Gissar att Aalborg är en anonym stad för de flesta svenskar – men råkar vara den danska “by” jag känner till bäst. Här spenderade jag en del tid i flera månader för fyra-fem år sedan och försökte bena ut näringslivskontorets tankar kring kultur- og oplevelsesøkonomi. Det blev – såklart – en kartläggning (kan laddas ner här) och många diskussioner utifrån vad jag använde som referensram då, solsystemsmodellen.
Idag besökte jag Aalborg igen för universitets Nordisk Minikonference om Oplevelsesdesign. Jag talade på temat betydelsen av tjänste- och mjuka innovationer för upplevelsedesign. Eh… vad innebär det? Kortfattat:
- Vi bör inte bara se det där banbrytande och helt nya som innovationer, utan även kontinuerliga förändringar i olika processer och produkter.
- Tjänstelogik är viktig för alla företag och bör inte begränsas till några branscher (tjänstesektorn). Det innebär att fokus flyttas från distribution av resursen (produkten) och transaktionen till till samskapande ihop med kunden i en process och en relation.
- Sådan tjänste- eller systemlogik gränsar också till vad vi kan kalla för upplevelselogik: fokus på en värdeskapande process ihop med kunden.
Teoretiskt? Jajamän, men jag hade också intressanta exempel att utgå från: till exempel restauranggruppen F12, Kulturhuset i Stockholm, rockfestivalen Sweden Rock. Bakgrunden är en undersökning om tjänsteinnovationer för KK-stiftelsen för ett år sedan. (Rapporten släpps snart.)
Mitt tema gränsar för övrigt till de arbeten som brittiska Nesta tagit fram. Häromåret släpptes rapporter på temat “dolda innovationer” och, som vi skrev om i analysbrevet, i somras kom en rapport om “mjuka innovationer”. Rapporten av Paul Stoneman menar att statligt stödsystem borde uppmärksamma och stödja mjuka innovationer – som mer handlar om intellektuella och estistiska världen – i lika stor utsträckning som tekniska och vetenskapliga innovationer. Det skriver den brittiske ekonomiprofessorn Paul Stoneman i en ny rapport från NESTA.
Strömmen hade gått strax före mitt föredrag så jag förberedde för att köra utan bilder. Jag hade helt styrt om mitt föredrag, när strömmen gick på igen. Men jag skrev i alla fall några ord på svarta tavlan, lite bara för att det var så länge sedan men också för att tavlan faktiskt har en fördel: det som skrivs står kvar, medan presentationsbilder bläddras vidare. Något att ta med sig.
Sitter och skriver klart mitt bokkapitel till antologin “Kulturens kraft” som ska ges ut på SNS nästa år. Lars Lindkvist och Lisbeth Lindeborg är redaktörer. Jag tänker jämföra olika nationella och regionala satsningar – främst Norrland, Småland och Stockholm – förutom att ge en bakgrundsbild.
Den röda tråden är lilla samhället Påskallavik och Kalmar län – och för en gångs skull blir det mycket jag-form. Så här skissar jag inledningen. Kanske något klyschig, men tror den funkar i ett för övrigt ganska formellt sammanhang.
***
Havet ligger stilla när jag blickar ut genom fönstret.
Jag funderar på de faktorer som stimulerar kreativitet och lösgör kulturens kraft. Jag har listan bredvid mig – från en rapport om hur Stockholm stads kulturvision ska förverkligas.
Jag är i det lilla samhället Påskallavik på Smålands kust. Det enda jag hör är vindens spel med löven.
Fler sommaråterblickar. Jag var i Visby men inte då Göran Hägglund höll sitt tal och kulturpolitiska utspel:
”Från vänstern hörs inte mycket annat än svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, och annat hyllande av sådant som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen bullshit.”
Forskaren Tobias Harding småhyllar talet (främst dock för dess retoriska kvaliteter) och menar att det finns en gryende debatt. Även Evelina Wahlqvist pekar på att den kulturpolitiska diskussionen tagit mer plats.
Inte tillräcklig, menar jag. Jag håller kvar vid att kulturen inte blir en valfråga och att det krävs mer än en perifer partiledare för att sätta igång en frisk diskussion om kulturpolitik utifrån ideologiska grunder.
Det kändes i sommar också som att allt fler började uppmärksamma att de strukturförändringar som skett i musikbranschen också är att vänta för bokbranschen.
Läs till exempel forskaren Daniel Johanssons mycket intressanta blogginlägg om framtidens internet, ett ämne som han skriver mer utförlig om i boken ”Gratis?”. Läs även Bokhoras Johanna Ögrens öppna framtidsbild (med över 100 kommentarer – ämnet engagerar).
Det här temat är också något som jag själv följer noga och som kommer märkas här på bloggen.
Ikväll anordnar dessutom bokförlagen Natur&Kultur tillsammans med Bokförlaget Atlas en debattkväll om bokbranschens framtid. Det är intressant att förlagen inte längre bara står med huvuden i sanden utan börjar inse att de också bör finnas med – och leda – diskussionen.
Sommarens stora diskussioner i nätvärlden handlade om gratis som affärsmodell samt nätbolagen Spotify och Google.
Diskussionen om gratis fokuserade främst på om tidningarna ska kunna ta betalt, aktualiserad av mediegiganten Rupert Murdochs funderingar som landade i att det blir betalmodeller på samtliga nyhetersajter, till exempel The Times. Wired-redaktören Chris Andersons bok ”Free” släpptes också (och Malcolm Gladwell kritiserade).
Min spaning är att det kommer bli ännu mer om gratis i höst. Frågan om affärsmodeller börjar bli allt mer akut för många mediebolag och effekter på fler delar än musik- och filmbranschen kommer bli synliga, bland annat på bokbranschen. För egen del släpper mitt förlag i början av september essäboken ”Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor”, som samlar olika perspektiv och förslag framåt.
Spotify och Google var både offer för attitydförändringar. Från att ha hyllats blev de plötsligt ifrågasatta. Om Spotify skriver jag i veckans analysbrev och en sammanfattning publiceras här på bloggen i början av nästa vecka.
Ekström är en stjärna idag i nätsfären – ofta kritiserad, men alltid debatterad av tunga nätröster. Det är få kultur- och mediedebattörer som har den ställningen. Han är som en modern Olof Lagercrantz på så sätt att en personlig moral finns märkbar som grund, till skillnad från hur de flesta (av oss; dock med Emma som undantag också) gör, resonerar som perspektivet vore objektivt.
Ekström skriver inledningskapitlet i boken ”Gratis?” (läs utdrag här). Hans tes är att mecenatkulturen kommer ta mark och belyser det genom att leta rätt på en av sin barndoms hjältar, en dataspelsprogrammerare.
Nedan en intervju som utgår från hans kapitel. Analysbrevets redaktör Johan Scheele intervjuar. Ursäkta ljudet. Vi har köpt både ny kamera och ny mikrofon nu. (PS. Jag är medveten om alla män i det här inlägget. Snedvridet blev det.)
Av någon anledning går det just nu inte att skriva kommentarer, men jag måste bara säga att Andreas Ekström är min nya idol. Hans kapitel, “Tack. Tack snälla du. Om mecenatkulturens återtåg”, i “Gratis?” är helt enkelt superbra, och av den där kalibern att man börjar omvärdera det man själv har tänkt och sagt.
Idag publicerar Aftonbladet en artikel om ”hemliga dokument som avslöjar Hultsfred”. Dessa sägs granska – och jag fortsätter citera – kaoset som slet sönder festivalen.
Ett av de hemliga dokumenten som refereras är en utredning gjord av företaget QNB. Mitt företag alltså och jag har varit involverad i arbetet som inte längre är en hemlighet: en översyn av Rockparty.
Jag ska inte gå in närmare på innehållet, men beklagar de hårda vindar som blåser kring föreningen Rockparty och Hultsfredsfestivalen, och har blåst förvånansvärt länge. Mediedramaturgin är förstås upp och ner och sedan tystnad – se bara Spotify de senaste veckorna (mer om det snart) – men för Hultsfred och Rockparty har det fortsatt att vina.
Framför allt beklagar jag att ingen tar upp syftet som Rockparty har, såsom en ideell förening. Det är inte – har aldrig varit – att tjäna pengar. Så när Aftonbladet ställer läsarfrågan vad arrangören Rockparty borde satsa på, Hultsfredsfestivalen eller orten Hultsfred, missar man en tredje viktig kategori, nämligen svenskt musikliv med ungdomar i fokus.
Jag har ju varit involverad själv och är partisk men vet samtidigt vilket engagemang som finns och har funnits. Mycket har gjorts som annars inte hade gjorts i Sverige, där Popkollo är ett av de bästa exemplen. Ett annat är politiska insatser för att diskutera villkoren för de personer och verksamheter som inte är offentlig finansierade, men som ändå ser sig som en del av kulturen (oftast s.k. kulturnäringar)
Jag har själv brunnit för att rätta till vissa bilder i politiken och velat hjälpa kulturen och kreatörer på olika sätt. Efter ett tag har jag insett att ingen tackar mig för det arbetet och ingen tackar heller Hultsfred. Jag är inte ett dugg bitter över det, bara glad att jag förstått.
Om vikten av att inte låsa in människor i ett enda fack, utan istället se till alla människors många identiteter, talade Bengt Westerberg till årets kull av handelsstudenter. Han refererade då till en av mina stora idoler, ekonomipristagaren Amartya Sen.
Min vana trogen hade jag bjudit in en person med ett brett och HUMANISTISKT SAMHÄLLSPERSPEKTIV att avsluta introduktionsveckan. Jag tycker nämligen att det är en SJÄLVKLARHET att man måste ha ett sådant perspektiv i utbildningen om man nu ska utbilda “framtidens ledare”, som Handels säger sig göra.
Och jag hoppas så innerligt att studenterna bär med sig hans ord i djupet av sitt hjärta. Att de ser sin egen roll i samhället och att de ser både varandra och andra som de mångdimensionella människor vi alla är.
Själv avslutade jag min +100 timmars arbetsvecka med att gå på vernissage hos min handelskollega/fotograf/aerobicsinstruktör/vän (ja, han är faktiskt alltihop) Lasse Lychnellsom just nu ställer ut sina fina dansbilder på Galleri Ikon på Skånegatan 81. På tal om att ha många identiteter…
Jag undrar hur mycket kulturekonomi det kommer att bli för min del i höst. Lite forskning, förstås, och lite undervisning på Konstfack. Men annars?
Det är så mycket annat i höst, inte minst med vårt nya masterprogram på Handels. I går invigningstalade Hans Dahlborg, styrelseordförande i Nordea med mera, för hela årskullen av nya masterstudenter. Glädjande nog kom han in på vikten av att vidga vyerna och ta del av konst och kultur för att bli en bra ledare. Läser man enbart rosa tidningar, blir man till slut rosa i huvudet, sa han skämtsamt. Skönlitteratur, musik och konst gör en ledare både mer empatisk och mer kreativ, hävdade han med bestämd stämma inför hundratals nyinskrivna studenter.
Precis så tycker jag att ett nytt masterprogram ska inledas och det är bara att kasta ett öga på Matthew Barzuns, USA:s nya Sverigeambassadör, CV för att se att humaniora kan vara en utmärkt språngbräda för en entreprenör. Efter att ha läst historia och litteratur var han med och byggde upp Cnet, som nyligen såldes för 1,8 miljarder dollar.
Du skrev på bloggen att “Det trista med kulturpolitik är att den främst diskuteras av dem som har sin försörjning tack vare den.” Varför engagerar inte kulturpolitiken utanför sin lilla krets? Som fildelningsfrågan t ex?
Kulturpolitiken har kidnappats. Det är synd, och det säger jag för att jag dels är demokrat, dels pragmatisk. En utbildningspolitik utgår inte från lärare eller rektorer. En försvarspolitik utgår inte från militärer. Även om de elementen måste finnas med så kan inte kulturpolitiken utgå från konstnärer och andra kulturskapare. En kulturpolitik finns inte till för de professionellt verksamma. Den finns till för alla. I alla fall måste det vara så om kulturpolitiken ska beröra lika mycket som kulturen, som ju har en stor och given plats i de flesta liv. Liksom om kulturpolitiken ska klättra högre upp på den politiska rangordningen. Hur fel det har blivit bevisas av att den viktigaste kulturfrågan just nu, den digitala utmaningen, knappt alls diskuteras inom ramen för kulturpolitik.
Boken tar upp frågor som om man kan bli kreativ på beställning? Kan kreativitet effektiviseras – så att det skapas fler nya idéer, produkter och tjänster på mindre tid och med mindre resurser?
Klokt och roligt. Det är ledorden för Volante Academy. Genom utbildningar och seminarier vill vi skapa en samlingsplats för viktiga frågor som rör samhällsutvecklingen. Läs mer på volante.se
Modebranschen i Sverige
Modebranschen i Sverige. Rapporten kartlägger Modebranschens omfattning. Släppt i januari 2013.
Kulturekonomi har fått 
Vill du börja prenumerera på 
