Alla – och det är många – som dyrkar Malcolm Gladwell måste vara glada. Hans nya bok Outliers, som visar att enskilda personers framgång beror mer på omständigheterna än individerna, har tydligen kommit ut (tack Anders, som upplyste om det!)
I mina öron låter det inte som någon helt revolutionerande teori, men jag är säker på att han förpackar och säljer den snyggt.
För det är väl det som Gladwell gör? Eller är jag bara en sur, och kanske till och med avundsjuk, akademiker som säger så?
Jag har faktiskt aldrig riktigt förstått hans storhet. Själv gillar jag ju författare som Zygmunt Bauman, som skriver i en mycket mer ambivalent och resonerande ton. Men smaken är olika (och jag tillhör uppenbart en minoritet).
Till alla som gillar Malcolm Gladwell kan jag rekommendera reportaget i New York Books i helgen. Där hörs både kritiken, hyllandet och en hel del annat. Lite kul är det att läsa att han är självkritisk:
“When I read Tipping Point now, it does seem more like a product of a lighter time. I was really interested in marketing at the time, and that’s not that weighty an issue.”
Själv tycker han också att han är lite argare och mer intresserad av sociala frågor nuförtiden. Och när han beskriver den senaste boken, låter det som om även jag skulle kunna tycka om den:
“It’s a book that’s very much about collective and social organized change. I am explicitly turning my back on, I think, these kind of empty models that say, you know, you can be whatever you want to be. Well, actually, you can’t be whatever you want to be. The world decides what you can and can’t be. And the appropriate place to provide opportunities is at the world level, not the individual level.”
PS Glad blir jag också över att min bloggkollega Tobias har fått en son. GRATTIS! GRATTIS! GRATTIS! GRATTIS! Något namn har inte hörts, men vad sägs om Malcolm? Eller varför inte Zygmunt?