Mycket kultur som köps blir bara prydnader. Det gäller förstås en hel del konst som i århundranden fyllt väggar, men då har den åtminstone synts. Jag tänker på de böcker, de skivor och de filmer som aldrig lämnar hyllan efter att de ställts där.
Digitala bibliotek som man prenumerar på (tänk: Spotify) kommer få konsekvenser på allt från företag och branscher (vad som kan säljas) till heminredning (färre bokhyllor och stereomöbler, mer utrymme till annat).
Journalisten Kjell Häglund gör upp med sig själv som filmsamlare i en träffsäker krönika på FilmNyheterna: ”… när jag väl ser en film väljer jag ändå, 99 gånger av 100, någon av alla nya filmer jag inte hunnit se, någon som finns i samtiden och debatten.”
Han efterfrågar det som vi är så många att önska – möjligheten att ta del av stora film- och tv-bibliotek över nätet i stället för att äga eller hyra – men min gissning är att det dröjer ytterligare några år eftersom en sådan lösning försvårar det som filmbranschen har tjänat så mycket på, nämligen att sälja samma sak flera tillfällen, genom s.k. fönster (tänk: bio, uthyrning, köp, kabel-tv, flyg, annan tv etc.). Nedladdningen via PirateBay m.m. har skyndat på, men förvånande lite (den här Fokus-artikeln sammanfattar svårigheter med bl.a. rättigheter).
Varför det trots allt kommer ske en förändring beror förstås på att vi inte behöver äga alla de där filmerna. Kjell Häglund:
”Filmindustrin har vräkt ut köpfilmer som i genomsnitt kostat mindre att producera än en kinesisk pirat-VCD, till miljoner svenska filmanalfabeter som utan att själva begripa varför köpt ”Snuten i Hollywood Vol. 1–3” på Ica Maxi, trots att de redan sett dem på både bio och video, och hellre går ner och hyr ”Mamma Mia” på hörnet den fredagskväll de råkar känna för att ”kolla på nåt”.”
Det fanns en tid när bokhyllan – med böcker, filmer och skivor – sa vem du var. Nu kommer sådana identitetsmarkörer ersättas av spellistor (och andra attribut).
Men än är vi många som har ett förhållande till de här ”prylarna”. Gamla böcker har jag börjat slänga – i mängder – trots att jag verkligen är bokälskare i betydelsen ”fysisk bok”. Igår rensade min bostadsrättsförening bort kvarlämnade saker ur vindsförråd och jag (som ordförande) såg till att alla bokkartonger försvann. Böcker… finns överallt ändå.
Men tre backar med vinylskivor – väl omhändertagna och resultat av en god samlare – lät jag stå kvar i ett hörn. Jag kunde inte slänga dem. Mest för att det var så länge sedan jag såg en sådan där samling vinylskivor, med alla omslag stora och tydliga som de var menade än gång.