Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
4 januari 2009 under Noterat | kommentera

Design och depression

Emma Emma

Nyårslöftet är i rullning: jag har börjat se mig om efter en ny lägenhet. Första visningen var igår – och jag blev heldeprimerad. Och inte ser det ett dugg bättre ut om jag ser på bilderna till de lägenheter som ska visas nu i veckan.

Vad är det för fel? När försvann den personliga smaken? Varför ser alla lägenheter precis likadana ut?

(Här får man förstås lägga till att jag letar enbart i hjärtat av Södermalm. Men ändå…. Vad hände med den personliga smaken här? Varför ser alla lägenheter precis likadana ut här? Snacka om ”den kreativa medelklassens” likriktning. Det är ju patetiskt!)

Är det mäklarnas fel? Home-stajlingens? Fast allt kan ju inte vara fixat för visningen; mycket måste vara gjort innan. Har folk lagt alla sina pengar på inredning det senaste decenniet, eller? Och i så fall; varför har de inte skapat något eget? Varför ser alla lägenheter precis likadana ut?

Maken till fixade kök har jag aldrig varit med om. Det är som en parodi. Killinggänget goes arkitekt. Och alla är skitfula. Jag kräks på rostfria fläktar och rostfria kylskåp. Jag vägrar att bo i en lägenhet med spottar i taket. Och hur fult är det inte med fondtapeter, färgade kuddar och skira gardiner? Och äckliga doftljus. Fy fan!

Bor folk verkligen såhär? Utan ett spår av något personligt? Utan något avvikande, icke-perfekt? Såhär såg det inte ut för fem år sedan, då jag senast var ute på lägenhetsjakt. Har Nina Björk rätt; har medelklassen ägnat sina liv åt inredning? Och varför, varför, ser det precis likadant ut överallt? Har folk ingen egen smak? Ingen FANTASI?

Sovjet på 1980-talet var ett under av kreativitet och personliga uttryck jämfört med Mariatorget tidigt 2000-tal.

Hur det kommer att sluta? Ja, antingen kommer jag att bo kvar eller så kommer jag att köpa första bästa fula lägenhet jag ser. Där jag slipper slita ut fläktarna och spottarna det första jag gör.

Fortsättning följer.

PS New York Times hade i helgen en artikel som tangerar temat, där de menar att design kan gynnas av lågkonjunktur; att formgivare och arkitekter kanske äntligen kan börja ägna sig åt viktiga saker och föra utvecklingen framåt.

PPS Jag undrar dock vart lågkonjunkturen tog vägen; det är sjukt mycket folk på visningarna och budgivningen drar iväg precis som förr i tiden.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas