Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
13 mars 2009 under Analys | kommentera

Bra saker funkar inte alltid

Tobias Tobias

Jag blir lite ledsen. I dag fredag stänger holländska sajten Fabchannel.com som har erbjudit livekonserter.

Det är på många sätt en fenomenal tjänst och jag trodde länge att konsertsändningar via nätet – både i realtid och on-demand – skulle bli stort. Kanske dröjer det till datorn och tv:n helt har konvergerat. (Apropå Emma inlägg nedan så är ju livekonserter dessutom något man kan se ensam.)

Men Fabchannel orkar inte längre. Pengarna och energin har tagit slut.

Enligt marknadsekonomins grundbultar så överlever sådant som är tillräckligt efterfrågat. Är det inte bara så att det är för få som har tagit sig till sajten? Att konserter är något man vill uppleva live och inte på nätet? Eller att affärsmodellen (reklamintäkter) varit för dålig?

Problemet för Fabchannel har varit att få loss rättigheter för att kunna sända. Visserligen har sajten 900 konserter i sitt arkiv, men få ”stora” artister ligger där vilket är en förklaring till att antalet besökare inte blivit tillräckligt stort. Grundaren Justin Kniest lägger fram argumenten bakom nedlägggningen i en lång bloggpost som i sig är en träffande analys av skivbranschen idag. Vikande skivförsäljning har inneburit att bolagen till allt fler ropar: show me the money! I stället för att se webbsändningar som en form av PR så vill skivbolagen ha betalt för rättigheterna att visa en artist framför sina verk. Även i de flesta fall då Fabchannel kunnat strömma livekonserter har de inte rättigheter för att sälja konserten på fil eller dvd, och ingen annan tycker det är värt besväret.

Skivbolagens strategi på internet förvånar mig lite i dessa long tail-tider då det blir allt mer uppenbart att intäkter måste komma från många olika källor. Varför man inte är generösare att åtminstone ge chansen till nya försök, nya lösningar. För att få ett ordentligt svar på om livekonserter på nätet är något som tilltalar.

Men jag läser också ett fascinerande inlägg på TechCrunch där skribenten Michael Arrington återger en lunchdiskussion med en chef på ett stort musikbolag som berättar om en ”masterplan”. De stora bolagen är medvetna om att deras modeller inte håller, att inspelad musik kommer spridas kostnadsfritt på nätet – men innan de hinner omorganisera (till 2013, kanske såtidigt som 2011) är taktiken att stämma och vara hutlösa i sina krav. Kan det verkligen stämma?

Det här gör det än mer märkligt hur Spotify har kunnat gasa utan att kunna ge tydliga svar på vad rättighetsinnehavarna får tillbaka. Det enda som sagts är att Spotify och rättighetsinnehavaren delar 50/50 på reklam- och prenumerationsintäkterna. Jag har talat med flera som inte har en aning om vad detta innebär i praktiken, men de första betalningarna skulle komma kring den här perioden. Kanske har de redan hunnit komma?

PS. Missa inte Damien Rice konsert från 2003 innan Fabchannel stänger ner.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas