Det är grått och slaskigt i Tallinn. Nyfikenhet samsas med trevande presentationer och frågor under konferensen ”Creative industries in the Nordic-Baltic region”.
Jag pratar på temat ”Creative industries – growth or survival?”. Mitt syfte är att nyansera berättelsen om tillväxt i de här branscherna: de är också fyllda av små verksamheter och egenföretagare som knappt håller sig över ytan. Dessutom är det orimligt att enbart prata från ett ekonomiskt tillväxtperspektiv om man i samma andetag kastar in såväl stora medieföretag som symfoniorkestrar.
Jag har varit i den estniska huvudstaden några gånger och fascineras av vad många unga personer – säg i 30-årsåldern – som sitter på nyckelfunktioner i politiken. Det beror såklart på att de jämfört med äldre generationer är bättre utbildade, kan engelska bättre och inte är formade av det gamla systemet som landet vill bryta mot. Under konferensen briljerar till exempel moderatorn Ragnar Siil, som är chef för utvecklingsenheten på Kulturdepartementet i Estland, med begåvade frågor.
Han konstaterar att varje konferens här tidigare alltid börjat med några slides om definitioner, när varken jag eller Tom Fleming börjar i den änden. Nu låter det förmätet här… men efter ett par år var det ju tydligt att den definitionsdiskussionen – i varje sammanhang – inte ledde någonstans. Bättre att i stället fråga sig vad man vill uppnå och varför.
Men det är fascinerande att det verkar tvunget att börja med definitionsdiskussionen, för att sedan komma vidare. Nordiska ministerrådet i Estland, som arrangerar, började med sitt program för de kreativa näringarna i höstas.