”Vad tror du?” frågar Peter Karlsson, kulturchef för Östergötlands regionförbund Östsam, som har genomfört en uppmärksam kartläggning och initierat det stora KRUT-projektet som nu pågår i flera regioner.
Jag träffar honom och projektledaren Heléne Bäckström i Linköping för en studie för ITPS där jag ska beskriva hur Östsam har arbetat med sina kartläggningar av kreativa sektorn. Det är det begreppet de har använt och Peter Karlsson kommer in på ett sidospår om begreppsval.
Nackdelarna är förstås, konstaterar han och skrattar, att alla kan vara kreativa – oavsett sektor – och att vad de försöker beskriva är något annat än en sektor, utan snarare samband mellan olika sektorer. Slutsatsen är på så sätt att det inte finns en kreativ sektor. Likaså är det svårt att fånga in några näringar som är särskilt kreativa, apropå ”kreativa näringar” som begrepp.
Jag tror, säger jag, att det går mot ett behov av ökad tydlighet. Vi har använt metabegrepp som fyllts med så mycket att vi inte vetat vad vi pratat om. Så jag säger att jag tror att kulturnäringar eller cultural industries är begrepp som verkar ta plats igen, för de är mer intuitiva och fångar lite mer det man vill fånga i de här diskussionerna, nämligen kreatörernas betydelse. Liksom att kreativt samhälle eller creative economy används allt mer för att beskriva att kreativiteten har sin plats överallt.
Men sedan slår det mig att det finns en poäng att använda en term som kreativa sektorn i ett utvecklingsarbete. De som inkluderas blir utvalda, upphöjda och dubbade: ni ingår, ni är något extra, ni är kreativa!
Övriga sektorer kanske muttrar om att vi är minsann också kreativa (”har ni inte hört om kreativ bokföring?”). Men övriga är ofta redan inlemmade i politiska program och stödåtgärder för näringsliv. På så sätt kanske det är okej att mot viss rimlighet uppmuntra och lyfta fram en ”kreativ” sektor lite extra.