Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
22 februari 2009 under Noterat | kommentera

UTREDNING: Spontankultur

Emma Emma

I vårt senaste nyhetsbrev refererade vi till rapporten Spontankultur. Debatten runt den har framför allt kommit att handla om svartklubbar och alkoholtillstånd. Vilket i sig är absurt, eftersom det utgör en marginell del i själva rapporten – och resonemanget är dessutom betydligt nyanserat än vad debatten har gjort gällande. Såhär står det:

Finns det någon koppling mellan de strikta tillståndsreglerna och uppkomsten av svartklubbar de senaste åren? Det går att se svartklubbar som en slags spontana initiativ från medborgarnas sida, som kompletterar det övriga utbudet. Går det att hantera varje svartklubb individuellt och inbjuda till dialog från kommunens sida? På så vis kan de mer seriösa svartklubbarna tilldelas alkoholtillstånd (och andra tillbörliga tillstånd) och därigenom legaliseras och legitimeras. Det finns också något intressant i tanken på ett uppsökande och aktivt tillståndsgivande från kommunens sida.

I grund och botten försöker man alltså vända på perspektiven; få kommunen och kulturpolitiken att odla det som redan finns och inta mer av en trädgårdsmästarroll. Sätta människorna istället för förvaltningen i centrum. Den tanken är absolut inte fel – och går igen i många delar av rapporten.

Personligen gillar jag också ämnet och analysen. När författarna till exempel talar om ”transduktion” istället för produktion och konsumtion, och utmaningarna för kulturpolitiken tycker jag att det blir spännande. Dessutom ger rapporten bra allmänbildning för den som inte är bevandrad i ämnen som kreativ ekonomi.

Lite mindre förtjust är jag i de kvantitativa delarna. Jag kan till exempel inte förstå hur man kan dra generella, kvantitativa slutsatser om Malmös befolkning utifrån en undersökning som genererat 172 svar. För att inte tala om det knepiga med själva begreppet ”spontankultur”, vilket författarna också är medvetna om. (Och de har inte valt det själva.)

Likaså känns slutsatserna ibland lite platta och paradoxala, precis som i Kulturutredningen. Jag kan inte förneka att jag några gånger blir besviken när jag landar i de konkreta förslagen. Det är som om något ligger och skaver, som om det inte riktigt fungerar att organisera en verksamhet som ska odla spontankultur i kommunal regi.

Roligare är det då att läsa analyserna, som bitvis är skrivna på ett osedvanligt medryckande vis (andra gånger är det tyvärr lite slarvigt). Man väjer inte för problematiseringen och man vågar skriva sådant som att Malmö måste ”motverka tendenser till caffelatte-fiering och gentrifiering i områden där spontankultur idag är väletablerad”. Ja, man vågar till och med ifrågasätta sådana svenska älsklingar som civilsamhället och föreningslivet. Det utgör i mitt tycke den stora behållningen och får mig än en gång, som inbiten stockholmare, att fundera på om man inte borde flytta till Malmö, ändå.

Kommentera
20 februari 2009 under Noterat, Utblick | kommentera

KONFERENS: "Creative Economy and Beyond"

Emma Emma

Konferensen ”Creative Economy and Beyond” går av stapeln i Helsingfors 9 – 10 september. Den är interdisciplinär och öppen för forskare, konstnärer, politiker, kulturföretagare, byråkrater, entreprenörer och andra.

Ses vi där?

Kommentera
20 februari 2009 under Inblick, Noterat | 9 kommentarer

Fildelning och homosocialitet

Emma Emma

Tobias har varit inne på frågan förut, men jag har fortfarande inte sett något svar: Hur kommer det sig att det nästan enbart är män som deltar i fildelningsdebatten? Det är alltid så tråkigt med den typen av homosociala sammanhang (kolla t ex Newsmill – så gott som alla artiklar i fildelningsfrågan är skrivna av män), oavsett vilket kön det handlar om.

(Eva Hemmungs Wirtén utgör förstås ett lysande undantag, och hon är hittills den enda jag har tyckt att det har varit intressant att lyssna på, eftersom hon närmar sig ämnet på ett nyanserat vis.)

När jag tvingar mig att följa Pirate Bay-rättegången (med ett halvt öga), får jag bara avsmak. Stämmer DN:s granskning, handlar det om män med värderingar jag verkligen inte delar, nolltaxerare och nyliberaler, med stora skatteskulder och en och annan högerextremistisk åsikt. Jag tappar direkt all respekt.

Och hur jag än vänder och vrider på det, finns det ett problem med det som kallas ”free”, det vill säga det som både är gratis och fritt. Bakom det verkar det finnas en ideologi som är egoistisk och som inte (alltid) paras med ansvar och solidaritet. Trots att den ibland utger sig för motsatsen.

Samtidigt är debatten förstås viktig och rymmer helt väsentliga, avgörande, kulturekonomiska – och filosofiska – frågor. Ja, den är alldeles för viktig för att lämnas över till enbart halva delen av befolkningen, d v s den manliga. Och alldeles, alldeles för viktig för att en ideologi, som man själv inte delar, ska tillåtas ta ett så stort, inte minst medialt, utrymme.

Kommentera
19 februari 2009 under Noterat | kommentera

En BOK att längta efter

Emma Emma

Jag längtar efter Alain de Bottons nästa bok, ”The Pleasures and Sorrows of Work”, som ska komma 2 april.

pleasures_of_work

Såhär står det till exempel om entreprenörskap:

The idea of launching a successful new business is at the heart of modern fantasies. The start-up company may be as central to our contemporary ideals as the ritual of praying for the souls of the dead or the maintenance of female virginity was to the values of our mediaeval ancestors. Yet in reality, the likelihood of reaching the pinnacle of capitalist society today is only marginally better than were the chances of being accepted into the French nobility four centuries ago, though at least an aristocratic age was franker, and therefore kinder, about the odds. It did not relentlessly play up the possibilities open to all those with a garage and a bit of spare cash, and so, in turn, did not cruelly equate an ordinary life with a failed one. Then again, there is a certain heroic beauty in the exuberant destruction of both capital and hope entailed by the entrepreneurs’ activities. It shows how much we prefer excitement and danger to boredom and safety.

Kommentera
19 februari 2009 under Inblick, Noterat | kommentera

Kulturföretagarna vill veta mer

Tobias Tobias

Förbereder mig inför föredrag i Västerås imorgon. Det kommer mest vara kulturföretagare – obs: deras eget ordval – på plats.

De vill veta mer: deras roll när kulturlandskapet förändras och hur ska det som de gör fungera bättre?

Det här är inget unikt och därför viktigt att komma ihåg när Kulturutredningen har kritiserats för sitt förslag om stärkt företagande i kultursektorn. Jag skulle säga att förslaget är viktigare än någonsin – av flera anledningar, men bland annat för att dels gemensamt kunna föra en diskussion kring de här frågorna och dels för att kompetensutveckla verksamma; många har ju ingen utbildning i företagarfrågor och vill veta mer. Det är inte något som går att sopa under matten. Diskussionen och behovet finns redan.

Sedan finns invändningar… varav många dryftats här, men de kommer inte heller fram om vi inte kan snacka öppet kring det här.

Kulturutredningens förslag om stärkt företagande har missuppfattats som en möjlighet för att minska kulturbudgeten. I själva verket ska det läsas tvärtom: hur finansieringen av kultur ska kunna växa.

Kommentera
18 februari 2009 under Noterat | kommentera

KE#0309: Kulturutredningen, filmstöd, Framtidens kultur och spontankultur i Malmö

Tobias Tobias

Idag gick analysbrevet ut till premiumprenumeranterna (läs mer här). En 10-sidig analys och sammanfattning av kulturutredningen bifogades. Till övriga kommer brevet på fredag! Du anmäler dig här till höger eller genom att mejla till info[at]kulturekonomi.se.

Vi har också lagt upp arkiv på tidigare nummer här.

Även i det här numret blir det mycket fokus på kulturutredningen och Pirate Bay-rättegången. Men vi skriver också om filmen i förhållande till rörlig bild, spontankultur, god kulturbyråkrati och konstmässor.

KE#0309 INNEHÅLL
SAMMANFATTNING/Kulturutredningen
Rättegången mot The Pirate Bay – så följer du den
INTERVJU/Pelle Snickars om rörlig bild, filmstöd och digitala arkiv
Konstfack och kulturens dubbla roller
INTERVJU/ Konstmässorna och konjunkturen
UTREDNING/ Malmö, svartklubbar och spontankultur
ANALYS & NY BOK/ God byråkrati i framtidens kultur
SETT & HÖRT/ Konstfackstudentens ursäkt och Ranelids bil

Kommentera
16 februari 2009 under Inblick | kommentera

Frågor, frågor, frågor

Emma Emma

Jag droppade in sent i debatten kring Kulturutredningen och kämpar förtvivlat med att försöka förstå. I kväll var det diskussion på ABF, men så mycket klokare blev jag inte. Snarare blev det ännu fler frågor i mitt huvud, inte minst efter samtal med andra:

* Greppar utredningen ibland inte över lite väl mycket; kan den verkligen ändra attityderna i samhället vad gäller konst och kultur (här kan jag ju inte låta bli att tänka på de åsikter som hörs i samband med debatten om Konstfack)?
* Är konstnärernas villkor så glömda som det görs gällande; det stod ju ändå i direktiven att utredningen skulle utreda dem?
* Sträcker sig kulturpolitiken bortom partipolitiken; finns det egentligen några ideologiska konflikter? Hur kan, som en vän påpekade, Per Wirtén på Arena och Sanna Rayman på SvD låta likadant och båda två hylla utredningen?
* Hur rimmar de nya supersfärmyndigheterna, eller vad de nu heter, med tron på mångfald? Är det inte bättre med flera instanser? Och hur effektivt brukar det vara med stora byråkratier?
* Hur mycket pengar tror man sig egentligen kunna spara på omorganiseringarna? Och hur mycket pengar tror man att regionalisering och annat ska generera? Finns det några beräkningar, som jag ännu inte har hittat?
* Vart tog kvalitetsmålet vägen – och vad händer när man tar bort det? Är det inte grundläggande för det kulturella fältet (tänk Bourdieu & Co)?
* Vad menar man med civilsamhället – och är inte kulturen redan en del av civilsamhället? Till exempel Riksteatern.
(Här ställde jag en fråga huruvida ”Hells Angels” ska betraktas som en del av civilsamhället; om de representerar kulturell mångfald, och i så fall varför – eller varför inte. Frågan härstammar från min gode vän Filip Wijkströms doktorsavhandling om civilsamhället, där han bland annat studerade just Hells Angels.)
* Och, på samma tema, kan man tala om ”kulturens negativa verkningar” eller antas kulturen alltid vara god?

Själv har jag fortfarande inte hunnit läsa Kulturutredningen annat än väldigt sporadiskt. Hittills är jag ändå ganska imponerad. Det är i alla fall en bra och tankesträckande analys som görs inledningsvis.

Tobias, fyll på!

Kommentera
16 februari 2009 under Inblick, Noterat | kommentera

Huvudroller och tolkningar i "berättelsen" om kulturutredningen och TPB-rättegången

Tobias Tobias

Kulturutredningen är överlämnad och skriven, men berättelsen om den är ännu oskriven.

Rösterna om den har varit splittrade och ganska avvaktande, men snart bör det stå klart vilka som lyckas få (ta) huvudrollerna i debatten och därmed hur debatten ska skrivas. Handlar de brännheta frågorna om regionaliseringen, nyttoaspekten eller omorganisationen i myndighetsstrukturen?

Desto tydligare är rollerna i Pirate Bay-rättegången som inletts idag. Jag följer rättegången nyfiket, liksom alla diskussioner som väckts i samband med den. Idag ska jag själv sitta med i en P3-panel kl 13.15 och prata affärsmodeller i gratissamhället. Vi kommer dock inte nyhetsrapportera från rättegången – det gör så många andra.

Igår höll The Pirate Bay och Piratbyrån en presskonferens. Piratbyrån har slagit fast analysen: Rättegången kommer bjuda på ett stort skådespel med flera spännande karaktärer och scener som interagerar med varandra. Det finns till och med ett namn på skådespelet: The Spectrial. Se även deras debattinlägg i Expressen. Rasmus Fleischer på presskonferensen enligt Nyheter24.

”Tingsrättens dom kommer antagligen inte att vinna laga kraft, utan kommer att överklagas. Vi ser därför förhandlingarna som en uppvisning i teater, där syftet med denna teater är att berätta berättelser om framstående karaktärer och intensifiera känslan här och nu.”

Utifrån analysen kommer berättelsen skapas och spridas, även utomlands (Times tidigare artikel här). Rasmus Fleischer förklarade Piratbyråns och The Pirate Bays uppdrag:

”Vår uppgift kommer att intensifiera, multiplicera och kopiera det som sker. Det kommer inte vara teater i dess strikta mening, utan vi kommer att skapa situationer där det är oklart vem som är skådespelare och vem som är åskådare. Vi är alla skådespelare i The Spectrial där tingsrätten är en scen med åklagare Håkan Roswall som regissör.”

Är det någon organisation som redan hunnit lägga en sådan här kommunikationsstrategi för reaktioner på kulturutredningen?

I senaste numret av Fokus (nr 7) skriver Ulrika Knutson om att enigheten om kulturpolitiket legat fast sedan 70-talet. Men kan kulturutredningen kicka igång en debatt som tar sin utgångspunkt i ideologiska skillnader och – förhoppningsvis – frågan om vad vi vill ha kulturen och kulturpolitiken till?

Inför kvällens debatt kan man ladda upp med de här två rösterna och fundera var på skalan man själv ligger.

I ena ringhörnan, Aftonbladets biträdande kulturchef Åsa Linderborg som bröt ut i ett raseriutbrott i fredags. Jag är mycket tveksam till om hon får gehör för sitt teatraliska skrik på hjälp och får en huvudroll i diskussionen, men – en effekt av att ta i så mycket – hon har fått en del reaktioner.

I andra ringhörnan, sådana reaktioner på Linderborg, bland andra en förbannad SvD-Sanna Rayman här och bloggaren Johan Ingarö som försökte plocka ner Lindeborgs argument (och drar nytta av att det oftast är lättare att bemöta än att vara först ut).

En demonstration på hur skådespelet kan ske. Åsa Linderborg:

”Kultur på marknadsekonomins villkor innebär att den redan etablerade och accepterade kulturen kommer att klara sig hyggligt. Svårare blir det för den samhällskritiska eller den sökande och experimentella som riskerar att misslyckas konstnärligt och publikt.”

Johan Ingarö:

”Jaså? Sedan när är statligt finansierad kultur en förutsättning för statskritisk kultur? Finansierades tältprojektet av staten? Låg den amerikanska staten bakom den svidande kritik av det amerikanska samhället som Jimi Hendrix symboliserade med sin tolkning av den amerikanska nationalsången?”

Jag är för övrigt mycket förvånad hur mycket utrymme frågan om ”marknadsanpassning” av kultur har fått i diskussionerna och menar att den handlar om fördomar. Senaste Babel i SVT snurrade ju runt det här ämnet under nästan hela programmet (och på ett förvirrat sätt; den diskussionen återkommer jag dock till).

Men jag tror att David Karlssons inlägg i dagens DN sätter tonen i uppfattningen att Kulturutredningen inte är en nyliberal utredning. Hans diskussion om kvalitetsbegreppet känns också som något som många delar. Den tolkningen kommer finnas med.

För som sagt, vad som står i en utredningen är en sak. Vad berättelsen om utredningen pekar på är en annan sak.

Kommentera
16 februari 2009 under Noterat | kommentera

Kulturpolitisk fördjupning

Emma Emma

I kväll är det dags för:

Framtidens kulturpolitik
– vad vill kulturutredningen?

ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm, kl 18.15. Kom i tid!

Utredningens ordförande Eva Swartz presenterar förslagen. Margareta Israelsson och Mats Johansson, riksdagsledamöter och kulturpolitiska talespersoner för Socialdemokraterna respektive Moderaterna kommenterar. Diskussion med representanter från organisationerna som ingår i Koalition för kulturdebatt. Moderatorer: Gunilla Kindstrand och Boa Ruthström.

Kommentera
15 februari 2009 under Inblick | kommentera

Måste vi vara så tråkiga?

Tobias Tobias

Går igenom reaktioner på kulturutredningen – bloggar och tidningarnas nätupplagor – och flera kommentarer utöver innehållet att presentationen i sig verkligen var usel. Powerpoint-presentation på vit bakgrund, utan bilder, bara punktlistor. Med en flod av byråkratbegrepp.

Natalia Kazmierska sammanfattar känslan i Expressen:

Efter en 35 år lång och tålmodig väntan tryckte Eva Swartz Grimaldi lättat i gång powerpointen i pressrummet på Rosenbad.
Hajpen dog redan inför de första punkterna: ”förvaltningsorganisation” och ”institutionsstruktur”.

Martin Aagård skriver i Aftonbladet att utredningen hade en bolsjevikisk twist:

Det var oväntat att få en kraftig sovjetisk upplevelse när den borgerliga kulturutredningen presenterades i går. Men när utredaren Ewa Swartz Grimaldi föreslog att staten ska inrätta något som heter ”Myndigheten för konstarterna” (…) så kändes den sovjetryska ”statliga kommittén för konstfrågor” inte långt borta.

Vilket fick vissa att gå stärkta i sin uppfattning, som Expressens Björn Wiman skriver: ”Det finns få saker som är så själsdödande som kulturpolitik.”

Givetvis tar jag åt mig själv också. Jag konstruerar och använder ju själv den här typen av ord. Även om jag, faktiskt, gör oerhört mycket snyggare, roligare och effektivare PP-presentationer – och åtminstone funderar över det här med ord.

Och obs, jag syftar inte på att förenkling i betydelsen fördumning behövs. Men krångligt och formellt är inte detsamma som smart eller nyanserat.

Kommentera