Tobias har varit inne på frågan förut, men jag har fortfarande inte sett något svar: Hur kommer det sig att det nästan enbart är män som deltar i fildelningsdebatten? Det är alltid så tråkigt med den typen av homosociala sammanhang (kolla t ex Newsmill – så gott som alla artiklar i fildelningsfrågan är skrivna av män), oavsett vilket kön det handlar om.
(Eva Hemmungs Wirtén utgör förstås ett lysande undantag, och hon är hittills den enda jag har tyckt att det har varit intressant att lyssna på, eftersom hon närmar sig ämnet på ett nyanserat vis.)
När jag tvingar mig att följa Pirate Bay-rättegången (med ett halvt öga), får jag bara avsmak. Stämmer DN:s granskning, handlar det om män med värderingar jag verkligen inte delar, nolltaxerare och nyliberaler, med stora skatteskulder och en och annan högerextremistisk åsikt. Jag tappar direkt all respekt.
Och hur jag än vänder och vrider på det, finns det ett problem med det som kallas ”free”, det vill säga det som både är gratis och fritt. Bakom det verkar det finnas en ideologi som är egoistisk och som inte (alltid) paras med ansvar och solidaritet. Trots att den ibland utger sig för motsatsen.
Samtidigt är debatten förstås viktig och rymmer helt väsentliga, avgörande, kulturekonomiska – och filosofiska – frågor. Ja, den är alldeles för viktig för att lämnas över till enbart halva delen av befolkningen, d v s den manliga. Och alldeles, alldeles för viktig för att en ideologi, som man själv inte delar, ska tillåtas ta ett så stort, inte minst medialt, utrymme.