Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
6 augusti 2009 under Noterat | kommentera

Brunner-effekten

Emma Emma

Jag ska erkänna att jag oroar mig lite grann över min älskade gata, Hornsgatan. Nej, inte över trafiken, eller avgaserna, eller bullret, eller missbrukarna, utan över att den kan vara på väg att bli cool.

Mest oroar jag mig över Brunner-effekten. Se vad som hände med Kocksgatan, efter att Ernst Brunner hade varit framme. Plötsligt blev det Sofo av alltihop. Och hur kul är det?

Nu är det Hornsgatan som ligger i farozonen, platsen för och titeln på hans senaste roman, och som därför får en massa uppmärksamhet. Till och med på DN:s framsida i dag stod det om Hornsgatans fantastiska mångfald – och ju fler som uttalar sig om mångfalden, desto större är risken att densamma går förlorad. Att Hornsgatan blir rakt igenom cool och totalt lattefierad.

Hemska tanke!

Precis som jag har sagt förut, och som förstås är det som också Ernst Brunner lyfter fram, liksom Eva Beckman i ett annat reportage, består Hornsgatans charm just av att den innehåller såväl högt som lågt; att den är så brokig och blandad; så ”brutalt ostajlad”, som Eva Beckman säger; att den är stökig, sliten och smutsig, och att den har stämningen av att vara en bedagad gammal paradgata, vars tid är passé.

Det är ju allt det som gör Hornsgatan så charmig, och som gör att man älskar – eller hatar – den. Det som ger den karaktär.

Fast lite rädd är jag som sagt var för att det ska svänga, och att det coola helt ska ta över. Stadens kommande upprustning, där trottoaren ska breddas och träd planteras mellan Mariatorget och Zinkensdamm, är förstås välbehövlig, men ökar riskerna.

Särskilt i kombination med Brunner-effekten, som vi – lite skämtsamt – kan kalla det när gatan på det här viset ”sätts på kartan”. Det som kan bli ”kulturell ekonomi”, när kulturen driver ekonomin. Det som alla politiker och andra som har pengar framför ögonen ÄLSKAR, eftersom problemen försvinner någon annanstans och priserna på bostadsrätter och lokaler stiger.

Men det är också, i mitt tycke, det som gör att själen och charmen går förlorade. För själ och charm kräver såväl fram- som baksidor, och framför allt en blandning.

PS Mycket riktigt träffade jag en av mina mer trendiga gamla studenter i dag, som frågade var jag bodde – och sedan utbrast ”Åhhh, Hornsgatan, där vill jag OCKSÅ bo”. Och visst vore det trevligt om just han flyttade hit, men reaktionen kändes ändå lite scary! Romanen har jag, för övrigt, bara börjat läsa, och den kan jag därför inte uttala mig om.

  1. By Hornsgatan, väster om Ansgariegatan « Arbetsbok on augusti 9, 2009 at 9 augusti 2009

    […] sajten Kulturekonomi är man orolig att Ernst Brunners roman kommer driva upp bostadsrättspriserna, precis som hans […]

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas