Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
30 september 2009 under Analys, Inblick | kommentera

Vad är en bok? Tankar om bokens framtid

Tobias Tobias

Har ni funderat över pappret i en bok? Om det är vitt eller gult, hur det känns och hur tjockt det är? Inför varje tryckproduktion – både rapporter och böcker – tar jag beslut kring detta. Kanske för ofta får en produktion kosta lite mer för att boken ska kännas lite härligare (som boken ”Gratis?”).

Jag älskar det hantverket. Så mycket i mitt liv består av ord – men på skärmar, i tal eller via utskrifter. Här blir syftet att fästa dem för en längre tid. I alla fall har det varit så, men framåt?

För vad är en bok? Å ena sidan har texten varit viktigast: de klassiker som levt med oss i flera hundra år har funnits i mängder av format. Men inte vilken text som helst – boken har representerat den utmejlslade, bearbetade och eftertänksamma texten. Å andra sidan är det många av oss som gillar just känslan av en bok. Läs till exempel forskaren Rasmus Fleischer, en av Piratbyråns grundare, på Newsmill: där han lyfter fram fördelar som att bläddra, klottra, sortera tredimensionellt i rummet och tyngden (begränsningen som fördelaktig). I det senare fallet är boken snarare en förpackning eller – i vissa fall – ett hantverk eller till och med ett konstverk.

På min iPhone har jag i över ett år nu läst böcker och, framför allt, andra texter. På den apparaten kan jag välja bakgrund och textstorlek, ibland typsnitt. Boken blir då en bearbetad text – inget mer. Sett till möjlighet för spridning (och piratkopiering) är konsekvensen att böcker såsom text kan spridas mycket snabbare än filmer och musik. En film tar längre tid att ladda ner än att titta på. Förhållandet med böcker är motsatt. Du kan gissningsvis på en timme ladda ner texter motsvarande ett stadsbibliotek.

Men nu förbereder jag en ny bok på förlaget Volante – och frågor om papper, omslag och format dyker upp igen. Under bokmässan var det tydligt att digitaliseringen diskuterades mycket. Många ställer sig frågan om böcker kommer fortsätta finnas och nyheter inom området kommer varje dag; idag handlade det om Apples nya platta som lär ”revolutionera e-boken”.

Jämförelsen med strukturomvandlngen för musikbranschen ligger ofta nära och den kan dras på flera sätt; tillåt mig ett spår vad gäller den fysiska produkten: Musik är en oerhört stor del i mitt liv, men skivaffärer har inte varit det. Kanske beror det på att inga intressanta fanns där jag växte upp (bara Expert med topplistan). Men skivor – vill jag hävda – är mindre intressanta som varor än böcker. En skiva består bara av två dimensioner: innehåll (inspelningen) och omslaget. Omslagen kom mer till sin rätt i vinylutformningen, men formatet bjöd inte på några överraskningar.

En bok består av ytterligare två dimensioner utöver innehåll (texten) och omslag, nämligen varierande format och papper. Det innebär fler komponentet som skapar en ytterligare känsla än texten. Fortfarande är dessa också mycket viktiga för hur en bok säljer – och kommer vara under lång tid framåt. Jag glömmer ibland själv att förändring tar tid och fick en återställare när jag läser journalisten och författaren Daniel Åberg, som återger en intervju med Daniel Ek på Spotify. Skivbolagen säljer fortfarande främst skivor och tjänar pengar på dem, och varför ge upp en affärsmodell som faktiskt fungerar fortfarande?

Vad gäller skivor har det gått drygt tre år sedan jag rensade ut mina skivor. Långt före Spotify hade jag digitaliserat och satte en Mac som nöjescentral i hemmet för musik, film och tv. (Det har funkat kanon.) Böcker har jag börjat slänga och stoppa undan, men jag har fortfarande många framme. Hur blir det framåt? Hur viktig är känslan för en bok?

Jag minns en intervju där chefen för Sonys läsplattor sa att när han hörde att det viktigaste argumentet för boken var doften, och då förstod han att det fanns inget avgörande argument för den gamla boken och därmed en framtid för läsplattan. Men jag tror inte att det är så enkelt.

