Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
28 oktober 2008 under Noterat, Utblick | kommentera

Saknar kvinnor stora idéer?

Emma Emma

Guardian tar upp en fråga som länge förbryllat mig: varför skriver inte kvinnor böcker av typen The Tipping Point, The Long Tail, Freakonomics eller, för den delen, Nextopia?

Det vill säga böcker med en stor idé som förklarar precis allt.

Möjligtvis skulle Naomi Klein kunna utgöra ett undantag. Och inte så förvånande skrivs det då förstås direkt böcker mot henne, av män, som förklarar att hon har fel.

Det tror jag är en förklaring. Efter dryga åtta år som krönikör i en dagstidning, känner jag igen mönstret. Det är alltid – och uteslutande – män som mejlar in kommentarer av typen ”du har helt fel” (och inte så sällan uttrycker de sig lite mindre diplomatiskt).

Att skriva en bok av typen ”den-stora-idén-som-förklarar-allt” känns därför inte särskilt lockande. Jag lovar att som kvinna, speciellt i Sverige, skulle man bli offentligt slaktad.

Sedan har jag en gnagande känsla av att kvinnor inte är lika produktiva som män. Det är så tydligt i den akademiska världen, även om det förstås finns undantag. Men i det stora hela publicerar män mer än kvinnor, det vet vi.

Jämställdheten spelar förstås en viss roll. Ingen av mina manliga kollegor är, likt jag själv, ensamstående på heltid. Och ofta tar de mindre personligt ansvar för studenterna. De satsar säkert lika mycket på själva undervisningen, men de ägnar ofta mindre tid åt att sitta och prata med studenterna om allt möjligt utanför seminarierna.

Det är bara att inse att vi kvinnor är uppfostrade, och kanske till och med födda, till att vårda relationerna i första hand. Och studenternas behov går därför alltid före den egna forskningen.

Men det finns något mer som spökar. Ser jag till mig själv handlar det om sådant som taskiga prioriteringar, svårigheter att säga nej, dålig disciplin när det kommer till att skriva sådant jag själv inte vill, sviktande självkänsla samt ett fullkomligt otaktiskt och ostrategiskt sinnelag.

Ja, det vore jättebra för min akademiska karriär om jag skrev fler vetenskapliga artiklar, men det är ju så förbannat tråkigt att skriva i den formen.

Ja, det vore jättebra för min ekonomi om jag skrev en bästsäljande ”en-idé-förklarar-allt-bok”, men det känns faktiskt helt främmande.

Jag kommer aldrig att kunna göra det. Och jag tror att många män inte heller kan. Det strider mot något slags grundläggande synsätt på världen. Det finns inte någon idé som förklarar allt och det vore ju helt förmätet att tro att just min skulle göra det. Jag har alldeles för mycket skam i kroppen – och frågan är om man inte måste vara lite skamlös för att kunna göra det.

6 kommentarer
  1. Daniel Ericsson skriver:

    Du har helt fel!

    Nä då, skojar bara. Trots att jag är man – och till och med född ”sådan” och inte har några planer på att ändra mig på just den punkten – så känner jag igen mig i det du skriver… Men är frågan verkligen om du och alla vi andra ”andra” har för mycket ”skam i kroppen”? Vänder man på bokstäverna så blir det litet mer Bourdieu av det hela, och kanske handlar det lika mycket om det: Smak, alltså. För visst är det något både smaklöst och skamlöst över den ”manliga” vetenskapen; å ena sidan förmår ”man” inte skilja det viktiga från det oviktiga, och å andra sidan för ”man” fram det oviktiga som det ”skitviktiga”…

  2. Emma Emma skriver:

    ”Skam/smak”, det är en bra rubrik (på svenska) och en väldigt bra synpunkt.

    Jag undrar om det inte är bägge delarna, i alla fall mitt fall. Förresten hänger de väl samman, antar jag. Eller?

  3. M skriver:

    Jäkligt spännande, och kanske lite deppigt också, även om den antydda biologin där känns lite murken.
    Jag funderar på vilket tidsperspektiv man ska ha. En kvinna som Susan Faludi har gjort rätt stort avtryck i den sk allmänheten, det är bara det att hon ofta är ute i väl god tid med sina funderingar och tankar – det tar tid innan det sipprar in i andras tankevärldar och förändrar dem. Medan en sån som Gladwell i mina ögon lägger mer fokus på att marknadsföra sin tes än att verkligen tänka igenom den – lätt att sätta i sig, lätt att glömma. Inflikar här ett nätt citat från nån smart kommentator på bokhora.se: ”Att många köper en varmkorv betyder inte att varmkorv är bra eller vällagad mat, bara att det är lättillgängligt och lättätet. En middag på fin restaurang kostar och kräver mer, men ger också mer tillbaka. Det betyder inte att man behöver se ner på korv – men nog fan är det inte lika intressant två dagar senare, medan en smaksymfoni tål att pratas om.

    All konst fungerar under den här stämpeln, faktiskt. Att lära sig mer om den, oavsett sort, betyder att man kan uppskatta finesser och svårigheter och framför allt skilja mellan dem. Att något är “svårt” betyder inte per se att det är bra, men att något gillas av många gör faktiskt inte heller det. Det är olika typer av kvalitet.”
    Att välja relationer framför bokhits, ansvar för studenter framför lättsmälta teser är i min bok alltid finkrog.
    Äsch, bara en tanke.

  4. Daniel Ericsson skriver:

    Men en bra tanke!

    Har precis läst krogkommisionens fantastiska sågning av Bistro Bohème i dagens DN, och kan inte annat än spinna vidare på temat om skam/smak och kvalitet…

    Kan det vara så – jag testar bara en tanke – att ”finkrogen” som metafor för akademiskt kunskapande är på väg att gå samma öde till mötes som Bistro Bohème? Ut kastas den anrika inredningen och de gamla beprövade metoderna, in flyttar det glättiga och det på ”ytan” riktiga – idén och konceptet som får allt att trilla på plats. Och medan de bohemiska ”stammisarna” får söka sig någon annanstans, välkomnas ett nytt penningstint entreprenörskapsklientel… Och det varma ersätts av det kalla…

    Med detta dock inte sagt att ”det varma” på något sätt skulle vara en symbol för ”det kvinnliga” eller en plats för kvinnor. Akademins ”bohemer” är lika manligt könsmärkta som något annat med positionsmakt. Men, kanske är bohemeriet något att föredra för både män och kvinnor – i perspektiv av ”det nya”…

    Eller kan det vara så – hemska tanke – att ”det nya” träder in just när det akademiska bohemeriet är på väg att feminiseras? I så fall finns det så mycket större anledning att protestera mot den ”kalla maten”…

  5. Emma Emma skriver:

    M & Daniel, Åh, vad ni är härliga! Vilken underbar metafor. Jag blir alldeles lycklig.

  6. Gunilla skriver:

    Intressant inlägg! Och säkert sant, på det stora hela taget.
    Men som motbild kommer jag att tänka på Bodil Jönsson och ”Tio tankar om tid”. Förklarar kanske inte allt, men ganska mycket.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas