Natt efter eftermiddag och kväll i värmländska Sunne. Jag har bland annat besökt Mårbacka. Det finns ett imponerande litterärt arv i den lilla kommunen – inte bara Selma Lagerlöf, utan också Göran Tunström.
Sloganen är ”Sagolika Sunne” och stoltheten är tydlig, åtminstone bland politiker och kulturarbetare. (Det är dem jag stött på.)
Här finns Selma Spa, Selma Lagerlöf hotell, Mårbacka och ett flertal andra verksamheter som kopplar ihop med sig med nobelpristagaren.
Det är ett fantastiskt utgångsläge om man pratar kultur, upplevelseindustri och besöksnäring.
Men jag funderar – om ingen längre läser Selma? Vi fick inte göra det när jag gick på högstadiet eller gymnasiet. Det är ändå 15 år sedan och mer. Hur ser det ut idag?
Arvet efter Selma fungerar som solen här – runt den snurrar olika verksamheter som drar nytta av laddningen från kopplingen med författarinnan, likt planeter i ett solsystem.
Jag ställde frågan: ”Är Sunne färdigt?”
För det går inte att stanna vid det man haft. ”Berättande” är ett profilområde här. Men vad är berättande idag? Jag ställde frågan och nämnde själv datorspel, videoklipp på YouTube och bloggar; specifikt Sveriges mest populära blogg, Blondinbellas, som för mig är ett mysterium: utan nån typ av spets har hon 400.000 läsare. Alex Schulman hade åtminstone finess i språk och ibland i humor när han var störst.
När kultur bara blir kultur som identitet och kulturarv – och inte handlar om utveckling – är det lätt att fastna.