Jag lovade att reflektera lite kring skillnaderna mellan att undervisa på Handelshögskolan och Konstfack – i samma ämne, kulturföretagande.
Först och främst måste jag säga att det är lika roligt och att studenterna är lika fantastiska på bägge skolorna. Det är en sådan ynnest att få möta dem, att jag inte kan vara annat än djupt tacksam, varenda dag.
Efter många år på Handels och en liten bit in i första Konstfackkursen, landar jag dock i att en skillnad ligger i olika tankemönster, hur förutsägbart det än låter. På Konstfack finns det verkligen mycket mer av ett associativt, lateralt tänkande; på Handels tänker man mycket mer inom ramarna, mer vertikalt.
Ett exempel: på Konstfack får man fler frågor om hur saker man inte pratar om hänger ihop med saker man pratar om. På Handels är det mer en fråga om hur det man pratar om hänger ihop.
Ja, jag vet, det låter banalt och bekant; helt i linje med många tankar om skillnaden mellan konst/kultur och ekonomi. Ni vet, allt det där om det kreativa kontra det strukturerade (och här måste det tilläggas att Handels är ett under av struktur i jämförelse, vilket i sig underlättar undervisningen). Eller, som bland annat vår älskling Sven-Eric Liedman brukar tala om, acceptansen av det ambivalenta, mångtydiga kontra strävan efter ljuset, klarheten.
Samma teori som kan kännas fullkomligt självklar att föreläsa om på Handels, framstår plötsligt som löjligt enkelspårig och banal på Konstfack. Samtidigt som också motsatsen inträffar; att den teori som upplevs som ”flummig” och svårförståelig på Handels, direkt och utan problem snappas upp av Konstfackstudenterna.
Fast det finns förstås också gemensamma drag; som att ämnet – tyvärr – är ganska marginellt i bägge sammanhangen.