Kulturekonomi

Hur ska vi då ta betalt?

Chris Anderson, på plats i Malmö, visade sig vara en stark förespråkare för såväl fri konkurrens som friare upphovsrätt.

När företrädare för stora kultur- och medieföretag (Bonnierkoncernen, Natur&Kultur, SVT)  beklagade sig över sakernas tillstånd – svårigheten att ta betalt på nya plattformar och vikande intresse för gamla – så bjöd författaren och chefredaktören för Wired på krassa svar.

• Varför skulle det vara bättre, apropå underhållningsindustrins problem med illegal fildelning och nätets låga inträdeströsklar, att få tjänar mycket än att många fler släpps in även om de tjänar mindre?
• Om gamla aktörer vill ha mer betalt för sin upphovsrätt för att innehållet sprids till fler plattformar (som SVT-företrädaren) tog upp, varför inte vända sig till nya talanger? “Jag är säker på att det finns sådana som både är bättre och billigare.”
• Man kan inte räkna med att alla – till och med inte ens 10 procent – av de som följer en blogg eller tar del av en webbplats, vill hänga på om vissa delar blir betaltjänster. Johanna Ögren från Bokhora beklagade sig över att bara 50 personer av 15.000-20.000 läsare vill hänga med utanför nätet och betala för det.
• “Artister är inte (i musikbranschen) för att tjäna pengar.” Och till artisten Marit Bergman som låter fans prenumera på nya låtar för 85 kr/år: “Du är en lycklig minoritet som kan försörja dig på musik.” Marit avslöjade för övrigt siffror, för första gången tror jag. Det är ca tusen personer som prenumerar på hennes mejltjänst med nya låtar, det vill säga 85.000 kronor på ett år. Att jämföra med att hon brukar sälja 30.000 ex av ett nytt album.
• “You cannot stop piracy. You shouldn’t.”

Föredraget? Var det värt en halv miljon kronor?

Först apropå gratis och föreläsningsarvodet. Chris Anderson säger inte allt ska vara gratis, utan pekar på att utvecklingen på internet innebär att det blir svårt att använda något annat än noll som utgångspris mot konsument. Vad gäller boken “Free” så ska vara e-boken vara gratis, utan copyright, men den fysiska boken kommer kosta, liksom föredrag. Det som inte kan dupliceras till noll (eller närapå noll) i marginalkostnad.

Jag – som läst Chris Andersons artikel och bok “Free” – lärde mig dock inget nytt och lokalen var sådan att jag mest kikade på skärmen ovanför (hade alltså kunnat se på en inspelning likaväl; exakt den ovan). Men som alltid, en konferens är snarare en anledning för att samlas – och intressant att ta med hem var villrådigheten som alla 13 personer i “panelen” avslöjade, även de som brukar framhållas som framgångsexempel och trendspanare.

När gratis dominerar som affärsmodell (vilken redan gör i många fall; se facebook, youtube, alla webbtidningar); hur ska man ta betalt?

Det kan vara enkelt att peka på att för användarna kommer alla (grund)tjänster vara gratis på nätet. Det är en annan sak att lyckas med de ibland snirkliga och likviditetskrävande modeller som krävs för att ändå få in intäkterna.

Internet, konferenser, upphovsrätt

Tobias posted this article under Noterat on Thursday, February 5th, 2009 at 03:02 You can follow any responses to this entry through the RSS feed. You can leave a comment or trackback from your own site.