Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
6 juli 2009 under Analys | kommentera

Nu slutar jag med kulturpolitik

Tobias Tobias

Om man sysslar med kultur i Sverige är det lätt att dras in mot kulturpolitiken. Längre och längre in. Till slut ser man inget annat.

Jag är ju för en stark kulturpolitik, men på sistone har det dock blivit lite väl mycket, inte minst beroende på Kulturutredningen, och en hel obehagliga sanningar har klarnat.

Så nu slutar jag med kulturpolitik.

Det här är förklaringarna:

– Jag är trött på många av kultursektorn aktörer, som är allt annat än förändringsbenägna och vill förnya, trots att det är det som kulturen ska bidra till. Framför allt är jag trött på egenintresset. Ofta känns det som att bara de som intresserar sig för kulturpolitik är de som har sin direkta försörjning via den. Många vill påverka sin sak. Få vill diskutera helheten.

– Jag märker att något händer med mig när jag alltför många tankar filtreras via en kulturpolitik. Tilltron till stöd i olika former ökar. Ett offentligt tjänstemannaperspektiv tar vid, där allting kan samhällsplaneras och att alla problem har en lösning i en offentlig satsning. Men verkligheten är givetvis inte så enkel. Väldigt få spännande verksamheter planeras fram. Man får inte heller sluta leta efter andra svar än enkla lösningar.

– Det är egentligen kultur jag vill ha i mitt liv – skratt och underhållning, tårar och tragedier, perspektivförskjutningar och inspiration – inte nödvändigtvis kulturpolitik i form av struktur, incitament och svar på marknadsmisslyckanden. Men jag har dragits åt att fundera över det senare eftersom det dels är intressant intellektuellt, dels viktigt för att bidra till en stark kultur (har jag inbillat mig).

– Kulturpolitiken är svag. Om man vill förändra något inom kultursektorn är andra vägar bättre. Piratpartiet har till stor del arbetat med frågor som rör distribution av kultur (även om partiet senare tid svängt mot att mer prata integritet) men gjorde det helt utanför kulturpolitiken. Ingen EU-parlamentariker i övrigt ser sig heller intresserad av att  jobba med kulturpolitik (enligt SvD). Dessutom är man alltid underordnad den som håller i pengarna. I kommunen är det kommunstyrelsen som har makten, nationellt är det förstås finansdepartementet eller statsministern som beslutar över tilldelningen.

– Ingen annan är intresserad. Om man talar kulturpolitik med någon utanför kultursektorn möts man ofta med komplett ointresse. Jag skrev en artikel för Newsmill för några veckor sedan och fick pinsamt få millningar och kommentarer. Det är möjligt att artikeln var lam och visserligen publicerades den eftermiddagen före Kristi Himmelsfärdsdagen, men jag inbillar mig att intresset ändå hade varit mycket större om jag hade skrivit om upphovsrätt eller vd-bonusar.

***

Det hindrar inte att jag är trött på att syssla med verksamheter inom och förändringar som rör kultursektorn. Vi i ett synnerligen intressant läge just nu, i en brytningstid med digitala utmaningar och postdigitala krav. Det finns mycket att undersöka, många diskussioner att föra.

Hur ska bokbranschen hantera förändringen som läsplattorna medför? Hur ska scenkonstinstitutionerna skapa förståelse för sina verksamheter, t.ex. med hjälp av sociala medier? Hur påverkar strukturomvandlingen de stora projekten inom musik, film och dataspel när de producerande bolagen ser delar av sina intäkter försvinna på grund av illegal fildelning?

Men jag överdriver förstås. Jag kommer även komma in på kulturpolitik i de här fallen.

Jag behöver bara ta en paus och nyktra till lite. Jag vill också se annat.

8 kommentarer
  1. Jonas Mosskin skriver:

    Var ska jag nu få input på kulturvärlden som inte är så inskränkt som många kulturutövare som är blinda för sin egen verksamhet och vad den betyder för samhället?

  2. Malinka skriver:

    det är nog bra att ta en paus då och då, hörrudu :) annars fastnar man lätt i gamla tankegångar och tror att de är nya, man blir insnöad och tja.. need i say anymore?

    näh, för fasiken – ta en paus från kulturpolitiken :) det gör du rätt i.

    för övrigt tycker jag – trots att jag själv tillhör gruppen – att du har rätt i att många kulturutövare inte är särskilt förändringsbenägna. de trivs bra i det som varit och tror förmodligen att det inte kan vara på något annat sätt. det är förmodligen en för utövarna väldigt bekväm kulturpolitik från -70talet och framåt. tyvärr är jag lite för ung för att ha tagit del av den ”på riktigt”. :)

    ha en fantastisk paus från kulturpolitik! =)

  3. Tobias, Tobias!
    Det vore extremt sorgligt om du slutade med kulturpolitik – även om jag förstår precis varför. Ofta känner man sig som om man slåss mot väderkvarnar. Utmaningen för kulturpolitiken är, som jag ser det, att bli värderingsstyrd. Diskussionen handlar alltför ofta om vilka system vi ska ha och vad de ska få kosta istället för om varför de behövs och vilka de ska vara till för.
    Även jag känner ofta mörka stunder. De handlar numera mest om att det finns ett enormt rikt och pockande kulturliv som ”det traditionella kulturlivet” inte ser. Nämligen det som pågår på nätet eller söker sin näring, kraft och inspiration där. Ibland tänker jag att kulturpolitiken faktiskt administrerar något som håller på att bli ”vid sidan av”.
    Ni har ju liksom jag en blogg och har säkert noterat i er panel att kulturlivet faktiskt inte alls är aktivt på nätet. Därför behövs er blogg så väl. Ta semester Tobias och återkom!
    Madeleine

  4. Tobias skriver:

    Tack för vänliga kommentarer.

    Jonas: Missa inte de utländska! Bra för att vidga blicken. Börja med http://www.artsjournal.com.

    Malinka: Risken med att man krampaktigt vill ha kvar som det varit är ju att man också slappnar av… för man kan göra som man alltid gjort och motivera det med samma argument.
    Det är ska förstås inte blandas ihop med att vi har ett kulturarv att förvalta. Men då är det det vi pratar om.

    Madeleine: Ja, jag håller med om att det tassas väldigt mycket runt nu. Det blir inga politiska diskussioner på riktigt. Man gömmer sig i strukturer. Det gör det hela rätt trist och innebär – som du skriver – risken för att det man en gång börjat administrera och förvalta glider allt mer åt sidan. Vi kan se att det redan är så i många fall.

    Semester – tanken var exakt nu, fredag kväll, men jag har 1-2 dagar kvar. Det blir helgen och måndag också. Sedan ska jag inte göra annat än att läsa skönlitteratur, spela tennis och – framför allt – lära Hugo, 8 månader, att krypa och Judith, snart 2 år, att säga ”k” i stället för ”p” (även om det låter roligt när hon säger ”pom pappa”).

  5. Malinka skriver:

    ja, man får göra skillnad på kultur och kulturarv, även om de iofs hänger ihop på många sätt. men även kulturarvet kunde ju ta och utvecklas en aning – i hur det visas och marknadsförs, menar jag då.. jag har en bekant som konstant säger att sverige borde titta söderut på exempelvis italien, och se hur de visar sitt kulturarv och lära oss av dem. inte en helt dum idé..

  6. Malinka skriver:

    Måste förresten på tal om kulturarv bara berätta om den flier som damp ner i min brevlåda häromdagen. Jag fick den från det ”nya” partiet Folkfronten (i princip fd Nationalsocialisterna eller vad de nu kallat sig tidigare). Vid ett besök på detta Folkfrontens hemsida verkar det som att de (bland annat) vill värna just den svenska historien och det svenska kulturarvet.

    Jag vet att det egentligen kanske inte hör hit, men jag blir oerhört upprörd över att de snålt ska vilja hålla på vårt fantastiska kulturarv, och mer eller mindre besudla det med sina märkliga idéer.

    Man kan, om man vill, läsa mer om min kritik av så oerhört märkliga och obildade idéer på min egen blogg.

    Ber om ursäkt för intrånget med kanske irrelevanta saker, men jag blir så upprörd…

  7. Elisabet Widlund skriver:

    Nej, nej! Jag som just hade funderat på att ta en paus i det kulturpolitiska bloggandet med hänvisning till att ni täcker in området så bra…

  8. Tobias skriver:

    Okej, pausen är över… det blir nog en del kulturpolitik i höst trots allt. Apropå filmfinansiering, ersättningsmodeller i gratissamhället och – som vanligt – lite regionalt arbete.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas