Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
31 maj 2009 under Noterat | kommentera

Heja åttiotalisterna!

Emma Emma

Veckan som gått har varit tuff, men rolig. Handels firade 100 år, och studenterna lade fram sina essäer. Drygt 50 stycken. Jag har läst så att ögonen blöder, och lyssnat så att öronen nästan trillat av. Men njutit varenda minut; studenternas essäer är alltid årets höjdpunkt.

Och jag blir SÅ glad! De är så unga, så kloka och så medvetna. Åldersmässigt skulle de flesta kunna vara mina barn. Åttiotalister. Med värderingar som skiljer sig avsevärt från min egen generations, liksom från andra handelsgenerationers, skulle jag våga påstå.

(Här måste man dock lägga in en passus: jag har 55 av totalt 300 studenter – och mycket tyder på att de inte är helt representativa för alla studenter på skolan och än mindre för hela sin generation.)

Ska jag sammanfatta mina intryck är det att det känns tryggt att veta att åttiotalisterna en dag kommer att ta över. Ja, jag längtar faktiskt efter det. Jag skulle mycket hellre vilja ha en åttiotalist än en sextio- eller fyrtiotalist som chef, efter ha hållit den här kursen i ledarskap.

Däremot skulle jag inte vilja vara åttiotalist själv. Jag tycker, och tjatar på dem, att de lägger alldeles för mycket på sina egna axlar. De ställer sådana enorma krav på sig själva, och litar inte på att någon annan ska fixa någonting. Och de ska göra allt på en gång; veta precis vilka de är och vart de vill, helst innan de har fyllt 25.

Årets trend nr 1 har varit ”self-leadership”. Att det gäller att veta vem man är, vilka värderingar man har och vart man vill. Att man måste lära sig att leda sig själv, innan man kan leda andra. Att man måste agera etiskt och moraliskt. Och att man måste hitta sätt att hantera alla krav, finna balans i livet och vara närvarande i nuet, vare sig det sker via meditation, mindfulness, motion eller andra metoder.

Det här är en enorm förändring. På min tid fanns det inte tillstymmelse till den här typen av tankar, utan det krävdes många år i karriären och ett antal livskriser innan vi hamnade på Bara Vara och andra näringslivsretreat och började ställa oss existentiella frågor. Åttiotalisterna gör det redan under utbildningen.

Trend nr 2, om jag ska göra ett försök att klassificera vad studenterna funderar över år 2009, är att ifrågasätta strukturerna. Många ifrågasätter den rationalistiska, vinstmaximerande, kalkylerande och i huvudsak manliga normen som styr konstruktionen av ledarskap i näringslivet. De är generellt så otroligt mycket mer medvetna och reflekterande jämfört med vad vi som gick på skolan under 1980-talet var – och det bådar gott!

Delvis som ett led i detta, eller som en egen underkategori, är det många som har vänt sig antingen till konsten eller till kreativa och konstnärliga verksamheter. Ja, konst och kreativitet vill jag kalla trend nr 3. Det hänger förstås samman med att många av studenterna själva har utövat olika konstnärliga yrken professionellt. De är skådespelare, operasångare, dansare, musiker och konstnärer, och ibland känns det faktiskt som om man undervisar på en konstnärlig snarare än ekonomisk högskola. Och det är väl också ett tecken i tiden!

Fast alla är inte konstnärer i botten. En del har gjort annat, som till exempel att spela fotboll på elitnivå eller vara ledare i Svenska Kyrkan, varför jag också har fått njuta av essäer som bygger på intervjuer och samtal med (kloka) ledare som Lars Lagerbäck och KG Hammar. Sådant tycker jag personligen alltid är kul.

Liksom jag tycker att det är att läsa om alla andra erfarenheter av att antingen vara eller ha ledare, och se hur ett antal unga människor på väg ut i arbetslivet tänker kring dessa frågor. Att de redan har hunnit göra så ofantligt mycket, och – som någon skämtsamt sa – redan har hunnit bränna ut sig, innan de på allvar går ut i arbetslivet, gör förstås att de är mycket mer mogna än vad vi någonsin var.

Dessutom är de – vilket jag tror är en viktig faktor – mer heterogena. I det här fallet har faktiskt majoriteten i klassen varit tjejer, vilket aldrig tidigare har hänt under mina snart 20 år på skolan. Jag har aldrig förut haft mest tjejer i en klass och det förändrar förstås värderingarna. Inte minst blir det mer accepterat att bryta mot den förhärskande normen. Likaså är det viktigt att en större andel av studenterna nuförtiden är invandrare och har en mycket bredare bakgrund än vad vi någonsin hade. Jag kan inte nog betona vad det bidrar med i diskussionerna.

Och hur jag än vänder och vrider på det, landar jag i att det bara blir bättre och bättre. Åtminstone för oss som inte själva lägger allt ansvar på våra egna axlar, utan kan lita på dem som komma skall – och som gör det. Åttiotalisterna är – att döma av dessa studenter – mycket mer medvetna, mycket bredare i sitt synsätt och mycket klokare än vad vi någonsin var som gick på skolan ungefär samtidigt som de föddes och växte upp. Jag hoppas bara att de orkar – och ser verkligen fram emot den dag då åttiotalisterna blir chefer och ledare.

Kommentera
31 maj 2009 under Noterat | kommentera

Apropå medvetenhet och moral

Emma Emma

En artikel i New York Times pekar på ett nytt, intressant fenomen, ett slags etikkod för ekonomer. Harvard går i bräschen:

Nearly 20 percent of the graduating class have signed “The M.B.A. Oath,” a voluntary student-led pledge that the goal of a business manager is to “serve the greater good.” It promises that Harvard M.B.A.’s will act responsibly, ethically and refrain from advancing their “own narrow ambitions” at the expense of others.

Och på Tobias gamla Columbia Business School, svär numera alla studenter på att:

“As a lifelong member of the Columbia Business School community, I adhere to the principles of truth, integrity, and respect. I will not lie, cheat, steal, or tolerate those who do.”

Kommentera
29 maj 2009 under Noterat | kommentera

Fredagsnoteringar

Tobias Tobias

Medan Europa satsar…
I Europa är det inte bara regionerna som satsar på att stimulera filmproduktion utifrån. Frankrike och Norge har nya erbjudanden på gång. Men om man går in på Sweden Film Commission möts man av att sidan är stängd. Borde man åtminstone inte hänvisa till de regionala kommissionärsverksamheterna?

Mångsysslare som standard
Min gamle journalistkollega och vän Tobias Fröberg illustrerar en artists och musikers vardag i en intervju för Musikindustrin. Musik åt andra, musik åt sig själv, musik i olika konstellationer, musik för tv-serie och produktion åt andra. Går det ihop? ”Jag hoppas det”, säger han.

Mer kultur-tv – men finansministern stoppade kulturministern
Resumé skriver idag: ”Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth ville ge public service 130 miljoner extra till kultur. Finansminister Anders Borg sade nej. Därför försenas regeringens förslag.”

Osäkra flumjobb
Journalisten Per Sinding-Larsen skriver på sin blogg PSL om Iggy Pops reklamjobb i England. Jag är inte insatt i alla turerna, men enligt uppgift är det inte nog med att reklamfilmen retat upp Iggys fans – nu är den indragen då försäkringsbolaget ”vägrar att försäkra musiker och andra med osäkra flumjobb i underhållningsbranschen”.

Pensioner och scenkonst
Igår presenterades utredningen om scenkonstens pensionsvillkor. Förslaget är ”omställningsbidrag under fem år”. Svensk Scenkonst kommenterar här och menar att pensionsfrågan är lika viktig för scenkonstområdet som förslagen från Kulturutredningen.

Kommentera
28 maj 2009 under Inblick, Samtal | kommentera

Rekordår eller krisår för sommarens festivaler?

red red

Aldrig har en svensk sommar varit så full av festivaler och stora konserter. Klassiska rockfestivaler som Hultsfred, Arvika och Sweden Rock har sedan två år konkurrens av mer nischade stadsfestivaler som Stockholms ”Where The Action Is” och Göteborgs ”Way Out West”. I år tillkommer dessutom stora arenakonserter med artister som Bruce Springsteen, Madonna, Britney Spears, AC/DC och U2.

hultsfredTendenserna är motstridiga. Både Peace & Love i Borlänge och Sweden Rock ha redan sålt rekordmånga biljetter, men det finns ändå anledning till viss oro. I krisens spår har den den svaga kronan redan gått hårt år många festivalbudgeter, då internationella artister tar betalt i dollar eller euro. Och räcker verkligen publiken till alla?
– Jag ser med blandade känslor på sommaren. Det är naturligtvis kul med ett sådant fantastiskt utbud. Jag har arbetat i branschen sedan 1980 och det är ingen sommar som kommer i närheten. Utbudet har exploderat bara sedan i fjol. Sedan känns det ju förutbestämt att det blir offer, och det är ju den tråkiga sidan. Jag känner folk på ansvarspositioner på festivaler och produktionsbolag runt om i landet och några av dem kommer att drabbas, säger Lars Nylin, chefredaktör på Musikindustrin.

Hur kommer det sig att vi ser den här festivalboomen just nu?
– Artisterna måste helt enkelt hämta igen utebliven skivförsäljningen på livespelningar. Om det är sanningen vet jag inte, men det är vad jag hör. Sedan är den här sommaren kryddad med många superartister som är ute och rör på sig. Om det är en slump vet jag inte.

Finns det, på längre sikt, utrymme för så många festivaler och stora konserter under sommarhalvåret?
– Svaret måste ju vara nej, det kan inte finnas underlag för ett sådant här utbud. Det är ingen dystergökeri att säga att det här inte kommer att hålla. Jag har hört att en av de stora festivalerna redan har uppenbara problem. Sedan är frågan om när, var och hur det slår. Hultsfred var på randen till konkurs för några år sedan och många har lärt sig av det. De flesta kör med både livrem och hängslen och det kan väl väl hjälpa ett tag.

Hur slår den svaga kronan mot festivalerna?
– När Acceleratorfestivalen ställde in pekade de ju ut den svaga kronan som huvudskäl. Jag tar för givet att det är tungt. Och när det handlar om stora artister så är förändringarna från när bokningarna gjordes i höstas/vintras.

Kommentera
27 maj 2009 under Samtal | kommentera

Nytt hus för fria scenskonstnärer i Stockholm

red red

siteIdag invigs scenkonsthuset SITE vid Telefonplan i Stockholm. En samlingsplats för landets fria scenkonstnärer.

Varför behöver den fria scenkonsten ett eget hus?
– Scenkonsten har många fasta institutioner men de är oftast bara öppna för de fria scenkonstnärer som skapar en produktion just där. Här kan man hyra in sig för att repetera föreställningar i vår studio, hyra kontorsplats och det finns också ett kunskapscentrum där man kan få rådgivning inom finansiering, affärsutveckling, marknadsföring och projektledning. Kunskaper som är oerhört viktiga då de flesta verksamma inom området är sina egna producenter och på egen hand också måste genomföra de bitarna. SITE är också ett kreativt och professionellt sammanhang att arbeta i, säger Elisabet Widlund, projektledare på SITE.

Kommer det här att berika hela landets scenkonst och inte bara Stockholm?
– De fria scenkonstnärerna är överallt och arbetar. På SITE repeteras oftast föreställningar som man sedan tar ut på turné. De allra flesta föreställningarna spelas utanför Stockholm – i t.ex. Ramallah, Yokohama eller Vilhelmina. Bara under 2009 kommer de som sitter här att ha varit inblandade i över 1.000 föreställningar som når över 60.000 besökare på 80 orter i hela världen.

Kommer de fria konstnärerna verkligen att ha råd att hyra studiotid och kontorsplats hos er?

– Det är ingen slump att vi har delat ut stipendier till åtta personer där hyran ingår under nio månader. De ekonomiska villkoren för de fria scenkonstnärerna är än så länge ganska begränsande. SITE är ett sätt att komma runt det problemet och skapa strukturella resurser, vilket ju också behövs. Kostnaderna för att sitta här är rimliga sett till vad som ingår. Man får kontakta oss så kan vi diskutera utefter de behov som finns.

SITE är en ideell förening grundad av Christina Molander, Peder Bjurman och Åsa Edgren. SITE stöds av Kulturrådet, Stockholms Läns Landsting och Stockholms Kulturförvaltning.

Kommentera
27 maj 2009 under Analysbrevet | kommentera

KE#1009: Så tycker kulturcheferna, scenkonsthus, festivalsommar och konsthallar

Tobias Tobias

Nyss skickade vi ut #10 av analysbrevet. Den här veckan har vi samtal om festivalsommaren och ett nytt scenkonsthus i Stockholm, liksom berör konsthallar och Kulturutredningen.

INNEHÅLL:

  • NOTERAT / Kulturministern vill plocka russinen
  • NY RAPPORT / Kulturchefer positiva till portföljer och aspektpolitik
  • SAMTAL / Nytt scenskonsthus i Stockholm
  • INBLICK / Rekord och kris för festivalsommaren
  • NOTERAT / Hur “Reko” är Sveriges konsthallar?
  • NOTERAT / Paviljongen till Expo 2010 Shanghai färdig
  • NOTERAT / Behövs en ”New Deal” för Europas kultursektor?
  • SETT & HÖRT: Kvotering, pirater, Cannes och privata konsthallar
Kommentera
27 maj 2009 under Noterat | kommentera

Digital kulturpolitik

Tobias Tobias

Kulturutredningen nämner inte fildelning någon gång. Men nu har jag hittat pusselbiten som borde funnits med i bakgrundsbeskrivningen – i en tankeväckande text av kulturjournalisten Andreas Ekström.

Han nämner inte ordet kulturpolitik någon gång i sin text – men jag har blivit så ”skadad” att konsekvenser för kulturpolitiken är vad jag ser när Ekström formulerar svårigheterna framåt: utifrån att mikrobetalningar i form av royalties till upphovsmän blir allt svårare att vidmakthålla. Hans tes är att en mecenatkultur tar över.

Texten kommer finnas med i en bok som mitt förlag Volante ger ut (klart i veckan!) och som smyglanseras i Visby 3 juli under Almedalsveckan. Mer om detta snart.

Kommentera
25 maj 2009 under Noterat | kommentera

Kulturkonsumtion som samlande

Tobias Tobias

Mycket kultur som köps blir bara prydnader. Det gäller förstås en hel del konst som i århundranden fyllt väggar, men då har den åtminstone synts. Jag tänker på de böcker, de skivor och de filmer som aldrig lämnar hyllan efter att de ställts där.

Digitala bibliotek som man prenumerar på (tänk: Spotify) kommer få konsekvenser på allt från företag och branscher (vad som kan säljas) till heminredning (färre bokhyllor och stereomöbler, mer utrymme till annat).

Journalisten Kjell Häglund gör upp med sig själv som filmsamlare i en träffsäker krönika på FilmNyheterna: ”… när jag väl ser en film väljer jag ändå, 99 gånger av 100, någon av alla nya filmer jag inte hunnit se, någon som finns i samtiden och debatten.

Han efterfrågar det som vi är så många att önska – möjligheten att ta del av stora film- och tv-bibliotek över nätet i stället för att äga eller hyra – men min gissning är att det dröjer ytterligare några år eftersom en sådan lösning försvårar det som filmbranschen har tjänat så mycket på, nämligen att sälja samma sak flera tillfällen, genom s.k. fönster (tänk: bio, uthyrning, köp, kabel-tv, flyg, annan tv etc.). Nedladdningen via PirateBay m.m. har skyndat på, men förvånande lite (den här Fokus-artikeln sammanfattar svårigheter med bl.a. rättigheter).

Varför det trots allt kommer ske en förändring beror förstås på att vi inte behöver äga alla de där filmerna. Kjell Häglund:

”Filmindustrin har vräkt ut köpfilmer som i genomsnitt kostat mindre att producera än en kinesisk pirat-VCD, till miljoner svenska filmanalfabeter som utan att själva begripa varför köpt ”Snuten i Hollywood Vol. 1–3” på Ica Maxi, trots att de redan sett dem på både bio och video, och hellre går ner och hyr ”Mamma Mia” på hörnet den fredagskväll de råkar känna för att ”kolla på nåt”.”

Det fanns en tid när bokhyllan – med böcker, filmer och skivor – sa vem du var. Nu kommer sådana identitetsmarkörer ersättas av spellistor (och andra attribut).

Men än är vi många som har ett förhållande till de här ”prylarna”. Gamla böcker har jag börjat slänga – i mängder – trots att jag verkligen är bokälskare i betydelsen ”fysisk bok”. Igår rensade min bostadsrättsförening bort kvarlämnade saker ur vindsförråd och jag (som ordförande) såg till att alla bokkartonger försvann. Böcker… finns överallt ändå.

Men tre backar med vinylskivor – väl omhändertagna och resultat av en god samlare – lät jag stå kvar i ett hörn. Jag kunde inte slänga dem. Mest för att det var så länge sedan jag såg en sådan där samling vinylskivor, med alla omslag stora och tydliga som de var menade än gång.

Kommentera
25 maj 2009 under Noterat | kommentera

Intervjuad om Kulturutredningen

Tobias Tobias

Som en av de få inte helt genomnegativa till Kulturutredningen blev jag intervjuad i Mitt i musikens veckomagasin i fredags, bland annat efter Newsmillartikeln i onsdags och om analysen av enkäten med landets kulturchefer. Vi pratade alltså mycket portföljmodell.

Jag har själv inte lyssnat, men programmet ligger här (intervjun ca 15 min in).

Ny insikt: Jag har varit i radio några gånger förr men bara i studio eller blivit intervjuad på förhand, aldrig i direktsändning via telefon som nu – och visste inte att det låg en fördröjning på ungefär tre minuter innan man läggs ut. Är det av säkerhetsskäl om någon säger något som inte bör sägas i radio eller om tekniken inte funkar?

Kommentera
23 maj 2009 under Inblick | kommentera

Trent Reznor och framtidens musikbransch

Tobias Tobias

Här är ett föredrag om en fallstudie som lyfter fram – hör och häpna – en framgångsrik affärsmodell i musikbranschen. Det handlar om hur Trent Reznor (Nine Inch Nails) har arbetat för att hantera minskad skivförsäljning och ökad illegal fildelning.

Nine Inch Nails släpper sitt material gratis på sin sajt, men erbjuder sedan olika möjligheter för köp, till exempel limiterade utgåvor. Mycket handlar om att skapa en relation med fansen.

Kommentera