svenska bolaget lyckades med det som inget annat lyckats med, nämligen att få med sig de internationella jättarna, är ändå fascinerande. Kanske kände tillräckligt många att det var dags, efter en slitsam PirateBay-rättegång och allmänt krig mot konsumenterna. Men framför allt fanns allt mindre att förlora för en skivindustri som fortfarande stod ganska rådvill inför framtiden.

Hur mycket får artisten?

Det handlar vid en första anblick om småsummor. Slår man ut det per lyssning handlar det om 0,003 kronor, om vi räknar utifrån vad som läckt. Det låter inte så mycket, men är faktiskt mer än vad man får per lyssning i exempelvis radio. Något som vi återkommer till nedan.

Är det Spotifys fel att artisten inte får mer?

Bolaget förhandlar bara med rättighetsinnehavarna, eller deras företrädare (s.k. aggregators). Företagets vd Daniel Ek förklarar det såhär i en TT Spektra-intervju: ”Vi har förhandlat fram avtal med rättighetsinnehavarna, det vill säga skivbolagen. Vi har ingen kontroll över de ersättningsmodeller skivbolagen väljer att arbeta efter…

Storleken på summan som rättighetsinnehavarna i sin tur ska portionera ut bestäms i viss mån av denna första förhandling, liksom av vad Spotify tjänar i form av intäkter från reklam och prenumeration. Enligt uppgifter som läckt behåller Spotify 40-50 procent av intäkterna. Resterande del fördelas till skivbolagen efter hur många lyssningar som deras artisters låtar haft.

På sin blogg har Mindparks Joakim Jardenberg gjort ett intressant räkneexempel: ”Summan blir i slutänden att av min månadsinbetalning på en hundring återstår en ca femma att fördelas till de artister jag lyssnar på…”

Vilken ersättning hade varit rimlig?

I internets barndom hördes ofta att mellanhänderna skulle kapas. I själva verket finns det inte sällan i musikbranschen fler mellanhänder än tidigare. Det är inte bara musiken som ska lagras och spridas, även avtal ska samlas ihop liksom information (metadata) om inspelningarna. Detta innebär att många skär emellan.

Vad gäller rättighetsinnehavarnas andel – 50-60 % – så kan man fråga sig om det är alltför generöst till förmån för Spotify. Å ena sidan är det ju viktigt att komma igång med nya lösningar och testa. Å andra sidan har de fördelningar och priser som sätts från början en tendens att leva kvar. Se bara på Itunes.

Men viktigt att notera att även om fördelningsnivån mellan Spotify och skivbolagen lär ersättningarna öka. Spotify har varit funnits i mindre än ett år som allmän tjänst och inte i hela världen. Det mesta talar för att intäkterna kommer öka – och därmed ersättningen till skivbolag och artister.

Låt oss jämföra

Tio nedladdningar på Itunes motsvarar 5.000 lyssningar på Spotify, sett till ersättning, enligt en intervju i norska Dagbladet. Men kanske är det inte Itunes som man ska jämföra med, utan radio. Något som Dagens Emanuel Karlsten gjort på sin sin blogg och menar att ersättningen i radio är ännu lägre.

Tjänsten blir allt viktigare – och musiken mindre unik

En konsekvens av David Bowies analys om musik som vatten, blir att musiken i sig alltid finns där. Det viktiga blir därmed att paketera den, att föra ut den, att uppmärksamma den. På så sätt blir det inte musiken som säljs, utan tjänsten som ger tillgång till den.

Redan nu finns mängder av erbjudanden som går ut på att ”köp den här telefonen och du får ett musikbibliotek”. Det kan tyckas deprimerande för artister och producenter att man inte köper just deras musik exklusivt, utan att ens verk förpackas som extramaterial. Musik blir något man får ”på köpet” eller tar för givet.

Utmaningen i det är scenariot blir ersättningsnivåerna för kreatörerna. Men jag gissar att de kommer sjunka i takt med att deras material blir allt mindre unikt. Få kommer välja att ställa sig utanför de stora distributionskanalerna – det viktiga för de flesta är ändå att nå så många som möjligt. Kanske vissa föredrar det småskaliga med egna hemsidor och små beundrarskaror, men jag tror det är en minoritet.

Varför sådan reaktion?

Det var Ugglas utspel som började den senaste tidens mer kritiska granskning av Spotify. Vad medierna missade var att utspelet inte så stor utsträckning riktade sig mot Spotify, som Uggla sade sig gilla, som mot skivbolaget Sony. Alla de stora skivbolagen köpte tidigt in sig i Spotify – till vad som idag kan uppfattas som reapris. Sony köpte 6 % av aktierna i bolaget för 30 000 kronor. När Spotify är idag värderas till mellan 1,8-2 miljarder kronor är Sonys andel är alltså värd dryga hundra miljoner.

Samtidigt är Spotify fortfarande ett experiment. Att skivbolagen är med på båten, delar risk och potentiella vinster, gör att framtiden för Spotify, och lagliga lösningar på internet, ser mer lovande ut.

Hur ser musikbranschens framtid ut?

Musikindustrin är i förändring, Spotify är ett experiment. Men när stenen väl börjat rulla kan det gå fort.

Så här säger Spotifys vd Daniel Ek i en TT-intervju: ”Jag tror att digital försäljning går om den fysiska inom tre år. För skivbolagen är det säkert jätteskrämmande. Det ruckar på en modell de haft i 50 år.”

Samtidigt vänder man inte en miljardindustri i en handvändning. Spotify är fortfarande små. Skulle Apple exempelvis få för sig att göra en streamad lösning i anslutning till Itunes skulle förutsättningarna för Spotify förändras radikalt. Apple står också som dörrvakt för Spotifys nästa steg, att lansera en applikation för Spotify i Iphone.

Men stenen är i rullning, och som forskaren Daniel Johansson påpekar på sin blogg: ”… den gamla branschstrukturen och funktionaliteten behöver förändras. Vi håller trots allt på att försöka bygga en ny musikbransch som ska stämma bättre överens med den tekniska verklighet som de flesta lever i”

Tipsa om några Spotifylistor!

Okej, här har jag två spellistor som är snarare kan beskrivas som radiostationer än blandband, eftersom de består av så många låtar.

Min generella – under uppbyggnad: http://open.spotify.com/user/tobyloby/playlist/2XQvb4yPHp5u7Z0ooMOnLo

Min söndagslista – när man vill ha lugnare musik: http://open.spotify.com/user/tobyloby/playlist/5OP4p4l7z1jM3pnzhcMrg5

  1. By Konkurrenterna är inte vad de en gång var | Strandh.DigitalPR on oktober 4, 2009 at 4 oktober 2009

    […] eftersom man konstant skapade drm-skydd och svartsjukt kontrollbehov. De var inte heller med när streaming blir viktigt: Spotify är teknikdrivet – inte musikindustridrivet. Och det tar aldrig slut och varumärket […]

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas