Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
31 mars 2009 under Noterat | kommentera

Varför kultur är viktigt

Tobias Tobias

På konferensen Forum for Creative Europe i Prag i förra veckan var en av huvudtalarna Václav Havel, tidigare president, frihetskämpe och dramatiker.

Han började med att be om ursäkt. Sedan beskrev han sin syn på kultur. Jag skriver i dagarna en text om att mäta kulturens värden – och det är alltid bra att få påminnelser på det här, liksom att höra det så väl uttryckt. Nedan några formuleringar från talet. Havels historia om hur vad han tänker när han ser Prags katedral är också rolig. Se den här youtube-kanalen för fortsättningen.

”I believe culture naturally has its economic dimension, or economic effect. But there are two other effects of culture that I consider more important or at least equally important.

First, an indirect economic benfit. I mean a kind of cultivation of the world, cultivation of human relationships, formation of meaningful communities. This is something that culture has  the potential to deliver, but no accountant can calculate its value. Therefore it is impossible to measure its direct economic effect.

That’s not all though. I think the most important effect of culture is not economic at all. In order to be human, a human being needs a spirit, to live spiritually. A human being is the carrier of awareness, of curiosity, of a desire for knowledge. (…)

Creativity is also inherent to humans. And I believe that even a country which would not earmark a single penny would still have some culture, simply because humankind cannot be without it. Because it is part of human nature. (…)

To ask why people need culture is in fact identical to asking why a human being is a human being.”

Kommentera
30 mars 2009 under Analys | kommentera

Vi vill se framåt

Tobias Tobias

Tre arbetsdagar i rad är jag på olika inspirations-, visions- och framtidsdagar i Härnösand, Stockholm och Sunne.

Dagarna ger mig en nulägesbild av Sverige och den visar på en vilja att krisen ska övervinnas. Jag är förvånad över hur positiva de flesta är – faktiskt alla slår det mig – och jag tror att det är rätt inställning. Att lamslås och ”vänta ut” konjunkturen är farligt och dumt. Visserligen finns det enskilda fall som drabbas hårt, men en kris skapar också möjligheter. I Härnösand talar jag på temat kreativitet och kultur i kristider och framhåller betydelsen av att inte fokusera på kortsiktig nedgång, utan att satsa långsiktigt framåt. (Låter oerhört självklart, men se runt omkring hur många frossar i kristillståndet, inte minst media.)

För ett företag ligger det goda i att tvingas ur gamla hjulspår och behöva fundera på intern effektivitet och utveckla nya produkter och nya marknader. Samtidigt är lokaler (och arbetskraft) billigare, vilket gynnar utveckling. Det där med att man tvingas göra nytt är viktigt – kreativitet gynnas av instabilitet (liksom som av mångfald, kapital, krävande kunder, miljön och kommunikationer).

Även offentlig sektor – jag tänker främst på kommuner – kan tvingas tänka i nya banor och det finns ofta goda möjligheter i en lågkonjunktur att mobilisera olika organisationer och människor och börja bygga långsiktigt framåt. I en sådan plan är fortsatta satsningar på kultur och en kulturell infrastruktur mycket viktiga. Dessutom lär oss konsten – inte minst under en kris – att få perspektiv på tillstånden.

En anledning varför de flesta är så positiva kan vara att krisen inte nått människors medvetanden ännu. Ekonomen Paul Krugman och andra menar att vi snart skiftar från läget kris till katastrof – och visst, jag är inte dummare än att jag också ser det allvarliga i att finans- och banksektorn har stora problem.

Lägg också till klimathotet så är det ett oerhört viktigt läge att faktiskt tänka långsiktigt – och ansvarsfullt – framåt.

Men vi har hanterat svårigheter tidigare. Det är det som gör oss till människor, att vi ständigt försöker ta oss vidare trots svårigheter som vi möter. Så på sikt är jag inte orolig för att vi kommer kraschlanda, även om jag tror att vi måste anstränga sig till det yttersta för att både skapa en hållbar framåt och – från ett svenskt perspektiv – kunna konkurrera.

PS. Se för övrigt Linda Skugges krönika som angränsar temat människor och förändring, utifrån Micael Dahléns ”Nextopia”, även om hon lägger ett entreprenörskapsfilter på egenskapen. Nedan också författaren och framtidsstrategen Jeremy Rifkins om varför krisen är en möjlighet, som vi måste ta tillvara, och göra det nu.

Kommentera
29 mars 2009 under Noterat | kommentera

Brittisk statistik slår hål på svenska föreställningar

Emma Emma

Sent på lördagskvällen ser jag till min stora lycka att brittiska Arts & Business – äntligen – har lagt ut sin rapport om den privata kulturfinansieringen 2007/08. Den är mer omfattande än någonsin, och verkar innehålla en massa intressant.

För första gången har de också satt in den privata kulturfinansieringen i sitt sammanhang, sådär som vi brukar göra, och tänk då visar siffrorna att den inte sammanlagt står för mer än 13 % av den totala kulturfinansieringen i Storbritannien.

(Med privat kulturfinansiering avses då bidrag och sponsring från företag, gåvor från privatpersoner samt bidrag från stiftelser – och alltså inte hushållens konsumtion.)

Ser vi till sponsringen specifikt, som ju alla alltid lyfter fram som SÅ FANTASTISK i Storbritannien, står den för … om jag har räknat rätt såhär efter rödvinet … cirka 2,5 % av den totala kulturfinansieringen!

Visst är det mer än svenska 1 %, men inte så mycket mer.

Jag höll på att säga: vad var det jag sa? Jag har ju hela tiden varnat för en övertro på sponsring och pushat för att vi måste se till såväl andra former av privat kulturfinansiering som andra former av samarbeten mellan kultur och näringsliv. Och det får mig att tro att de gamla amerikanska siffror jag brukar använda, som säger att sponsringen i genomsnitt uppgår till 3 % av en amerikansk kulturorganisations intäkter, också kan stämma.

Det som retar mig mest är att sponsringslobbyn i Sverige har fått det att låta annorlunda. Som om Sverige var så otroligt uruselt när det kommer till kultursponsring, och Storbritannien så vansinnigt mycket bättre.

PS Siffrorna pekar också på en nedgång för sponsringen, men en uppgång för privata donationer och stiftelsebidrag. Och den närmsta framtiden ser inte alls ljus ut, om nu någon trodde det.

Kommentera
28 mars 2009 under Noterat | 2 kommentarer

Baksidan av kulturekonomin

Emma Emma

Vad innebär det att en massa unga människor lockas till att bli kulturföretagare? Hur ser baksidan av drömmen om frihet och självförverkligande ut?

En av dem som har sysslat mycket med ämnet är den brittiska sociologen Angela McRobbie, som jag många gånger har refererat till.

I år kommer hon med boken Be Creative: Making a Living in the New Culture Industry, och jag kan knappt vänta. Ofta, ofta klingar hennes ord i mitt bakhuvud:

”In the cultural sector, those up to the age of approximately 40 now normatively self-exploit themselves by working hours no employer could legally enforce; they also do without all the protection afforded by employee status, including sickness benefits; they are largely non-unionized; they are expected to take out private pensions plans (which many cannot afford to do); they are unable to claim benefits for non-work time between jobs or ”projects”; and they also cover their own workspace and equipment costs.”

”If young people know no other way of working than frenetic networking, self-exploitation and the maximization of talent and creativity as inner resources, expressions of self (i e self-expression), then maybe it is the job of the sociologist to examine the discursive means by which these inner qualities are new forms of disciplining, new regimes of power all the more effective since they are connected with freedom and self-realization?”

Det mest skrämmande är att det ibland anses fult att tala om sådant här i kulturekonomiska kretsar; som om man vore en svikare om man inte alltid och i alla lägen berättade hur bra denna nya ”kulturekonomi” är. Jag är dock villig att ta striden, och menar, i likhet med Angela McRobbie, att det finns såväl fram- som baksidor – och att vårt ansvar som forskare är att peka på bägge delarna.

Kommentera
26 mars 2009 under Samtal | kommentera

"Skatteverket avrådde oss från att starta kulturföretag"

Tobias Tobias

Kulturentreprenörerna är en ekonomisk förening som funnits i två år i anslutning till Kulturentreprenörskapsskolan vid Västerås Folkhögskola. En av 39 medlemmar är Miriam Lundqvist, som även driver ett eget företag som dramapedagog. Vi pratade med henne inför förra veckans analysbrev om om hur det är att vara kulturentreprenör.

Notera särskilt samhällets ”stöd”. Skatteverkets uppmaning – vid upprepade tillfällen – var att avråda att starta kulturföretag. Här behövs förändringar så att statens myndigheter och andra redskap inser att kulturföretagare finns, är viktiga och behöver stöd. Det kostar inte pengar. Det handlar om politiskt ledarskap.

Går det att försörja sig som kulturentreprenör?
– Många i vårt nätverk kombinerar det med studier eller andra jobb. En del lever på det sitt kulturentreprenörskap, men de har ofta egna firmor vid sidan där de bedriver annan verksamhet inom kulturområdet.

