Det sägs ofta att konstvärlden (om den nu existerar i singularis…?) har en omvänd ekonomi. De som står för innehållet, det som alla andra kapitaliserar och lever på, har ofta sämst betalt. De få som säljer väldigt bra, blir emellanåt betraktade med viss misstänksamhet. Och det som säljs på andrahandsmarknaden är inte sällan mycket dyrare än det som säljs på förstahandsmarknaden.
Ungefär som om man skulle betala mycket mer för en Marc Jacobs på Myrorna än på Nathalie Schuterman.
Det här har fått den brittiska konstnären Damien Hirst att pröva nya vägar, skippa galleristerna och sälja direkt på en Sotheby´s auktion.
Bra eller dåligt? Debatten rasar. Hirst är känd för att experimentera med relationen konst – ekonomi, så utspelet är knappast förvånande. Och några nedskrivna regler, eller ens några kontrakt, finns ofta inte i konstvärlden.
Även om Hirsts strategi knappast är en strategi som fungerar för alla, och kanske inte ens för honom själv.