Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
28 juni 2009 under Analys | kommentera

Musik och politik

Tobias Tobias

Fredagskvällen ägnades åt första besöket på Peace&Love-festivalen i Borlänge, numera Sveriges största* rockfestival. Jag blev inbjuden dit för att medverka i en panel om musik, politik och musikbransch under konferensen Trigger.

Min tes, som jag avslutade med, var att det inte finns något annat område i samhället där diskrepansen är så stor mellan politiskt engagemang och folkets intresse för området. Musik spelar en stor roll i många människors liv: från början till slut. I sorg, i glädje, i vardag.

Framför allt märks denna skillnad för pop- och rockområdet (populärmusiken). Att den blivit så styvmoderligt hanterad i Sverige beror på, är min analys, att från kulturhåll har man sett att ”musikindustrin” skött sig själv och från näringspolitiskt håll har området var för litet att engagera sig i. Undantaget är förstås pratet om det svenska musikundret med uppblåsta siffror – forskaren Kim Forss skrev uttryckligen i sin första ESO-utredning att siffrorna för de olika exportslagen inte fick adderas till en summa, men gjorde det själv i senare uppdateringar – och Pagrotskys vurm för tio år sedan. Med minskad skivförsäljning och färre svenska stjärnor dog detta under. Detta kan inte heller ses som något annat än en sidonotering.

Svårigheten är för det första att musikbranschen berör så många departement. Jag räknar till sju: utbildning, kultur, näring, utrikes, justitie, finans.För det andra är musikbranschens organisationer många och splittrade. Någon nämnde att det finns 14 organisationer som skulle kunna samlas. Framskridna försök för detta finns också nu.

För det tredje har musikbranschen på sistone framför allt betett sig som besvikna småungar: en känsla av att ha blivit svikna, tjuriga och med kravlistan i handen. Rätt väg framåt måste i stället vara att peka på hur mycket man bidrar med och hur många som är engagerade i musik på olika sätt, och på så sätt höja musikens status. Jag tror dock att musikbranschen gör ett misstag om den strävar efter att involvera sig alltför mycket med kulturpolitiken, även om några utvalda delar bättre bör integreras med denna. Kulturpolitiken är trots allt – tyvärr! – rätt svag och vad man vinner där lär man förlora på minskad effektivitet i vissa marknadsmekanismer som jag tror inte skulle behöva korrigeras av en kulturpolitik.

* Att P&L blivit störst var svårt att begripa: stelt program med nästan bara bredbent och vitt, och inte alls samma härliga sommarkänsla i park och vid sjö som på Hultsfred. I Borlänge är man mitt i stan och hänger på parkeringsplatser. Att den blivit så stor beror förstås på att mycket också bra – deras olika teman till exempel – men gissningsvis också på den stora andelen locals.

Kommentera
27 juni 2009 under Noterat | kommentera

Texas-sized kultur

Emma Emma

I dallrande Dallas (i dag 43 grader och strålande sol) tillbringar vi dagarna på luftkonditionerade museer. Något annat finns inte heller att göra i Downtown Dallas där vi bor. Här finns inga affärer, ingen shopping, utan enbart KULTUR. Massvis av kultur.

Kanske är kultur inte det första man förknippar USA och Texas med, men ett besök i Dallas vänder upp och ned på föreställningarna. I Dallas är snarare kulturen och kulturinstitutionerna TEXAS-SIZED.

Dallas utsågs också i år av New York Times till nr 17 av alla resedestinationer i världen (svenska Fjällnäs hamnade för övrigt på 6:e plats, tack vare konstintresserade gamla Carnegiechefen Lars Bertmar som tagit över högfjällshotellet där).

Dallas kvalade framför allt in på kulturkvoten och har USA:s, till ytan, största konst- och kulturcentrum. Hela nitton (19) kvarter mitt i stan. Det är gigantiskt och ska snart bli ännu större när Dallas Center for Performing Arts, med bland annat Rem Koolhaas nya scenkonstbyggnad Wyly Theater (efter mecenaten, såklart), står klart. Jag ser fram emot att få besöka bygget om ett par dagar.

Redan nu är dock området enormt och hyser en mängd museer och andra kulturinstitutioner. Nästan för många, och för stora, för min smak. Jag föredrar egentligen det mindre, mer fokuserade formatet.

Dagens höjdpunkt var istället Philip Johnsons lilla Thanksgiving-kapell. Dels för byggnadens skull, dels för idén om en kontemplativ plats mitt i stan, dit såväl troende som icke-troende är välkomna. En sådan plats saknar jag i Stockholm.

Och även i går var det raka motsatsen till Texas-sized kultur som gällde för vår del. Sixth Floor Museum som, precis som det låter, är ett museum på sjätte våningen – där Lee Harvey Oswald stod när han sköt John F. Kennedy.

Innan vi gick dit, tänkte jag att det hela var lite absurt. Skulle vi skapa ett museum tillägnat mordet på Olof Palme? Eller kanske ett på NK, till Anna Lindhs ära?

Efter att ha varit på Sixth Floor Museum är jag dock villig att tänka om. Inte minst efter att ha väntat i evigheter på Tonåringen, som lyssnade igenom vartenda ord av audioguiden, läste alla texter, såg alla filmer, studerade alla bilder och efteråt var helt uppfylld. Och då inte enbart av mordet och de efterföljande konspirationsteorierna, utan minst lika mycket av JFK:s politik och 1960-talets historia.

Ett museum som kan åstadkomma ett sådant intresse hos en tonåring är det svårt att inte gilla!

Kommentera
27 juni 2009 under Noterat | kommentera

Almedalen – några tips

red red

Om du ska till Visby under Almedalsveckan så kan skissen nedan av programpunkter fungera som utgångspunkt (Tobias skrev om vilka han är med på här). [Uppdatering: SKL:s kulturdebatt och mingel kl 17.30 på måndag är öppet för alla. Finns med i programmet då dryck serveras. Strandgatan 1, Landshövdingens residens.]

Se även ännu bättre sammanställning på Upplevelseindustrin.se (excelfilen som kan laddas ner).

Kommentera
26 juni 2009 under Noterat | kommentera

USA i chock

Emma Emma

Möts redan vid mellanlandningen av ett land i chock. BREAKING NEWS blinkar över tv-skärmar över hela Atlanta Airport. Vår första tanke är att det har skett ett nytt terrordåd, men det visar sig snart vara att Michael Jackson är död.

Och det tar aldrig slut. Hela kvällen och hela morgonen är det extrainsatta program på varenda tv-kanal, CNN spelar hans musik mellan nyhetsinslagen, och ja, även jag är i chock.

Jag fattade aldrig hur stor han var.

Samtidigt som vinklingen av hans död också är intressant, eftersom den handlar så mycket om ekonomi, speciellt såhär dagen efter.

Jag kan inte låta bli att tycka att det smakar lite illa.

Kommentera
25 juni 2009 under Noterat | kommentera

Chris Anderson gör kunskapen mindre "free"

Emma Emma

Chris Anderson har tydligen slarvat rejält med referenserna i sin nya bok Free – och anklagas här för plagiat.

Ett plus för att han erkänner direkt, ett minus för förklaringen (”hittade inget bra sätt att referera till elektroniska källor”).

Förvånande? Nej, knappast.
Däremot irriterande.
Jag AVSKYR folk som inte ger ”cred” till källorna. Det är det som hela det vetenskapliga systemet bygger på – och som gör att kunskapen kan vara just fri (och gratis).

Kommentera
24 juni 2009 under Noterat | kommentera

Konferenssommar

Emma Emma

Medan Tobias täcker Sverige, drar jag iväg till kokheta Dallas för International Conference on Arts & Cultural Management (AIMAC).

Programmet ser bitvis spännande, bitvis dödande tråkigt ut.
Som alltid. Jag är inget big fan av akademiska konferenser.

Det viktiga är dock inte själva presentationerna, utan snacket innan och efter. Jag har ett förmöte arrangerat med mina bästa kollegor/väninnor – och det är alltid en höjdare att få träffa dem under några dagar!

Vid sidan av det har jag en baktanke om att försöka hitta folk till ett internationellt forskningsprojekt om kulturstiftelser.

Slutligen avser jag att här rapportera om de många olika forskningsresultat som presenteras, för en fördel med konferenser är förstås att de ger en snabb överblick över den internationella forskningen på fältet.

Kommentera
24 juni 2009 under Noterat | kommentera

Seminariesommar

Tobias Tobias

Är seminarier vad vi orkar med i jobbväg på sommaren? Eller är de bara en ursäkt för att ”komma iväg”?

Förhoppningsvis bidrar de med något. I alla fall de som jag ska vara med på närmsta veckan. Det blir bland annat första besöket på Almedalsveckan:

Fredag. Borlänge. Musikbranschkonferensen Trigger under Peace&Love-festivalen. Diskussion om kulturpolitikens (icke)relation till musikindustrin.

Måndag. Visby/Almedalen. SKL:s seminarium ”Vad är bättre med en decentraliserad kulturpolitik?”.

Tisdag. Visby/Almedalen. Svensk Scenkonsts seminarium om scenkonstens roll i dagens samhälle. Jag och Sanna Rayman ska kommentera SOM-institutets nya rapport som presenteras av Rudolf Antoni.

Kommentera
22 juni 2009 under Noterat | kommentera

Framtidens medier?

Emma Emma

Medan Tobias twittrar, funderar jag över mejlens framtid. I likhet med Adam Erlandsson i SvD drabbades jag nämligen av en mejltsunami i morse, efter bara några få dagars frånvaro. Jag vågar inte tänka på hur det ska bli efter semestern…

Det har tagit mig nästan hela dagen att ta mig igenom skörden – och så tycker jag allt oftare att det är. Mejlen tar bara mer och mer tid – och snart är det ohållbart.

Någonstans är det fel. Kanske ligger normerna i otakt med mediet. Eller också är det bara jag som inte förstår hur man bär sig åt. Kanske ska man bara strunta i att svara. Eller bara svara på dem som kommer från folk man känner. Eller? Hur gör man?

Twittra känns inte som ett alternativ. Dels måste man skriva kort, vilket jag inte kan, dels är det alldeles för mycket envägskommunikation, vilket ger mig ångest.

Dessutom blir det ju så lätt narcissistiskt, precis som Ulrika Milles skrev i morse. Alltihop. Bloggandet. Fejandet. Twittrandet. Och lite desperat: HALLÅ, HÄR ÄR JAG! SE MIG!

Jag märker själv hur jag delar med mig av små detaljer ur mitt liv, bara för att jag inte har någon nära att berätta dem för.

Kanske är det typiskt kvinnligt. Jag är ju van att relatera via mig själv och mitt privatliv, och då kan det bli konstigt när allt är offentligt.

Kanske är det lättare att vara man i de nya medierna, och uppfostrad till att relatera på ett annat sätt, via diskussioner om musik och dataspel, till exempel.

Mejlen är på så sätt annorlunda. Mejlen är privat istället för offentlig; mejlen är mellan mig och dig, mellan jag och du, för att tala Buber.

Åtminstone så länge man svarar, trots att man egentligen inte hinner.

Kommentera
22 juni 2009 under Noterat | kommentera

Nu börjar jag med Twitter

Tobias Tobias

Ni vet hur det är när man känner sig sen eller fel in på något och därför inte gör något alls. Så har det varit med mig och Twitter.

Jag minns att jag läste en Wiredartikel som menade att bloggen var död till förmån för Twitter (och andra sociala medier-apps), men jag var pappaledig då och inte riktigt i gasen och så testvillig som jag brukar vara – vad jag bara gjorde var att för en privat vinkel registrera ett konto som jag inte började använda. (Men eftersom jag inte fick igång mobiluppdateringen direkt blev det ingen start med det heller. Kanske nytt försök?)

Sedan drog en våg över Sverige (eller Stockholm) där det pratades och skrevs enormt mycket om Twitter – till och med Aktuellt gjorde ett långt reportage. Efter Steven Johnsons artikel i Time – ”How Twitter Will Change the Way We Live” – inser jag att Twitter i sig må vara något som passerar förbi, men sättet att kommunicera och samarbeta som det medfört är något som i grunden kommer finnas kvar:

”… it’s entirely possible that three or four years from now, we’ll have moved on to some Twitter successor. But the key elements of the Twitter platform — the follower structure, link-sharing, real-time searching — will persevere regardless of Twitter’s fortunes, just as Web conventions like links, posts and feeds have endured over the past decade. In fact, every major channel of information will be Twitterfied in one way or another in the coming years…”

Realtids- och närvarokänslan är en sådan sak, med protesterna i Iran som ett aktuellt exempel.

Så välkomna in:

http://www.twitter.com/tobias_nielsen

PS. I jämförelse med bloggen kommer Twitterkontot inte bara hålla sig till kulturekonomi, men snarare vara professionell än privat, åtminstone åt det förra hållet – och då är det klart att det blir mycket kulturekonomi. Det blir troligen mycket länkar på uppstuds.

Kommentera
20 juni 2009 under Noterat | kommentera

NY skrift nr 1: Kultur och samhällsnytta

Emma Emma

Tobias har redan berättat om den skrift om kultur och samhällsnytta, som vi båda har varit involverade i, och som tydligen har kommit ut.

Ursprunget är att vi på Handels – för evigheter sedan – blev tillfrågade om vi ville hålla ett seminarium och skriva något om Sparbanksstiftelsernas kultursatsningar, framför allt för att vi redan bedriver en hel del stiftelseforskning, både inom och utom kultursektorn.

Stefan Einarsson, duktig doktorand på stiftelsefältet, engagerades, liksom Pernilla Hultén, som varit vår medarbetare i många projekt. Projektledare var Ingalill Söderberg, som var helt rätt person för uppdraget, med en bakgrund från kultursektorn och som journalist, ett doktorandprojekt om banker samt nu programsekreterare i Sparbanksakademin. Och jag fick den tacksamma uppgiften att moderera, skriva en inledning samt bjuda in mina vänner att bidra på seminariet, varav Tobias förstås var en given. Liksom Daniel Sachs från Proventus, som jag arbetar med i andra, liknande sammanhang. Och Jonas Anderson från Stiftelsen framtidens kultur, för att det finns massvis att lära av dem. Samt John Armbrecht från Handelshögskolan i Göteborg, som med sitt samhällsekonomiska perspektiv kompletterar oss företagsekonomer.

Det första som hände var att vi upptäckte – och det är det sensationella – att enbart Sparbanksstiftelserna finansierade kultursektorn med mer än all sponsring sammantaget. Sponsringen uppgick till cirka 90 miljoner kronor alltmedan sparbanksstiftelserna bidrog med cirka 120 miljoner kronor årligen till kultursektorn – och ändå hade det aldrig synts någonstans i någon statistik.

Varför? Det kan man fråga sig, men det ligger nära till hands att tro att det hänger samman med att vi inte har sett stiftelser som en aktör när det kommer till kulturfinansiering. Eller att vi är vana att tänka enbart i termer av offentligt eller kommersiellt, och har svårt att se andra logiker. Intressant är det i alla fall.

Och sorgligt att Sparbanksstiftelserna inte har samma resurser längre. För under resans gång, från första starten, hände onekligen en del, och läget på stiftelsefronten ser nu sämre ut än någonsin. Även om allt tyder på att det kommer ett förslag som gör att stiftelser kommer att likställas med ideella föreningar, och att kultur därmed inte längre kommer att missgynnas, i slutet av månaden.

På så sätt är skriften också mer aktuell än någonsin.

Och här är utredningen som nu har kommit.

Kommentera