För fem minuter sedan föll domen i The Pirate Bay-rättegången. Alla fyra åtalade fälls (SvD, DN); för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen och de döms till ett års fängelse och totalt 30 miljoner kronor i skadestånd.
Detta utgör givetvis bara en signal – fildelning kommer fortsätta, i någon form – och rättegångsresultatet kommer överklagas. Men Pirate Bay är inskrivet i historieböckerna, vilket inte minst demonstreras av att Tekniska museet i Stockholm införskattat en TPB-server som beslagstogs av polisen. Ur pressmeddelandet från museet: ”Denna tekniska pryl måste hamna på museum! Den har ett stort symboliskt värde då den satt fingret på ett stort problem eller en stor möjlighet.”
I olika delar av världen pågår, under tiden som TPB-målet kommer rulla vidare, små försök till andra och lagliga alternativ – men stora filmbolag och skivbolag har genom kortsiktiga avvägningar bromsat utvecklingen. I musikbranschen finns numera en hel del alternativ – från Itunes till Spotify – men filmbranschen håller stenhårt kvar sina olika visningsfönster. Så här säger jag i senaste Fokus, i en artikel av Adam Svanell som belyser situationen väl:
”(Filmbolagens) guldgruva har varit möjligheten att sälja samma sak flera gånger. Först till biograferna, sedan som köpfilm, till kabel-tv, andra tv-kanaler, flygbolag och så vidare. Nu vill de till varje pris försvara den modellen, men den är inte hållbar i längden. Redan nu kolliderar den med vad publiken vill, nämligen att se nya filmer och tv-avsnitt direkt utan att vänta.”
Dessutom hänvisas igen till Fabchannel, som jag skrivit om tidigare.
Det är viktigt att minnas att The Pirate Bay bara är en aktör som påverkar den här utvecklingen.