Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
20 maj 2009 under Analys, Rapport | kommentera

NY RAPPORT/Så tänker kulturcheferna kring kulturpolitik

Tobias Tobias

De som dumförklarats borde få säga något själva. Det var utgångspunkten till min idé om att undersöka vad landets kulturchefer tycker om Kulturutredningens förslag, vilket inte minst är relevant mot bakgrund av att flera förslag utgår från samverkan med kommunerna och regionerna/landstingen. Men få regionala röster har hörts – i princip bara Lars Nordström har intervjuats, ordföranden för Västra Götalandsregionens kulturnämnd (vi också).

Igår släpptes rapporten och min analys bygger på en enkät som Sveriges Kommuner och Landstings genomfört med två tredjedelar av landets kulturchefer, det vill säga ca 200. Vi har även undersökt vad de prioriterar inom ramen för kulturpolitik.

Dumförklarats? Det är ju så att stor skepsis har uttryckts kring hur ”lantisarna” ska hantera ansvaret som s.k. portföljmodellen innebär. Läs t.ex. DN:s kulturchef Maria Schottenius idag: ”Jag litar inte en sekund på att det runt om i Sverige finns kommun- och landstingspolitik som på ett seriöst sätt kan bedöma konstnärlig halt så att 1,2 miljarder går dit de ska.”

Kring detta och enkätresultaten resonerar jag i en artikel på Newsmill. Man kan se det som kritik av kritiken mot Kulturutredningen. Min tes är att politiken måste utgå från hur verkligheten ser ut, och en regionalisering av kulturen liksom en slags ”aspektpolitik” är redan införd till stor del (se t.ex. boken ”Den nya kulturrevolutionen”).

>> Debattartikel på Newsmill: ”Kulturutredningens kritiker missar verkligheten”
>> Ladda ner rapporten: ”Portföljmodell, aspektpolitik och prioriteringar” (pdf, öppnas i nytt fönster)

***

Några resultat från enkätundersökningen:

  • Nio av tio kommuner och alla landsting/regioner som har svarat uppfattar portföljmodellen som positiv, men farhågor kring ökade krav finns; krav i form av resurser, samordning, struktur och kompetens.
  • Hur stor skillnaden blir för olika kulturområden, om portföljmodellen genomförs, beror på i vilken utsträckning och omfattning ansvar och resurser följer varandra. De flesta tror ändå att satsningar på barn och unga kommer öka.
  • Samverkan mellan kultur och andra politikområden finns redan idag; i kommunerna särskilt med turism och utbildning, och i landstingen/regionerna med näringslivsutveckling.
  • Kvalitet lyfts av de allra flesta kommuner och landsting/regioner som mycket prioriterat i kulturpolitiken. Detta kan ses i ljuset av att Kulturutredningen valt att undvika kvalitetsbegreppet.
  • Utöver kvalitet prioriterar kommunerna bildning och samverkan med det civila samhället när de rankar områden och aspekter i kulturpolitiken. Landstingen/regionerna betonar dessutom tillväxt och ett kreativt och innovativt samhälle.

Det blev för övrigt inget storstilat släpp av rapporten igår, men fick en del uppmärksamhet i samband med SKL:s remissvar.  Men jag hoppas att rapporten inte dör med att remisstiden har gått ut för Kulturutredningen. Framför allt slutet om vad kommunerna och landstingen prioriterar är över huvud taget intressant.

Klicka också vidare för att läsa den avslutande diskussionen från rapporten…

AVSLUTANDE DISKUSSION
Från rapporten ”Portföljmodell, aspektpolitik och prioriteringar”

Det är uppenbart att kommunerna och landstingen/regionerna i Sverige är positiva till förslagen om portföljmodell och kulturens samverkan med andra politikområden, s.k. aspektpolitik. Det är inte heller bara så att de är positiva till idéerna – i många fall hanteras de redan som faktum, framför allt hur kulturen samverkar med andra områden.

Det är värt att upprepa en kommunal kommentar som antagligen får Kulturedningens arkitekter av aspektpolitiken att jubla:

”Utredningens bild av kulturen som ett aspektområde är mycket träffande. Kulturen som en del i helheten, som påverkar och påverkas av omvärlden. Kulturen som ett ekologiskt system. Denna faktor blir förmodligen starkare när politiker som har ett bredare ansvar även för andra samhällsfrågor får ett större inflytande över kulturpolitiken.”

Analysen har visat att när landstingen/regionerna beskriver kulturens roll är den ofta kopplad till tillväxt och som resurs för utveckling och attraktivitet. Det är inte förvånande om man har studerat de regionala tillväxt- och utvecklingsplanerna runt om i landet. Det är också tydligt att samma formuleringar och tankesätt återkommer i olika regionala utvecklingsplaner.

Frågan är vad som kommer först – mot bakgrund av att kommunala utvecklings- eller översiktsplaner inte alls följs upp eller studeras på liknande sätt varken av staten eller SKL. Hur mycket konstrueras planer – och politik – utifrån vad som förväntas och utifrån vad ”alla andra” gör? Till exempel går det att skönja hur vissa idétrender får fäste; aktuella sådana handlar om Richard Floridas tankar om den kreativa klassen[1] och behovet av entreprenörskap. Detta leder till följdfrågan om vilka riktlinjer från statligt håll som är önskvärda när det gäller målformuleringar och uppföljning? Liksom betydelsen av sådana – för vem vet egentligen bäst?

Slutsatsen i resonemanget är att det är fel fråga att ställa utifrån Kulturutredningen huruvida aspektpolitik ska genomföras eller inte, eftersom den redan är genomförd på så många håll. Rätt frågor utgår i stället från vilka konsekvenser ett sådant perspektiv leder till och hur de kan styras. En viktigare fråga är till exempel huruvida infogandet av kulturen i utvecklingsplaner har lett till en större roll, och har det i så fall skett på sin egen bekostnad eller inte?

***

Om vi ser till portföljmodellen måste de positiva rösterna ställas mot tveksamheter kring vad modellen innebär i form av ökade krav på både beslutsfattare och tjänstemän i form av kompetens och resurser. Oron verkar dock inte vara större än att förändringen ses som en utmaning, som kan och gärna hanteras. Frågan är bara hur.

En verklig farhåga kring portföljmodellen finns dock och den handlar om resurser, från två perspektiv. För det första när det gäller pengar som kommer från staten: kommer mer krävas med mindre eller lika mycket pengar? För det andra är det uppenbart att resurser internt kommer krävas: kommer dessa ökade kostnader tas på bekostnad av vad som går till kulturmiljöer och kulturverksamheter?

Portföljmodellen som den är föreslagen  kommer dock inte ställa kulturen mot andra områden. Statens pengar kommer, enligt den förordning som måste skrivas om förslaget går igenom, enbart att kunna användas till kulturändamål.[2] Pengarna ska inte kunna användas till annat. Detta eftersom alla är medvetna om att man på lokal och regional nivå ständigt befinner sig i en ständig och uppenbar prioriteringssituation vad gäller egna medel baserade på skatteunderlaget.

***

Av alla resultat är det värt att igen påpeka att kvalitet betonas så mycket av både kommuner och landsting/regioner. I debatten kan man ibland få uppfattningen att kvalitet är något som endast diskuteras och krävs i en konstpolitisk sfär, i ett institutions- eller storstadssammanhang. Enkätsvaren tyder på att alla vill sträva efter kvalitet, men vi anar att kvalitet här tolkas brett: inte bara kvalitet i konsten, utan i kulturens alla uttryck – såväl nya som gamla, oavsett om det handlar om opera eller dataspel.

***

Två tredjedelar av alla kommuner och i princip alla landsting/regioner har svarat. Det innebär att vi kan säga vad dessa aktörer generellt tycker, men den generella bilden innebär dock inte att kommuner eller landsting/regioner håller med varandra i alla frågor. Kulturpolitik är politik, det vill säga ideologi och politisk tillhörighet gör skillnad.

Det finns en myt om att såväl kulturpolitik som lokal politik i allmänhet är mindre ideologisk – men ideologiska skillnader finns. Det innebär variationer i vad man tycker i allt ifrån grundläggande frågor om kultur som mänsklig rättighet, till vad som är bra och dålig kultur liksom balansen mellan privat och offentlig finansiering.[3]

///


[1] Florida, Richard (2002). ”The rise of the creative class: and how it’s transforming work, leisure, community and everyday life”.
[2] Enligt en formulerad definition av kultur
[3] Se t.ex. Karlsson, David (2003), ”En chimär av endräkt. Ideologiska dimensioner i kommunal kulturpolitik”, doktorsavhandling Göteborgs universitet.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas