Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
16 juni 2009 under Analys | kommentera

Skillnaden mellan nu och då

Tobias Tobias

Idag skriver SvD om s.k. crowdfunding, dvs när många är med och finansierar. Jag är citerad.

Det är ett ämne som jag följt sedan jag skrev om den brittiska gruppen Exile Inside för sju år sedan. Det känns som en evighet på flera sätt. De sålde ”medlemskap” till nya skivor och deras metod gav en bild av möjligheter bortom storbolagen. Numera finns mängder av sådana artister – och andra kulturföretagare – som gör det mesta själva och drar nytta av internets möjligheter till marknadsföring och distribution.

Exile Insides metod var inte ny då heller, men med internets första steg gav den en god bild av vilka möjligheter som fanns för att nå ut till fans. Skillnaden var att de som gick in med pengar investerade - inte donerade eller förköpte – en hyfsad summa; 500 pund.

Tanken att det är mängden av fans som gör skillnad med små summor vardera hade inte satt sig – och, viktigare, tekniska hjälpmedel av typen MySpace, Facebook eller Twitter hade inte skapats, och bloggverktygen hade precis börjat nå en publik.

Rubriken på artikeln, i Expressen kultur, var dessutom ”Ta cd:n dit man kommer”. Den hade såklart varit omöjlig idag: synen på hur musik ska distribueras har äntligen förändrats (även om cd-skivorna fortfarande dominerar som distributionsform). Från den brittiska duons webbplats såldes cd-skivor, liksom t-shirts och signerade utgåvor av både skivor och affischer.

Idag finns också mängder av exempel på fan-funding. Här är två länkar för den (artist) som vill kika mer:
>> Fan-Funding & Donation Sites: 9 Ways to Raise Money for Your Next Music Project
>> 5 Community Building Twitter Apps for Bands and Musicians

Sedan kan vi gå ännu längre tillbaka och tänka inget nytt under solen. Dels har ju föreningar och med dem medlemskap funnits i många år. Dels tycker jag att det är relevant att betrakta skattefinansierade verksamheter som crowdfunding också; även om vi inte har valet att inte betala skatt och låter framröstade företrädare (politiker) styra hur pengarna ska satsas.

Klicka här för att läsa den gamla artikeln om Exile Inside. (Artikeln var för övrigt en av de sista jag skrev innan jag lämnade journalistrollen.)

En kommentar
  1. Tobias Harding skriver:

    Skattefinansiering = crowdfunding! Intressant tanke. Som gammal statsvetare måste jag naturligtvis trycka på organisationens betydelse. Ett informellt nätverk samlat kring en nod (korrekt beskrivning?) skiljer sig rätt väsentligt. Detta hänger ju också samman med den gamla frågan om vem det egentligen är som utformar kulturpolitiken. I teorin är det naturligtvis väljarna och deras valda företrädare. I praktiken har ju företrädare för det konstnärliga fältet ofta varit både djupt involverade och inflytelserika. Inte heller de offentliga byråkratierna ska underskattas. I själva verket tycks många uppfatta det som djupt illegitimt när folkets valda företrädare kan befaras vilja lägga sig i (t.ex. de ”regionala tillfällighetspolitiker” som någon skrev om i en större svensk tidning). Å andra sidan är det kanske så att skattefininsiering allmänt uppfattas som någonting i stil med crowdfunding. Alla tillsammans. Vet du om det kan finnas något samband mellan länders tradition av högt skattetryck och benägenhet till crowdfunding?

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas