Det blir mycket musikbransch här på bloggen ibland. I veckan har vi haft samtal med Roger Wallis, professor emeritus på KTH, och Lars Rixon, konsertbolaget United Stage.
> Lars Rixon: ”Livesektorn är ingen guldgruva”
> Roger Wallis: ”Vad jag bara ville säga”
Men få områden är så intressanta från ett kulturekonomiskt perspektiv just nu.
Hur strukturer sätts i rubbning i musikbranschen föregår hur film- och bokbranschen kommer påverkas av digitaliseringen. På så sätt är det märkligt att de sistnämnda inte har reagerat snabbare och bättre. Medan musikbranschen till slut tvingades ge upp kopieringsskydd, håller bokbranschen i Sverige för fullt upp med märkliga lösningar som böcker på USB-minne. En typisk ”plastcykel”.
Diskussionen är också intressant om vi funderar över framtida kulturkonsumtion. Huruvida liveupplevelsen ökar eller inte när allt mer ”lagrad kultur” – tänk böcker, inspelad musik, filmer, tv, spel – finns tillgänglig.
Ytterligare ett perspektiv är balansen mellan professionellt skapad och användargenererad kultur. Det har blivit billigare och enklare att spela in och sprida musik. Det innebär att mängden amatörproducerad musik är större än någonsin. Inget fel i det. De flesta av oss har ett behov av att skapa.
Men frågan är hur det påverkar vårt behov av konstnärlig höjd på området? Ökar det – då fler blir intresserade och får större insikt i skapandet? Eller minskar det, om vi får vårt kulturbehov tillgodosett av eget skapande?