Kulturentreprenörerna är en ekonomisk förening som funnits i två år i anslutning till Kulturentreprenörskapsskolan vid Västerås Folkhögskola. En av 39 medlemmar är Miriam Lundqvist, som även driver ett eget företag som dramapedagog. Vi pratade med henne inför förra veckans analysbrev om om hur det är att vara kulturentreprenör.
Notera särskilt samhällets ”stöd”. Skatteverkets uppmaning – vid upprepade tillfällen – var att avråda att starta kulturföretag. Här behövs förändringar så att statens myndigheter och andra redskap inser att kulturföretagare finns, är viktiga och behöver stöd. Det kostar inte pengar. Det handlar om politiskt ledarskap.
Går det att försörja sig som kulturentreprenör?
– Många i vårt nätverk kombinerar det med studier eller andra jobb. En del lever på det sitt kulturentreprenörskap, men de har ofta egna firmor vid sidan där de bedriver annan verksamhet inom kulturområdet.
Vilken är den största fördelen med att vara med i en ekonomisk förening?
– Det är väl att man i vanliga fall kan bli ganska ensam som entreprenör, men här finns alltid någon som står bakom en. Sedan försöker vi att hjälpa varandra att ta riktigt betalt. Det brukar vara bra att låta någon annan medlem sätta priset åt en, för ofta säljer man sig för billigt.
– Sedan är det bra att vi vi är så många, att vi är nästan 40 stycken innebär att vi kan ta stora och breda uppdrag. Nu i vår gör gör vi ett projekt för Västerås stad, där vi har ”prova-på-kulturdagar” för barn i årskurs 5-6. Det är allt från dansimprovisation, sårsminkning, live till marionettdocker. Sådana projekt hade vi inte kunnat tagit om vi inte hade alla olika medlemmar.
Vad har ni fått för stöd? Är det något du saknar i det stöd ni fått?
– Vi har fått bra stöd från vår utbildning och från Coompanion som stödjer ekonomiska föreningar. Men det känns om de stöd som finns för nyföretagare är väldigt dåligt anpassat till kulturföretag, inte bara i språket, utan till attityden att ha kulturföretag överhuvudtaget. När vi pratade med Skatteverket fick vi rådet att inte starta kulturföretag för att ”det var så krångligt”. Men sedan vi startade har vi fått bra respons från kunderna och samarbetspartners på det vi gör, så det håller nog på att förändras.
Är ni kulturentreprenörer eller ”ofrivilliga företagare”?
– Jag tror att det är blandat. Men jag förstår precis vad ”ofrivilliga företagare” kommer ifrån. Det är svårt att få fast anställning inom kultursektorn. För många är det så att antingen får man kompromissa med vad man vill göra, eller så satsar man på det men då som företagare.