Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
28 februari 2009 under Noterat | kommentera

Idrott & kultur, kunskap & elitism

Emma Emma

I dag pratar jag och Thomas Ejderhov från vår ”systersajt”, Idrottens Affärer, om idrott och kultur i finanskrisens spår. I Ekonomiekot, P1, kl 15.35.

Själv kommer jag förstås inte att lyssna. Eftersom jag lider av ”scenskam”, undviker jag alltid att titta på, lyssna på och läsa mig själv.

Likaså åkte förstås Dagens Industri direkt ned i tidningsinsamlingen, utan att passera köksbordet – som alltid varannan lördag. I dag har jag där en krönika om ”Anomyma Idealister”, en idé om en förening för alla oss som har svårt att ta – och få – betalt.

Det gäller förstås många i kulturvärlden, men också många i kunskapsbranschen. Kunskap, precis som kultur, förväntas ofta vara gratis. Snart är det bara kändisskap à la Chris Anderson & Co som vi är beredda att betala för.

Fast det är förstås vårt eget fel, också. Ser jag till mig själv har jag jättesvårt att säga nej, inte minst för att jag tycker att nästan allting är vansinnigt roligt och spännande.

Som att jobba på Handels. Efter snart 20 år tycker jag att det är lika roligt. Häromdagen uppfylldes jag av en euforisk känsla i korridoren utanför mitt kontor – hur kan man vara så lyckligt lottad att man år in och år ut trivs så fruktansvärt bra på jobbet? Hur kan det vara så kul?

Även om skolan förstås har sina baksidor, som exempelvis den elitism som emellanåt odlas – och som jag personligen har svårt för. Apropå medier, gör Erik Wahlin på Affärsvärlden en bra beskrivning av det fenomenet och av skolan under rubriken ”Elitisternas högborg”.

Kommentera
26 februari 2009 under Samtal | kommentera

INTERVJU: Om filmstöd och digitala arkiv

Tobias Tobias

Apropå rörlig bild: Gör om filmstödet så att det tar hänsyn till all form av rörlig bild inklusive public service och webbaserade format. Det tycker Pelle Snickars som är mediehistoriker och forskningschef på Kungliga biblioteket (tidigare Statens ljud- och bildarkiv) i Stockholm. Vi intervjuade honom till det senaste analysbrevet.

Idag sker 97 % av allt tittande på rörlig bild någon annanstans än på bio. Ändå grundar sig mycket av den nuvarande filmpolitiken och filmstödet till stor del på just biografvisning/biografdistribution och på en gränsdragning mot övrig rörlig bild.

pelle

Pelle Snickars, forskningschef Kungliga biblioteket

Hur ser du på filmstödet som det är utformat idag?
- Nuvarande filmavtal är enligt min mening fullständigt obsolet; vad som är film, tv eller webbaserad produktion flyter ju ständigt samman. Det stora problemet med filmavtalet är alltså att det borde inkludera mer än film – till exempel även public service. Det borde alltså finnas en struktur som gav stöd till rörlig bildproduktion oberoende av medial plattform, eftersom det är så som verkligheten ser ut idag. Och det är ju även så som många kultur-/mediearbetare jobbar i praktiken – man växlar mellan press, radio, tv, webb etc.

Finns det andra skäl att biografien har en central roll i filmpolitiken?
- Biografen är filmpolitikens heliga tempel. Filmkultur håller på att bli lika ”fiint” som Operan och Dramaten. Det är å ena sidan bra; filmen är mer än hundra år gammal och varför skulle inte detta 1900-talets stora medium också förlänas en plats på konstarternas museala Pantheon? Men å den andra sidan kan man inte ensidigt ha en filmpolitik som är inriktad mot biografförevisad film.

– Vad är film idag?, borde ju en sådan som Mats Svegfors fråga sig (även om han nu nog mest tänker på radio). Svaret på den frågan är ju alls inte enkelt. I skarven mellan 50- och 60-tal halverade televisionen svensk biopublik. Idag är det webben som radikalt förändrat medielandskapet. Ändå fortsätter den svenska filmpolitiken att plöja i samma gamla fåror. Film är en del av de nya medierna och mediekonvergens utgör inte bara ett dystopiskt hot – det innebär också nya kreativa möjligheter.

Hur ser du på de organisatoriska förändringsförslagen i kulturutredningen vad det gäller ”sfären för arkiv och bibliotek” och synen på rörlig bild?
- Jag menar att förslagen om förtätning generellt sätt är bra. Idag brottas hela ABM-sektorn* med övergången från analogt till digitalt, men medlen är utsmetade på mängder av institutioner. Det är oklokt. Problemet är dock att även kulturutredningen tar alldeles för lätt på problemen med ”det digitala”. Vad Sverige skulle behöva för tillfället är en kraftigt expansiv digital minnespolitik, men vi har inte ens en e-plikt. Utvecklingen på webben håller ju därtill på att göra centrala kulturarvsmyndigheter obsoleta eftersom de inte har rättighet att lägga ut någonting annat än katalogposter online. En gång i tiden inrättades museer och arkiv för att tjäna kunskapsuppbyggnad och forskning; det var kraftiga satsningar. Nu finns det uppdaterade sätt att tillgängliggöra den information som dessa institutioner samlat på sig, men olika former av rättigheter kringskär ABM-sektorn fullständigt. Inte ens på europeisk nivå är det möjligt att till fullo använda webben – vilket ju är häpnadsväckande.

Idag sker en stor del av konsumtionen av rörlig bild på datorer, Ipods och telefoner uppkopplade mot internet. Hur påverkar det möjligheten för er på Statens ljud- och bildarkivs uppgift att arkivera den rörliga bilden?
- Uppdraget att försöka samla in och arkivera det rörliga bildutbudet på webben faller på sin egen orimlighet. Framtidens forskare kommer att få nöja sig med urval – något annat är inte möjligt. Det paradoxala är för tillfället att om vi på KB till exempel skulle börja att lagra och ladda ned webbaserad rörlig bild, så sker samtidigt med trenden kring cloud computing en rörelse där samma material just lagras och laddas upp i detta moln.

 

*ABM-sektorn står för Arkiv, bibliotek och museisektorn.

Kommentera
25 februari 2009 under Noterat | kommentera

Ja till ipred – blir det värt besväret?

Tobias Tobias

Med stor majoritet sa riksdagen idag ja till ipredlagen. En liten samling kulturskapare var på plats på åhörarläktaren, bland andra Horace Engdahl och Ernst Brunner.

Lagen innebär att rättighetsinnehavare av t ex musik, film och böcker får möjligheten att utkräva personuppgifter från internetoperatörer vid misstanke om någon fildelar upphovsrättsskyddat material. Uppgifterna kan sedan kan tas till domstol.

Jag förstår den politiska markeringen, men jag är mycket tveksam till om lagen innebär några förändringar i praktiken. Jag tror inte heller att någon rättighetsinnehavare kommer tjäna på att använda sig av lagen.

Riksdagsdebatten handlade mycket om värnande om upphovsrätt kontra rättssäkerhet. När vi är inne på argument om ”samhällets bästa” så skulle jag vilja lägga till en aspekt, nämligen vad det kostar att vi – politiker, privatpersoner, jurister, poliser – lägger så mycket tid på fildelning och upphovsrätt just nu. Kommer vinsterna av den här ”kampen” överstiga alternativkostnaden av att lagt resurser på något annat?

Kommentera
24 februari 2009 under Noterat | kommentera

Inte med Ryanair

Emma Emma

Försommaren 2010 ska jag ju boka in en utlandsresa för att slippa bröllopet, men det blir inte med Ryanair. Ryanair är nämligen bolaget som alla bloggare borde bojkotta, efter deras pressuttalande:

It is Ryanair policy not to waste time and energy in corresponding with idiot bloggers and Ryanair can confirm that it won’t be happening again.

”Lunatic bloggers can have the blog sphere all to themselves as our people are far too busy driving down the cost of air travel”.

Kommentera
24 februari 2009 under Noterat | kommentera

RE: Hur kommunicerar vi nu?

Emma Emma

Nu tycker vi olika, Tobias (samt antagligen stora delar av den svenska befolkningen) och jag. Jag tycker att det där klippet från kungahuset är helt förfärligt!
För mig är det sinnebilden av det sämsta med nutidens kommunikation.

Tyvärr är det inte helt ovanligt.
Tyvärr är det alltför många som lite väl glatt tar till videokameran och lägger upp filmer av sig själva i alla möjliga och omöjliga sammanhang, utan att riktigt behärska mediet.

För ingen kan väl ändå komma och säga att det här var bra? Eller?

Kommentera
24 februari 2009 under Noterat | kommentera

Hur vi kommunicerar nu

Tobias Tobias

Prinsessbröllop! Intressant med dagens nyhet om förlovningen mellan Victoria och Daniel är hur Hovet själva arbetar med rörlig bild och försöker ta ett större kommando över vad som sägs och gå utanför etablerade medier.

För mindre än en timme sedan släpptes en video på youtube – och samma egenproducerade video med kungaparet och förlovningsparet körs med mediehusens egna taggar på, och på tusentals bloggar.

Jämför med att bara släppa ett pressmeddelande – rörlig bild har definitivt tagit klivit in på webben. Jämför med att endast SVT kommer på besök. Det finns knappast bara en kanal längre.

Men nu, när intervjuvideon väl är släppt, är kontrollen över den borta. Det behöver inte vara fel. Den lär åtminstone nå många.

Kommentera
24 februari 2009 under Noterat | kommentera

Kvinnor i upphovsrättsdebatten

Emma Emma

Apropå tidigare inlägg – och med hjälp av våra schyssta läsare/kommentatorer – vill vi lyfta och lista ett antal kvinnor som bloggar kring upphovsrättsfrågor:

Johanna Nylander på: www.FrihetFildelningFeminism.se
Emma på: opassande.se
Klara på: kurvigheter.se
Hanna på: projo.se
Anna Troberg på: www.annatroberg.com
Daniela Alba på: bevarainternet.se

Vid sidan av dessa, som i mina obildade ögon verkar vara pro fildelning, finns debattörer som journalisterna:
Jenny-Maria Nilsson på (absolut snyggaste bloggen): jennymaria.com
Isobel Hadley-Kamptz på: isobelsverkstad.blogspot.com

Och Tidningsutgivarnas vd Anna Serner på: annaserner.wordpress.com

Samt några politiker, som ibland kommer in på upphovsrättsfrågan. Till exempel folkpartisterna:
Madeleine Sjöstedt på: madeleinesjostedt.wordpress.com
Cecilia Wikström på: ceciliawikstrom.blogspot.com
Och socialdemokraten Eva-Lena Jansson på: evalenajansson.blogspot.com

Finns det fler?
Tack alla ni som har hjälpt till – och välkomna att fortsätta fylla på och/eller rätta.

Kommentera
23 februari 2009 under Noterat | kommentera

Icke-icke-jag

Emma Emma

Du missade väl inte Merete Mazzarellas understreckare i dag?

(Apropå kvinnliga röster i debatten. Merete tillhör dessutom en av mina idoler och förebilder.)

Jag, som satt och kämpade med ett bångstyrigt bokkapitel om gränserna mellan det privata och det offentliga, fick direkt näring till mina tankar. Eller vad sägs till exempel om hennes avslutning:

Man kan gissa att allt fler går allt mer strategiskt tillväga, att de personliga uppgifter man väljer ut liknar den sedel av låg valör det sägs att man helst ska ha i fickan om man rör sig i New Yorks Central Park och kan lämna ifrån sig ifall man blir rånad – i hopp om att få behålla plånboken. Eller åtminstone klara livhanken. Man kan gissa att allt fler av oss numera har privatliv på två nivåer – ett för offentligt bruk och ett som verkligen är privat. Man får rentav hoppas att så är fallet…

Framför allt som krönikör, men i viss mån också som forskare, föreläsare och bloggare, har jag alltid fått kritik för att jag är för privat; att jag inte har några gränser mellan det privata och det offentliga.

Det stämmer förstås inte. Jag vet (för det mesta) var gränsen går, och jag har precis den där typen av privatliv som Merete beskriver: på två parallella nivåer. Ett privat privat och ett offentligt privat.

Själv brukar jag säga att jag har tre jag. Ett icke-jag, som utgörs av bilden av mig. Ett jag, som enbart jag själv, mina närmaste och eventuellt min terapeut känner till. Och ett icke-icke-jag, som är det jag medvetet använder mig av som instrument framför allt i krönikorna, men även i viss mån i forskningen, föreläsningarna och bloggandet.

Ett icke-icke-jag som är privat, men aldrig fullt ut; som är redigerat, men inte påhittat. Lite mindre (medvetet) strategiskt än det som Merete beskriver, och snarare ett medel för att både kunna bjuda på och samtidigt skydda mig själv och mina närmaste. Jag tycker nämligen att både det totalt självutlämnande och det till synes objektiva och avpersonifierade är ointressant – och försöker därför hitta en tredje väg.

