Presskonferensen är över. Intresset var stort – lokalen överfull: Svenska Dagbladets Sanna Rayman fick sitta på golvet.
Ommöblering är temat i dagens rapportering (SvD och DN). Men hur stor förändring är det egentligen som kulturutredningen förespråkar? Jag frågade några i sekretariatet: Maria Eka, Keith Wijkander, Per Svensson, Roger Blomgren och Tobias Harding.
”Stor”, sa alla. Inte lika stor som 1974, men då sattes ju kulturpolitikens grundstruktur.
Samtidigt, sa Keith Wijkander, har det här varit en nödvändig anpassning. Han menade att förändringar av typen som föreslagits egentligen måste ske gradvis.
Jag konstaterade att den föreslagna förändringen var stor på organisatorisk nivå – men gäller det även inriktningen på kulturpolitiken?
”Ja”, var svaret. Breddningen av kulturen betonades. Egentligen fanns den aspekten också 1974, men fick inte stort genomslag och har successivt bleknat. Kulturpolitik har kommit att bli synonym med kulturbudgetens ramar.
I förhandssnacket har det varit mycket fokus på organisationsförändringar och kulturutredningen har fått kritik – även här – för att fokusera på administrationen alltför mycket. Men det gick att ana en vision idag, en story: breddningen av och en större plats för kulturområdet. Jag tycker ändå att presentationen kunde målat upp denna bild bättre – även om kulturutredningens ordförande Eva Swartz Grimaldi inte inledde i änden struktur, utan med att betona att ambitionen varit att stärka kulturens roll i samhället.
Från branschpolitik till aspektpolitik, var också en av rubrikerna i presentationen. Med det menas – tror jag – att kulturen inte begränsas till några sektorer, utan samarbeten mellan politikområden, med civilsamhället och med skolan lyfts fram, liksom kulturens värde i olika sammanhang såsom hälsa, livskvalitet, marknadsföring.
Så som det redan fungerar på regional nivå. Se bara på varifrån pengarna kommer till Film i Väst: både från kulturnämnden och regionala utvecklingsnämnden.
Det här tror jag är viktigt (och var vad jag sa när SVT:s ”Kulturnyheterna” gjorde en kortintervju inför kvällens program). Kulturen förminskas av att förskjutas till en periferi där konsten bara existerar för konstens skull. Kulturen har större potential att ta plats med fler gränsöverskridande samarbeten, med ordentlig förståelse hos medborgarna och då fler värden betonas.
Strukturfrågorna hamnade ändå i fokus och det ska bli intressant att följa hur dagens institutioner och företrädare för myndigheter reagerar.
Eva Swartz Grimaldi nämnde att inspiration hämtats från idrotten. Hon påpekade särskilt Riksidrottsförbundets samlade röst, i stället för kulturbyråkratins nuvarande många röster. Jag funderar på om idrotten även influerat tankegångarna kring samarbete med den idealla sektorn. Själv brukar jag framhålla jämförelser med idrotten på ytterligare plan: att det är självklart att både bredd och elit har sin plats, att både proffs och amatörer kan samsas sida vid sida och att barn- och ungdomsverksamheten är oerhört viktig.
Inom idrotten tävlar Sverige med resten av världen och vi hejar på. Uttryckliga mål är att vinna medaljer i OS och få fram en elit.
Även i kulturen tävlar man idag, men under presskonferensen idag nämndes inga ord som ”världsklass” eller ”europeisk nivå”. Ingen motpol definierades – inget konkurrensförhållande mot andra länder nämndes.
Betydelsen i praktiken och på lång sikt för utredningen? Jag kan för lite om det politiska spelet som f.d. kulturministern Bengt Göransson diskuterade häromveckan, att eftersom kulturutredningen inte parlamentarisk och involverat flera partier är risken att den inte leder till några konkreta resultat.
Roger Blomgren, som anslöt till sekretariet i höstas, berättade att fyra punkter tagits upp som berör kulturföretagande och kulturella näringar. (Del 2, den vita delen, kap 10.3.) Jag ska återkomma kring det här ämnet, men Roger konsterade att det mest var gammal skåpmat som togs upp, bara att det tidigare inte förts fram på statlig nivå.
För övrigt: en mer underhållande livebeskrivning än den jag skrev här, är twittrandet av min tidigare kollega, Björn Wiman, kulturchefen på Expressen.
Och nu ska jag börja läsa utredningen.
De som prenumerar på analysbrevets premiumversion kommer sedan få en sammanfattning av innehållet och ytterligare analyser.
(Läsinstruktioner hur du läser kulturutredningen hittar du i vårt tidigare inlägg här.)