Vilken är den största fördelen med att vara med i en ekonomisk förening?
– Det är väl att man i vanliga fall kan bli ganska ensam som entreprenör, men här finns alltid någon som står bakom en. Sedan försöker vi att hjälpa varandra att ta riktigt betalt. Det brukar vara bra att låta någon annan medlem sätta priset åt en, för ofta säljer man sig för billigt.
– Sedan är det bra att vi vi är så många, att vi är nästan 40 stycken innebär att vi kan ta stora och breda uppdrag. Nu i vår gör gör vi ett projekt för Västerås stad, där vi har ”prova-på-kulturdagar” för barn i årskurs 5-6. Det är allt från dansimprovisation, sårsminkning, live till marionettdocker. Sådana projekt hade vi inte kunnat tagit om vi inte hade alla olika medlemmar.

Vad har ni fått för stöd? Är det något du saknar i det stöd ni fått?
– Vi har fått bra stöd från vår utbildning och från Coompanion som stödjer ekonomiska föreningar. Men det känns om de stöd som finns för nyföretagare är väldigt dåligt anpassat till kulturföretag, inte bara i språket, utan till attityden att ha kulturföretag överhuvudtaget. När vi pratade med Skatteverket fick vi rådet att inte starta kulturföretag för att ”det var så krångligt”. Men sedan vi startade har vi fått bra respons från kunderna och samarbetspartners på det vi gör, så det håller nog på att förändras.

Är ni kulturentreprenörer eller ”ofrivilliga företagare”?
– Jag tror att det är blandat. Men jag förstår precis vad ”ofrivilliga företagare” kommer ifrån. Det är svårt att få fast anställning inom kultursektorn. För många är det så att antingen får man kompromissa med vad man vill göra, eller så satsar man på det men då som företagare.

Kommentera
25 mars 2009 under Noterat | kommentera

Samtidigt i Prag och i Härnösand

Tobias Tobias

Då Emma imorgon börjar sin öppna jubileumsföreläsning på Handels i Stockholm har Sveriges kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth just avslutat sitt inledningsanförande vid ”Forum for Creative Europe” i Prag.

Själv äter jag lunch då, strax innan jag talar på temat kreativitet och och kultur i kristider i Härnösand.

Härnösand är den kommun i Sverige där det satsas mest på kultur per invånare. Mitt barndomsminne om Härnösand är för övrigt att målvakten i deras bandylag alltid tog av sig handskarna när motståndarna hade straffslag.

Imorgon ska jag vara på Technicus, där också utställningen ”Kapitel 1″ om upplevelseindustrins utveckling visas. Under dagen talar också forskaren Evelina Wahlqvist och Ishotellets grundare Yngve Bergqvist. Joppe Pihlgren, KK-stiftelsen och Docenterna, modererar ännu en dags diskussioner kring de här frågorna.

Kommentera
24 mars 2009 under Analys | kommentera

Framtidens musikbransch är framtidens kulturlandskap

Tobias Tobias

Det blir mycket musikbransch här på bloggen ibland. I veckan har vi haft samtal med Roger Wallis, professor emeritus på KTH, och Lars Rixon, konsertbolaget United Stage.

> Lars Rixon: ”Livesektorn är ingen guldgruva”
> Roger Wallis: ”Vad jag bara ville säga”

Men få områden är så intressanta från ett kulturekonomiskt perspektiv just nu.

Hur strukturer sätts i rubbning i musikbranschen föregår hur film- och bokbranschen kommer påverkas av digitaliseringen. På så sätt är det märkligt att de sistnämnda inte har reagerat snabbare och bättre. Medan musikbranschen till slut tvingades ge upp kopieringsskydd, håller bokbranschen i Sverige för fullt upp med märkliga lösningar som böcker på USB-minne. En typisk ”plastcykel”.

Diskussionen är också intressant om vi funderar över framtida kulturkonsumtion. Huruvida liveupplevelsen ökar eller inte när allt mer ”lagrad kultur” – tänk böcker, inspelad musik, filmer, tv, spel – finns tillgänglig.

Ytterligare ett perspektiv är balansen mellan professionellt skapad och användargenererad kultur. Det har blivit billigare och enklare att spela in och sprida musik. Det innebär att mängden amatörproducerad musik är större än någonsin. Inget fel i det. De flesta av oss har ett behov av att skapa.

Men frågan är hur det påverkar vårt behov av konstnärlig höjd på området? Ökar det – då fler blir intresserade och får större insikt i skapandet? Eller minskar det, om vi får vårt kulturbehov tillgodosett av eget skapande?

Kommentera
24 mars 2009 under Samtal | kommentera

Roger Wallis: "Vad jag bara ville säga"

Tobias Tobias

Det var inte meningen att skapa tuppfäktning här på bloggen. ”Det Roger Wallis gjorde under rättegången var ett grovt felsteg”, sa Lars Rixon på United Stage i ett samtal som jag hade med honom.

Men Rixons poäng handlade främst om de faror som ligger i att betrakta livebranschen som en outtömlig guldgruva. I stället, menade han, finns stora svårigheter och utmaningar – och skivbolagen är naiva om de tror att de enkelt kan roffa åt sig en del av den här kakan.

Varför Roger Wallis, professor emeritus på KTH, hamnade i skottgluggen berodde på hans framträdande i Pirate Bay-rättegången häromveckan. Han har kommit att bli en symbol. För vissa är han en hjälte som står upp mot Hollywood, vilket lett till att han och hans fru fått blommor för 54.000 kronor från hela världen efter rättegången. För andra – är min tolkning – verkar han vara en person som använder sin auktoritet till att vifta bort de problem som musikbranschen står inför.

Jag ringde upp Roger Wallis för att få hans bild. För den som läsa mer kan också kika på de sammanställda resultaten från forskningsprojektet Music Lessons: musiclessons-dl8b.

– Det som jag utgått från är några enkla beräkningar utifrån uppgifter från STIM. Vad som händer nu efter finanskrisen är det ingen som vet. Jag har studerat en sektor som vuxit ständigt från 2003 till 2007. Det som jag var mest intresserad av var är hur det går för för artister och upphovsmän, inte för bolagen.

Ja, ni talar om något olika saker. Du pratar om varifrån artisterna får sina pengar och han är inne på livebolagens perspektiv?

– Vad jag bara ville säga är att av varje hundralapp i biljettintäkter så är den relativa andelen som artisten och upphovsmän får större jämfört med skivförsäljningen. Artisterna och upphovsmännen får ungefär hälften av vad en biljett kostar. Jämför med en skiva på 200 kronor då de får 5-10 kronor. Det är inte konstigt att en massa kända artister ger mer konserter nu. De går dit pengarna finns.

– Vad gäller den andra hälften av biljettpriset, det som livebolagen kan arbeta med, kan jag tänka mig att kraven har ökat. Och bolagen kan inte höja biljettpriserna hur mycket som helst.

När tror du att musikbranschen har landat i nya strukturer, då det igen blir mer fokus på musik än teknik och juridik?

– Jag är mycket förvånad att det har tagit så lång tid. Man såg det första misstaget då Napster stängdes. Tänk om man i stället gjort det lagligt och kunna ha centrala register; perfekt för att veta vad som delas! Det värsta med Pirate Bay-rättegången är att i stället för att göra den här typen av tjänster lagliga så öppnar det upp för ännu mer anonyma tjänster. Det är såklart det bästa man göra för de som är kriminella.

– Det här illustrerar en annan sak i forskningen. Ibland kan man få fram vissa svar, men i efterskott upptäcker man att frågorna var fel och då blir svaren irrelevanta. Länge såg vi alla möjliga resultat när det gäller relationer mellan minskad skivförsäljning och fildelning. Men man ställde inte frågor som handlade om vad man annars gör med sina pengar, till exempel går på konserter.

(mer…)

Kommentera
24 mars 2009 under Noterat | kommentera

Kvarnbyn: seminarium

Emma Emma

Kvarnbyn, ett i sig spännande iniativ som förra året nominerades till Kultur- och näringslivspriset, håller 2 april ett seminarium om den populära PP-modellen, det vill säga samarbeten mellan det privata och det offentliga. Läs mer här.

Kommentera
23 mars 2009 under Noterat | kommentera

Apropå jubileumsföreläsningen

Emma Emma

100 år av kärlek och hat. Om kultur och näringsliv.

… som vi tidigare har berättat om, har jag nu fått besked om att den kommer att
filmas och webbsändas.

Däremot har jag stämbandsinfektion – och INGEN RÖST – så hur det kommer att gå, är en annan fråga.

Eventuellt blir det bara en oändlig massa PowerPoints eller, rättare sagt, Keynote-bilder – för omväxlings skull.

Eller så får mina kära kollegor rycka in. Både Linda Portnoff, som är moderator, och Ivar Björkman, som är kommentator, har ju doktorerat i ämnet kulturekonomi – så de kommer att klara det galant.
Och de är förvarnade.

Det kan med andra ord bli riktigt spännande!

Vem vill missa en indiemusiker och Konstfacks rektor, inför ett hundratal handelsalumnis, improvisera fram en föreläsning tillsammans?

Skämt åsido, jag ska försöka reparera rösten tills dess – och har nu talförbud i tre dagar.

Kommentera