Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
29 november 2008 under Noterat | kommentera

Akademiker…

Emma Emma

… är antingen autister eller masochister, sa Johan Fornäs, halvt på skämt, på konferensen om Kulturvetenskapens nytta (och refererade till någon, vars namn jag har glömt).

Jag kan inte annat än hålla med – och känna igen mig. I den ena kategorin.

Undrar hur det påverkar i övrigt. Kan det vara så att bara för att man själv älskar att få kritik och diskutera, tror man att alla andra också gör det?

Kommentera
28 november 2008 under Utblick | kommentera

Frihandel eller kulturprotektionism

Tobias Tobias

Vad är kultur? Sällan skärskådas frågan så mycket som i diskussioner om frihandel.

Då och då har den rört upp en storm. Numera ligger fokus snare på att jaga piratkopiering, men frågan om frihandel kontra protektionism puttrar på.

Det handlar om huruvida ett land kan ta sig friheter att subventionera sin kultur eller stödja den genom kvoter, i förhållande till de frihandsavtal som finns.

För några år sedan rasade den amerikanska filmbranschens organisation och dåvarande chefen Jack Valenti sa under förhandlingarna:

”The negotiation has nothing to do with culture unless European soap operas and game shows are the equivalent of Moliere. This is all about the hard business of money.”

När vi träffade Yudhishthir Raj Isar frågade vi om hans syn på spänningen, men han var väldigt avslappnad och kallade diskussionen för ”spel för gallerierna”. Han menade att även om det intellektuellt finns en spänning, så saknar den betydelse i praktiken. Kvoter och subventioner i olika länder minskar knappast möjligheterna för export av kultur- och underhållningsprodukter. Framför allt om man ser till USA och deras lobbyarbete. Han sa:

”När jag pratar med amerikaner frågar jag: varför ställer ni till så mycket oväsen för det här?”

Kommentera
26 november 2008 under Samtal, Utblick | kommentera

Paul du Gay om kulturekonomi

Emma Emma

Jag hade turen att både få lyssna till och äta lunch med Paul du Gay i dag, en annan av mina idoler, som var på konferensen om Kulturvetenskapernas nytta i Norrköping för att prata om ”Cultural Economy”.

Han hade en massa kloka saker att säga, som till exempel att:

  • kulturekonomi är inte ett forskningsfält; det är snarare en undersökningsmetod, där man studerar relationerna mellan olika aktörer;
  • kulturekonomi är långt ifrån begränsat till kulturella eller kreativa näringar; däremot kan det vara läge att forska kulturekonomiskt om just kulturella och kreativa näringar;
  • det är dags att sluta dikotomisera mellan kultur och ekonomi; kultur är ekonomi och ekonomi är kultur – och den gamla uppdelningen leder oss fel. Bourdieu, Bauman och alla de andra är med andra ord passé.

Själv förespråkade Paul du Gay att man istället för att teoretisera skulle gå nära och undersöka praktiken, vilket också skulle skapa större möjligheter att förhålla sig kritiskt på riktigt.

Jag gillade honom helskarpt och i likhet med Raj Isar var han dessutom sympatisk och ödmjuk. Även om man i ärlighetens namn måste påpeka att han under sitt föredrag gjorde precis det motsatta till vad han förespråkade, det vill säga han var själv extremt teoretisk – och tråkig, enligt många.

Personligen tog jag de stora dragen till mig. Jag vill också släppa den mer teoretiska diktomiseringen mellan kultur och ekonomi och istället på nära håll studera hur relationerna egentligen ser ut mellan olika aktörer i materiella, sociala och symboliska termer. Det som jag kallar de ”kulturekonomiska relationerna”.

För den som är nyfiken, kan jag rekommendera två av hans antologier: ”Cultural Economy” , som tar just detta bredare perspektiv på kulturekonomi, samt – utomordentligt intressanta i dessa ”New Public Management”-tider – ”The Values of Bureaucracy”, som argumenterar för den goda byråkratins renässans.

Konferensen i Norrköping var annars mycket bra och trevlig i tonen. Jag hade förmånen att sitta i en panel med bland annat Frederik Stjernfeldt, vars ”Kritik av den negativa uppbyggligheten” är en annan bok jag vill rekommendera. Den kritiserar bland annat att vi inom konsten – och forskningen – alltid ser det som vår roll att förhålla oss kritiskt.

Efter detta konferensmaraton, med två konferenser på raken, känner jag mig dock stärkt i min uppfattning att mitt eget motto är: pragmatisk och kritisk. Inte minst vad gäller forskningen och undervisningen i kulturentreprenörskap.

Kommentera
26 november 2008 under Inblick, Noterat | kommentera

Att kasta sten i glastak

Emma Emma

Jag har fått mycket kritik de senaste dagarna. Jag, som alltid bråkar om den manliga dominansen, är ordförande i SweCult och vi ordnar en konferens som slår det mesta.

I dag blev jag utskälld efter noter. Med all rätt. Hur kan jag ens tillåta att en så mansdominerad konferens genomförs?

Låt mig säga att jag inte är omedveten, men att jag har varit tvungen att tänka långsiktigt. Det kommer att se annorlunda ut på sikt, det lovar jag.

Och bortsett från den homogena församlingen, inte minst på scen, har SweCults konferens av många betecknats som en succé.

Kommentera
26 november 2008 under Inblick, Noterat | kommentera

"Konstnärerna borde se möjligheterna"

Tobias Tobias

Det var inte bara bekanta ansikten på SweCults konferens KulturSverige nu! i måndags och tisdags och alla var inte över 33 år (det vill säga äldre än jag själv).

Anders Rydell, 80-talist, frilansjournalist med fokus på ”mötet mellan kultur och vetenskap” samt redaktör – bland annat för Bon och sedan nyligen också för Konstnären – skriver på sin blogg om sina intryck från måndagen. Särskilt intressanta blir hans iakttagelser mot bakgrund av han har skrivit (ihop med Klas Ekman) en av höstens mest uppmärksammade böcker, nämligen Byt namn! – och andra sätt att lyckas som journalist som fokuserar på frilansarens möjligheter.

Han menar att konstnärerna mer borde fokusera på styrkan i arbetssituationen som frilans med utgångspunkt i tillfälliga projekt, att de ligger i framkant i detta arbetssätt som allt fler lockas av:

”Det måhända att villkoren är extra dåliga för konstnärer, men det är ju faktiskt så att de arbetar på ett sätt som allt fler människor kommer göra – inte minst i mediebranschen så som vi beskriver i boken. Felet är att man inte ser styrkan i detta utan hela tiden fokuserar på de negativa aspekterna, som naturligvis inte bör ignoreras. Men som jag ser det finns det långt fler möjligheter att arbeta på detta sätt än nackdelar. Den viktigaste är att ha kontroll över sitt eget arbete.”

Vilket får mig att fundera över följande citat från FOCI, ett brittiskt forskarnätverk:

”The challenge of the creative industries is the challenge of a new form of economic understanding – they are not ’catching up’ with serious, mainstream industries, they are setting the templates which these industries will follow.”

Kommentera
24 november 2008 under Samtal | 3 kommentarer

INTERVJU: Yudhishthir Raj Isar

Tobias Tobias

img_rajisar.JPG

I en paus som egentligen inte fanns på konferensen ”KulturSverige nu!” satte vi oss ner på Frimurarehotellet med professor Yudhishthir Raj Isar, som vi låter utnämna till en av de personer som har bäst överblick över kulturekonomi från ett globalt perspektiv. Han är en av medredaktörerna till nyligen utgivna storverket ”The Cultural Economy” och med bakgrund som bland annat chef på UNESCO.

Vilka är de tre största utmaningarna för kulturpolitiken idag?

”Ett: Avsaknad av expertkunskap hos beslutsfattare. Personerna som ansvarar för kulturen förstår inte kulturens ekonomi. De förstår inte det komplexa i marknaden eller processerna och därför fortsätter de endast med vad de kan, nämligen att ge subventioner till icke-vinstdrivande verksamheter. Det innebär att de skapar spänningar till övriga kultursektorn, som inte känner sig förstådda av beslutsfattarna.

Två: Orealistiska förväntningar på vad kulturen kan bidra till. Sådant som belysts i effektstudier, till exempel jobbskapande och ekonomisk tillväxt.

Tre: Kulturpolitik kan inte planeras och beslutas av kulturdepartementet enbart – för där finns inte den kompetensen. Det måste finnas en sektorsövergripande analys som involverar ekonomi, utbildning, arbetsmarknad etc. Som exempel kan jag berätta om ett tidigare samarbete med Sveriges regering. Jag föreslog en konferens där flera departement skulle närvara, men dåvarande kulturministern Marita Ulvskog satte stopp för idén. Hon menade att vi gick utanför kulturens område. Möjligen kunde hon tänka sig samarbete med utbildningsområdet, men inte mer. Jag menar inget illa med historien, vare sig mot henne eller mot Sverige, utan jag upplever detsamma på många ställen.”

Tycker du inte att det har skett en förändring? Vi ser nog att försök till samarbeten mellan politikområden börjar ske i Sverige.

”Det är möjligt. Men inte i Frankrike där jag bor. Och inte i Storbritannien.”

Varför valde ni titeln cultural economy på boken och inte cultural industries eller cultural economics?

”Framför allt tre orsaker. Vi ville sätta oss i ett vidare politiskt sammanhang och inkludera mekanismer som både rör och inte rör marknaden. Kulturnäringar (cultural industries) är också ’månadens smak’ så vi ville undvika den inplaceringen genom en bredare titel. Dessutom fanns rent intellektuella orsaker. Numera talar man enbart om ekonomi på ett sätt, men från ett historiskt perspektiv finns fler ingångar på området vilket vi försöker redogöra för. Vi har själva ett mer schumpeterianskt angreppssätt.”

Ville ni demonstrativt ta avstånd från kultur- och kreativa näringar som begrepp och diskurs?

”Mer handlade det om: varför inte var lite annorlunda? Vi vill inte vara ’en skola’ i bemärkelsen att alla författare i volymen tänker på samma sätt. I stället bjöd vi in författare med helt olika perspektiv. En större risk förstås, men roligare.”

I vår panel idag på konferensen höll vi väldigt mycket med varandra. Märks åsiktsskillnader annars bland forskare inom fältet tycker du?

”Oh ja. Du ser till exempel både nymarxistiska diskussioner om konstnärliga värden som exploateras och nyliberala hyllningar av den nya fantastiska världen. Man märker också olika infallsvinklar på kreativitet. Själv kan jag visserligen se att det finns en stor del kreativitet inom den kulturella sektorn, men jag skulle aldrig säga att de mest kreativa människorna finns inom konsten och kulturen!”

Riskerar det stora fokuset på kreativitet och kulturnäringar att leda till en baksmälla?

”Nej, det tror jag inte. Man kommer bara att tröttna på det. Att sådana begrepp används är inte heller nödvändigtvis något dåligt, även om det bakom det också står en stark lobby. Det handlar om att vara försiktig och veta vad man diskuterar. Samtidigt som det finns behov av forskning på fältet, just för att det är så populärt.”

Du skriver i din artikel i boken KulturSverige att det finns ett glapp mellan de som analyserar kulturpolitik och de som fattar beslut om den. Du ser inget problem i att forskare förlorar i trovärdighet om de börjar agera rådgivare?

”Varför skulle det vara ett problem inom just kulturen? Inom andra fält ser du inte den problematiken: finans, nationalekonomi, statsvetenskap. Det finns ett flertal forskare som blivit betydelsefulla politiker eller rådgivare. Henry Kissinger blev utrikesminister ursprungligen mot bakgrund av att han hade teoretiska modeller som blivit uppmärksammade. Men det är ett individuellt val och många tycker det är en bra idé att komma med råd för hur man skapar ett bättre samhälle, utan att se det politiskt.”

Kommentera
24 november 2008 under Inblick, Noterat | kommentera

KulturSverige just nu

Tobias Tobias

I dag var första dagen av SweCults konferens ”KulturSverige nu!”. Vi var i samma panel på temat ”Den nya kulturekonomin”.

Ni som missar konferensen kan läsa våra bidrag och mycket annat – inte minst ny statistik framtagen av Sten Månsson – i den gedigna rapporten KulturSverige 2009, som släpptes idag. (Snart kommer beställningsinformation)

Kommentera
19 november 2008 under Noterat | kommentera

Ego-utnämning

Emma Emma

LO-tidningen kommer med ett förslag:

”Gör Emma Stenström på Handels till chef för Kungliga Ekonomiska Teatern som för ut nationalekonomi och management till folket i en mängd genrer.”

Jag tar det inte som en komplimang, men däremot är det en bra tankeställare. Vilken roll spelar vi som kulturekonomer egentligen på det här fältet? Bidrar inte vi, om något, till just ekonomiseringen, trots att vi ofta kritiserar den?

För övrigt är det en läsvärd artikel.

Kommentera
19 november 2008 under Noterat | kommentera

Konstmarknadens fall

Emma Emma

Hittade följande, rätt talande, graf på sajten Art Market Insight:

1108-18_01_011.gif

Ned 36 %, nästan som börsen, med andra ord.

Kommentera
19 november 2008 under Noterat | kommentera

Den som skriker högst

Tobias Tobias

Hemma ligger den nyfödde sonen mest och sover, medan den 1-årige dottern är orolig. Hon gnäller, skriker, vill bäras. En kombination av öronvärk och förvirrande, plötslig syskonkonkurrens.

De två veckorna efter hon föddes var som om tiden stannade. Jag tog nästan tusen bilder, fångade varenda ansiktsuttryck. Att bara ligga bredvid och studera hur andningen fungerade, att varje detalj redan fanns där. Så underbart.

Men den nyfödde sonen får ligga själv mycket, trots att han också har behov av närhet. Han straffas för att han är så lugn och sover tungt och mycket. Dottern skriker högre och visar tydligare vad hon vill.

Jag läser om en studie om spädbarn i u-länder där man konsterat att barn som skriker mer klarar sig bättre för de får mer uppmärksamhet.

Och jag råkar tänka på kultursektorn, vilka som hörs och vilka som inte hörs, och om det motsvarar behoven. Jag tänker på kulturministern att detta måste vara den största utmaningen (efter den att torgföra sitt eget områdes värde i konkurrens med andra). Det finns inom kulturen så många välformulerade personer, som dessutom inte sällan redan har en publik som lyssnar. Men lyfter de resonemanget bortom sin egen situation?

Sonen ska för övrigt heta Hugo. (Inte Malcolm som diskuterats här på bloggen…)

Jag må ha fel men tror att barn kan uppmuntras av att koppla sig till olika sammanhang, vilket bara kan vara lösryckta historier utifrån deras namn. På samma sätt som att en nation byggs upp av språk, sånger, historier – en kulturell identitet.

Min farfars bror hette Hugo. Han var sjöman och drunknade i Biscayabukten. Bara en sådan detalj, om än tragisk, inbillar jag mig kan göra världen lite större och mer äventyrlig, på ett bra sätt.

Dessutom läste jag mycket Victor Hugo under en ”fransk period” på gymnasiet, och Hugo Stenbeck och Hugo Alfvén är ju intressanta namnsläktingar.

Min dotter heter Judith – och där var en orsak Judits bok, bibelboken som inneburit att ”Judit” kommit att stå som symbol för kvinnlig styrka och politiskt mod i konsten.

Kommentera