Såhär formulerade jag mig i min doktorsavhandling, med referens till en annan favoritprofessor, Barbara Townley, och jag tycker att det håller än i dag:

Jag tillhör dem som gärna ser att det klassiska akademiska sättet att skriva på tillåts att ändra karaktär och att distansen mellan författare och läsare reduceras. Som Barbara Townley säger, det finns i sättet att skriva fortfarande kvar en tanke om en objektiv vetenskap och en hierarkisk relation mellan subjekt och objekt. Hon beskriver det:

”Det oengagerade akademiska subjektet introducerar en social distans mellan författaren/talaren och läsaren/lyssnaren. Som akademiker är vi tränade att stryka alla referenser till subjektet. Akademiska författares auktoritet förvärvas genom ett systematiskt avlägsnande av allt om dem själva ur texten. […] Syftet, anledningarna, ilskan, sammanhanget, forskarens plats historiskt och kontextuellt, allt är avlägsnat ur texten.”

Townley argumenterar för att den akademiska distansen skapar social distans mellan författare och läsare. Författaren är och förblir abstrakt. Kunskap presenteras som ett ting, som kan förflyttas ur sin miljö. Men, som hon skriver, ”kommunikation försiggår inte mellan två abstrakta individer, utan mellan två människor”.

Jag sympatiserar mycket med det förhållningssätt som Townley istället förespråkar, där forskarrollen är ett ”sårbart jag som engagerar mig i skrivandet”.

Kommentera
23 februari 2009 under Samtal | kommentera

INTERVJU: "Debatten om upphovsrätt är mansdominerad”

Tobias Tobias

En vecka med Pirate Bay-rättegången. Vilka som släpps in i diskussionen är intressant att fundera över. Hur många kvinnor, exempelvis, har du hört i diskussionen? Säkert några, inte minst målsägarnas advokat Monique Wadsted och på bloggar, och det finns fler vilket påpekades i kommentarstråden i Emmas inlägg häromdagen.

En som funderat kring upphovsrätt från ett genus- och historiskt perspektiv är Eva Hemmungs Wirtén, professor vid Uppsala universitet. Det här är vår intervju från analysbrevet KE#0209.

Eva Hemmungs Wirtén FOTO: Rebecca Wirtén

Eva Hemmungs Wirtén. FOTO: Rebecca Wirtén

Är upphovsrätten en manlig fråga?
- Det är alldeles uppenbart att debatten är mansdominerad. På seminariet i Malmö som jag just kommer ifrån, var det 25 inbjudna och bara tre var kvinnor. Jag tror att frågan är manligt kodad, en banal förklaring skulle ju kunna vara att det är ett teknikfixerat område.

Är det något vi missar?
- Det är klart att det är det, även om det är svårt att säga vad. Men det är absolut en fråga att gå vidare med och man kan jämföra med hur könsaspekten spelat roll i upphovsrättsfrågor även historiskt. Något som också är intressant och motsägelsefullt med debatten är att de allra flesta arbetar för en större öppenhet och demokratisering, men samtidigt är debatten i sig är ganska sluten och elitistiskt. Man måste behärska ett visst sätt att prata och viss tekniskt kunnande. Annars bjuds man inte in att delta.

Är det något annat vi missar när vi pratar upphovsrätt?
- Att det är ett område som rör mer än fildelning och nedladdning av musik och film. Det är problem som innefattar globala klyftor mellan nord och syd och påverkar ägande och kontroll av kulturella produktioner över hela jorden.

Kommentera
22 februari 2009 under Noterat | kommentera

Periodare

Tobias Tobias

Med sex småbarnsfria dygn i förra veckan hamnade jag i en ny kategori demografiskt och direkt påverkade det min kultur- och fritidskonsumtion:

En teaterföreställning, en biofilm, två konserter, två konstmässor, en vernissage på ett museum, fem avsnitt tv-drama, två halva böcker (det var ju kulturutredning också), tre restauranger och sex barer. (Jag borde kanske ha sovit ikapp i stället, men jag funkar inte så.)

Det här möjliggjordes såklart av att jag var i Stockholm den veckan. Läs mer om hur kulturkonsumtionen varierar mellan grupper på Sten Månssons Kulturobservatoriet (t.ex. ”Kultursociologi.pdf”), bland annat statistiken som han tagit fram för SweCults ”KulturSverige 2009″.

Kommentera