Den som skriker högst
Noterat 19 November 2008 av TobiasHemma ligger den nyfödde sonen mest och sover, medan den 1-årige dottern är orolig. Hon gnäller, skriker, vill bäras. En kombination av öronvärk och förvirrande, plötslig syskonkonkurrens.
De två veckorna efter hon föddes var som om tiden stannade. Jag tog nästan tusen bilder, fångade varenda ansiktsuttryck. Att bara ligga bredvid och studera hur andningen fungerade, att varje detalj redan fanns där. Så underbart.
Men den nyfödde sonen får ligga själv mycket, trots att han också har behov av närhet. Han straffas för att han är så lugn och sover tungt och mycket. Dottern skriker högre och visar tydligare vad hon vill.
Jag läser om en studie om spädbarn i u-länder där man konsterat att barn som skriker mer klarar sig bättre för de får mer uppmärksamhet.
Och jag råkar tänka på kultursektorn, vilka som hörs och vilka som inte hörs, och om det motsvarar behoven. Jag tänker på kulturministern att detta måste vara den största utmaningen (efter den att torgföra sitt eget områdes värde i konkurrens med andra). Det finns inom kulturen så många välformulerade personer, som dessutom inte sällan redan har en publik som lyssnar. Men lyfter de resonemanget bortom sin egen situation?
Sonen ska för övrigt heta Hugo. (Inte Malcolm som diskuterats här på bloggen…)
Jag må ha fel men tror att barn kan uppmuntras av att koppla sig till olika sammanhang, vilket bara kan vara lösryckta historier utifrån deras namn. På samma sätt som att en nation byggs upp av språk, sånger, historier – en kulturell identitet.
Min farfars bror hette Hugo. Han var sjöman och drunknade i Biscayabukten. Bara en sådan detalj, om än tragisk, inbillar jag mig kan göra världen lite större och mer äventyrlig, på ett bra sätt.
Dessutom läste jag mycket Victor Hugo under en “fransk period” på gymnasiet, och Hugo Stenbeck och Hugo Alfvén är ju intressanta namnsläktingar.
Min dotter heter Judith – och där var en orsak Judits bok, bibelboken som inneburit att “Judit” kommit att stå som symbol för kvinnlig styrka och politiskt mod i konsten.
Vill du börja prenumerera på 
