Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
28 mars 2009 under Noterat | 2 kommentarer

Baksidan av kulturekonomin

Emma Emma

Vad innebär det att en massa unga människor lockas till att bli kulturföretagare? Hur ser baksidan av drömmen om frihet och självförverkligande ut?

En av dem som har sysslat mycket med ämnet är den brittiska sociologen Angela McRobbie, som jag många gånger har refererat till.

I år kommer hon med boken Be Creative: Making a Living in the New Culture Industry, och jag kan knappt vänta. Ofta, ofta klingar hennes ord i mitt bakhuvud:

”In the cultural sector, those up to the age of approximately 40 now normatively self-exploit themselves by working hours no employer could legally enforce; they also do without all the protection afforded by employee status, including sickness benefits; they are largely non-unionized; they are expected to take out private pensions plans (which many cannot afford to do); they are unable to claim benefits for non-work time between jobs or ”projects”; and they also cover their own workspace and equipment costs.”

”If young people know no other way of working than frenetic networking, self-exploitation and the maximization of talent and creativity as inner resources, expressions of self (i e self-expression), then maybe it is the job of the sociologist to examine the discursive means by which these inner qualities are new forms of disciplining, new regimes of power all the more effective since they are connected with freedom and self-realization?”

Det mest skrämmande är att det ibland anses fult att tala om sådant här i kulturekonomiska kretsar; som om man vore en svikare om man inte alltid och i alla lägen berättade hur bra denna nya ”kulturekonomi” är. Jag är dock villig att ta striden, och menar, i likhet med Angela McRobbie, att det finns såväl fram- som baksidor – och att vårt ansvar som forskare är att peka på bägge delarna.

En kommentar
  1. Malinka skriver:

    För några dagar sen pratade jag med en bekant som kommenterade det faktum att det forskas om enormt många saker, där resultatet kan förutsägas rätt bra – det är mer eller mindre logiskt och sunt förnuft. För mig är just det här som du beskriver sunt förnuft. Det känns på något vis onödigt att det ens forskas om det – men å andra sidan kan det vara bra att det lyfts fram, precis som du säger. Kulturekonomi, kultur på det stora hela, kulturpolitik och whatever, är JÄTTEINTRESSANT. Men faktum är att kulturutövarnas verklighet ofta ser helt annorlunda ut än man kan tro, när man hör/ser/läser forskningsresultat.

    Notera att jag inte säger att det inte bör forskas, tvärtom. Däremot så håller jag med dig om att man när man forskar bör försöka se båda sidorna av myntet.

  1. By | Ad Astra | - - en kulturarbetares liv och leverne on mars 28, 2009 at 28 mars 2009

    […] Läs mer själva här. Category: Företagande, Kulturpolitik | […]

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas