Med stor majoritet sa riksdagen idag ja till ipredlagen. En liten samling kulturskapare var på plats på åhörarläktaren, bland andra Horace Engdahl och Ernst Brunner.
Lagen innebär att rättighetsinnehavare av t ex musik, film och böcker får möjligheten att utkräva personuppgifter från internetoperatörer vid misstanke om någon fildelar upphovsrättsskyddat material. Uppgifterna kan sedan kan tas till domstol.
Jag förstår den politiska markeringen, men jag är mycket tveksam till om lagen innebär några förändringar i praktiken. Jag tror inte heller att någon rättighetsinnehavare kommer tjäna på att använda sig av lagen.
Riksdagsdebatten handlade mycket om värnande om upphovsrätt kontra rättssäkerhet. När vi är inne på argument om ”samhällets bästa” så skulle jag vilja lägga till en aspekt, nämligen vad det kostar att vi – politiker, privatpersoner, jurister, poliser – lägger så mycket tid på fildelning och upphovsrätt just nu. Kommer vinsterna av den här ”kampen” överstiga alternativkostnaden av att lagt resurser på något annat?