Min kortfattade prognos är denna:

  • En framtid för läsplattan finns såklart, även om jag tror att den kommer konkurrera med mobiltelefonen. Jämför iPhones framgång på bekostnad av iPoden. (Se exempel på läsplattor här.)
  • Boken lever vidare och har en stark ställning, åtminstone på överskådlig sikt.
  • Vi gillar tryckta texter, men alla texter blir inte böcker. Vilken bok vi pratar om blir en viktig beståndsdel. Dels vinner print-on-demand-tryckningen ännu mer mark, inte minst konsumentvänliga och små maskiner som direkt skapar en ”bok” åt dig; och sådana exempel finns, till exempel Espresso Book Machine. I det fallet kommer boken inte stå för en bearbetad text (jämför ovan), utan en förpackningsform. Dels är det dyrt att trycka en bok i en större upplaga och då alternativ kommer bli enklare och billigare kommer allt fler texter eller textsamlingar spridas digitalt. (Sedan blir det upp till var och en om man egentrycker en bok eller inte.)
  • Boken och texten kommer leva olika liv. Den lösryckta texten – i digital form – kommer i högre grad bli föremål för remix- och spridningskulturen, och därmed kopieras, redigeras, kompletteras och uppdateras- inte bara av författaren utan av andra. Det här innebär att boken inte automatiskt bara blir en ”e-bok”, det vill säga en digitalisering av texten. Man måste tänka vidare än så.
  • För oss som utgivare av böcker och texter bör vi tänka flerdimensionellt från start och inte stanna vid bokutformningen, utan fundera hur texten som helhet eller i lösryckta delar kan leva vidare på andra sätt. Delvis för att marknadsföra boken och författaren, delvis för att det är vad utgivning handlar om: att sprida kunskap och berättelser.
  • Det här innebär inte att upphovsrätten säljs ut. Jag är för författarens rätt över sitt verk. Men standardkontrakt där alla rättigheter kontrolleras i all tid kommer bara leda till minskad effekt för spridning (och försäljning). En bok kommer inte alltid bara vara en bok.
  • Förlagen – eller i alla fall förlagsrollerna – kommer fortsatt ha betydelse. Redaktörsrollen är mycket viktig för en bok och även om det är lätt att ge ut egna böcker kommer ensamgjorda verk generellt vara sämre än de böcker som mejslats fram i samarbete. (Läs ytterligare tankar på Copyriot, av Anna Troberg, på SvD:s kulturblogg och via länklistan på Bokens framtid.)

Min far jobbade i bokhandel i 49 år. På väggen hemma hade vi en stor plansch där det står ”habent sua fata libelli”. Det underliggande budskapet är att det är fantastiskt med en boks långa livslängd, spridning och påverkansförmåga. Det är förstås något vi måste vara fortsatt glada över, även om det bara gäller texter i ett format som vi inte i alla lägen kan ta betalt för. Förhoppningsvis tar vi igen det på andra sätt. Det tänker i alla fall jag göra.

***

Relaterade inlägg:

>Att undvika litteratur
>Kulturkonsumtion som samlande
>En historisk dag igår? Om betalningsmodeller och kulturkonsumtion
>När slår e-boken igenom i Sverige?

Kommentera
30 september 2009 under Inblick | kommentera

När slår e-boken igenom i Sverige?

red red

Efter första veckan hade Dan Browns senaste roman sålt 100.000 exemplar av sin nya bok på Amazon.com – enbart till läsplattan Kindle. Det var fler exemplar än Amazon sålt av den inbundna boken.

I Sverige finns ännu inga tydliga konsumentprodukter riktade mot den svenska marknaden, men  på bokmässan i år presenterades läsplattan Nuut från sydkoreanska Neolux.

Samtidigt är det en fråga om vem som ska gå först. Förlagen vill se en fungerande och attraktiv lösning innan de börjar med digitala böcker i stor skala, samtidigt kan inte de tekniska tillverkarna komma in på marknaden så länge det inte finns innehåll i form av böcker.

I Kulturnytt i P1 ger Martin Nyttel på Bonnierförlagen utryck för just den paradoxen: ”Vi försöker få upp flera starka titlar under hösten. Men sedan väntar in en bättre, billigare och coolare läsplatta. Det är först då det kan bli något kul av det här.

Vem än som nu tar första steget så verkar e-boken vara en del av bokbranschens framtid även i Sverige. Både Bonnier och Norstedts släpper i höst ett hundratal titlar som e-böcker. Man jobbar också med att gör stora delar av backlisten digitalt tillgänglig.

Idag finns omkring 2.000 titlar att tillgå i digital form. I en artikel i Svensk Bokhandel resonerar Mattias Boström på Piratförlaget, som redan har stora delar av sin utgivning i digital form, att det krävs uppemot 8.000 titlar för att marknaden ska komma igång på allvar. Frågan är när vi är där.

Även om antalet titlar når sin kritiska punkt kvarstår frågan om läsplattan kommer slå i en större skala, eller bli en nischprodukt för de intresserade. För förutom med boken konkurrerar läsplattan även med olika sorters minre bärbara datorer och mer avancerade mobiltelefoner.

Kommentera
30 september 2009 under Analys | kommentera

Sparas det mer på kultur?

Tobias Tobias

Vissa saker sägs ibland så ofta att de blir sanningar. Jag fick en intressant fråga och ett intressant svar som modifierar en sådan förförståelse.

FRÅGA

Sitter och läser synpunkter från olika parter om kulturpropositionen och snubblar då – för vilken gång i ordningen vet jag inte – över följande formulering: ”… eftersom kultur och fritid är det första som sparas in på när pengarna tryter så behövs såväl nationella som rikstäckande regionala kulturpolitiska mål.”

Finns det några siffror om tyder på att det generellt sparas mer på kulturverksamheterna i kommuner och landsting än på något annat?

SVAR (från Calle Nathanson, Sveriges kommuner och landsting)

Nej, det stämmer inte. Gamla Kommunförbundet gjorde en koll efter förra krisen, 1991-94, då det framställdes i media som att kultur (och fritidssektorerna) tog mest stryk. Det visade sig att man sparat ganska jämt över flera politikområden. Kulturen hade alltså inte sparat mer än till exempel skolan. Men eftersom det fanns mindre pengar i kulturbudgeten från början så sved det mer. Nya uppgifter för den här gången kommer kring årsskiftet.

Kommentera
29 september 2009 under Noterat | 6 kommentarer

Fler kulturyrken finns utanför kulturnäringarna

Tobias Tobias

Frågor för sådana som jag: Ska hantverkare ingå? Hur ska vi se på reklam och marknadsföring?

Jajamän, det är dags att prata definitioner och avgränsningar igen. Inför möte idag läser jag Tillväxtanalys rapport från i somras, ”Kulturnäringar i svensk statistik: förslag till avgränsning för framtida kartläggningar”. (Ladda ner rapporten här.)

Mest är det diskussioner om en framkomlig statistik definition, men siffror har tagits fram för att belysa att ”kulturyrken” inte bara finns inom kulturnäringarna. Resultatet eller modellen är inte ny, men siffrorna för Sverige är nya. Ansatsen beskrivs som ”trident”.

______________________Kulturnäringar   Övriga sektorer   Total
Sysselsatta inom kulturyrken     47 579                          59 711               107 290
Sysselsatta inom stödtjänster    84 900
Total                                           132 479                          59 711               192 190

Bland sysselsatta i ”kulturyrken” är alltså fler sysselsatta utanför kulturnäringarna. Totalt är 4,6 procent i Sverige sysselsatta med produktion av kulturvärden och 3,2 procent inom kulturnäringarna.

Relaterat inlägg: ”Det ska heta kulturnäringar”

Kommentera
28 september 2009 under Noterat | kommentera

Bergman(i)

Emma Emma

Jag älskade Ingmar Bergman. Jag har sett alla hans filmer ett oändligt antal gånger, gått på massvis av festivaler och till och med skrivit en fallstudie om honom, som fortfarande används, vid HEC i Montreal.

Ändå – eller på grund av det – blir jag lite äcklad av auktionen. Det känns så makabert alltihop. Särskilt när man ser slutpriserna.

Kommentera
27 september 2009 under Noterat | kommentera

Hjälp – jag drunknar!

Emma Emma

Är jag ensam om att känna det som om jag är på väg att drunkna?

Att kvantiteten – mängden – går ut över kvaliteten? Att allt späds ut?

Att jag skulle hinna träffa de nära vännerna mycket oftare, om jag inte ägnade så mycket tid åt alla bekanta; om jag skippade en del mingel och inte ägnade timmar åt att svara på en miljon mejl, blogga, kolla Facebook och annat – och att det antagligen skulle ge mer.

Att jag skulle hinna läsa fler böcker, ordentligt, om jag inte skaffade så många böcker – och att det antagligen skulle ge mer.

Att jag skulle kunna lyssna in mig ordentligt på en artist, på ett album, på ett stycke, om jag lät bli att lyssna på så många – och att det antagligen skulle ge mer.

Och så vidare.

I går tog jag ledigt – för en gångs skull – och la mig på sängen och läste min vän Anna Lytsys roman ”Fru Freud och jag”. Hela dagen. Det kändes syndigt, skamligt och väldigt skönt!
Viss litteratur blir bäst av att läsas på det sättet, intensivt, men hur ofta unnar man sig att göra det?

Jag gör det allt mer sällan.
Istället märker jag att jag i allt högre utsträckning bara skummar böcker, läser lite här och där, och sedan lägger dem i från mig. För att hinna skumma nästa. Och jag tror att det skulle vara ännu värre om jag skaffade mig en läsplatta och började ladda ned från nätet. Då skulle jag väl till sist bara skumma allt.

Jag funderar jättemycket över det här. Det är nästan som en besatthet. Då och då skriver jag krönikor relaterade till temat, men får då nästan alltid tillbaka en mängd spydiga mejl om att det är ett lyxproblem. Och det är såklart att det är.

Men ändå.

Andra gånger får jag svaret att det enbart handlar om att jag är medelålders, kvinna och inte van att navigera i det gigantiska utbud av kultur och relationer som har uppstått med nätet. Och det är såklart att jag är.

Men ändå.

Åter andra tycker att jag borde vända på frågeställningen och istället tipsa folk om hur man får mer av allt: fler relationer, mer kultur. Det kan man säkert göra, och det är säkert ännu viktigare, men inte jag. Jag upplever verkligen motsatsen: att mängden blir ett problem som går ut över kvaliteten.

Är jag ensam om det?

Kommentera
25 september 2009 under Noterat | kommentera

Det allra viktigaste

Emma Emma

Sitter på tåget på väg hem från Bokmässan – och funderar på vad som egentligen hände.
Det var mycket folk, men ändå mindre än vanligt, enligt alla jag pratade med. Någon sa att det berodde på att bibliotekarierna, som annars brukar vara flitiga seminariebesökare, inte fick lov att åka i år på grund av många kommuners dåliga ekonomi.
Jag vet inte om det stämmer.
Men lite folk var det i alla fall. Åtminstone på mina seminarier.

Först handlade det om kulturpolitik. I många timmar. Så mycket nytt var det inte, men trots allt applåderade vi alla kulturproppens nya analysmyndighet samt njöt av presentationer från bland annat fantastiska Yudishtir Raj Isar, som vi tidigare har intervjuat här på bloggen.

Likaså verkade, åtminstone vi talare, vara ganska ense om att det är svårt att säga så mycket om proppen, eftersom mycket ännu är ganska löst utformat.

Analysmyndigheten ska till exempel utredas och utformas – och det är väl egentligen först när vi ser det resultatet, som vi kan ha några egentliga synpunkter. Och detsamma gäller i viss mån regionaliseringen.

Själv grubblade jag mycket över om det viktiga inte är vad som sker i praktiken, och inte vad som sägs. Jag läste relativt nyligen om 1972-års utredning, och tycker till exempel att det även där fanns tankar om att kulturen är mycket större än kulturpolitiken och sträcker sig över områden. Liksom om kulturens ekologi, till exempel att det finns kommersiella verksamheter likväl som ideella, och att allt hänger samman i ett slags kretslopp.
Men sedan uppstod ändå något slags silo-tänkande i praktiken!
Och det är egentligen den mekanismen som är intressant att förstå, om man vill få till någon ändring den här gången.

Direkt efter diskussionen om kulturpolitik bytte jag värld, och flyttade mig massvis av år till en diskussion om antologin Gratis?!. (Att det är så skilda fält, gör mig i ärlighetens namn lite bekymrad.) Jag kände mig lite som kulturtanten som hade gått fel, men alla var skärpta och gulliga och kom med intressanta synpunkter.

Isobel Hadley-Kamptz, som verkligen syns och hörs precis överallt, pratade om omöjligheten att urskilja den enskilda skaparen, ”upphovsmannen”, eftersom alla texter bygger på varandra. Och det har hon förstås helt rätt i! Anders Rydell pratade om hur vi i alla tider har skapat kopior av original – och det ligger det likaså mycket i! Daniel Johansson talade om vad man kunde lära av musikbranschen – och vad bägge branscherna behövde lära sig. Hans doktorsavhandling ser vi fram emot. Och Andreas Ekström fortsatte – även in real life – att vara min nya idol, och tog också upp en del intressanta kulturpolitiska aspekter. I min tolkning pekade han på behovet av en ny internationell kulturpolitik, och jag hade gärna parat ihop honom med Raj Isar. Det hade kunnat bli ett superintressant samtal!

Dagens verkliga höjdpunkt var dock något helt annat. Ett möte med en gammal vän, Anna Lytsy, vars vägar har flätats samman med mina många gånger i livet. Nu är Anna aktuell med en ny roman, Fru Freud och jag, som bland annat är en queertolkning av psykoanalytisk teori. Sådant intresserar mig egentligen mer än all kulturpolitik och digitalisering i världen, och som alltid blir sådana möten en påminnelse om vad som verkligen är viktigt i livet, och vad som inte är det.

Kommentera
23 september 2009 under Noterat | kommentera

Kommer litteratur bli gratis?

Tobias Tobias

Diskussion på bokmässan i Göteborg. Moderator: Emma Stenström.

Fredag 18:30 Desken/Kulturekonomi: Gratis? – om kvalitet, pengar och skapandets villkor

Samtal utifrån essäboken ”Gratis?” om internets framtid och effekter på kulturen och upphovsrätten. Medverkande författare Isobel Hadley-Kamptz, Andreas Ekström, Daniel Johansson och Anders Rydell.

Aftonbladet Kulturs monter. Plats är B07:40.

Kommentera
23 september 2009 under Noterat | kommentera

Att undvika litteratur

Emma Emma

Bokmässa i Göteborg, och i år har uppenbarligen branschen fått klart för sig att även den kommer att genomgå en digital vändning.

På gott och ont.

Själv funderar jag över ett relaterat ämne, som har fått väldigt lite uppmärksamhet. Nämligen hur vi i den akademiska världen överger böcker till förmån för artiklar. Vi skriver artiklar, vi läser artiklar och vi använder artiklar som kurslitteratur. Böcker är på väg att bli passé.

Till det finns flera skäl. Ett avgörande är tillgängligheten. Till artiklar räcker det att lägga ut en referens; sedan kan studenterna själva gå in och läsa artiklarna via biblioteket. Det fungerar otroligt smidigt.

Det gör det inte längre med klassisk kurslitteratur. Sedan Akademibokhandeln bytte strategi, där bland annat vår filial på Handels rök, är vi hänvisade till nätbokhandlarna. Och de är sjukt opålitliga, helt omoraliska och levererar inte alls som de ska. De kan t ex utlova att en bok ska komma ett visst datum, och sedan ändra sig några dagar innan, vilket gör att undervisningen helt havererar.

Nu senast var jag tvungen att flytta en tenta för att varken Bokus eller Adlibris höll vad de hade lovat. Och det fungerar över huvud taget inte att böckerna kommer en månad efter kursen har startat. Det blir ingen kvalitet i undervisningen.

Därför gör jag mitt bästa för att undvika att använda böcker i min undervisning. Och jag vet att jag är långt ifrån ensam.

Kommentera
22 september 2009 under Noterat | kommentera

Stämningar som affärsidé

Tobias Tobias

”Är stämningar musikförlagens nya affärsidé?” frågar sig Stockholms kulturborgarråd Madeleine SjöstedtSvD:s Brännpunkt idag, apropå diskussionen om föreställningarna ”De tre musketörerna” och ”Sound of Silence”.

Ja, om man ska tro högkvarterens ”masterplan” som jag återgivit tidigare:

”De stora bolagen är medvetna om att deras modeller inte håller, att inspelad musik kommer spridas kostnadsfritt på nätet – men innan de hinner omorganisera (till 2013, kanske såtidigt som 2011) är taktiken att stämma och vara hutlösa i sina krav.”

Det är alltså inte min teori, utan från ett lunchsamtal i New York.

Kommentera