Jag visste det. Enligt Boston Globe har användningen av semikolon gått ned från i genomsnitt 68,1 per tusen ord till futtiga 17,7. Det är ju förfärligt! En veritabel skandal! Ett kulturarv som är på väg att gå förlorat.
Det förvånar mig inte. Jag vet inte hur ofta jag har fått ta strid mot redaktörer och redigerare för detta underbara, lilla, subtila tecken; denna halvhalt i tillvaron; markören av närvaro och uppmärksamhet. Mitt allra mest älskade skiljetecken.
En analytiker förklarar minskningen med att amerikaner inte uppskattar nyanser och komplexitet, och därför heller inte semikolon. Andra tror att det är en genusfråga. Riktiga män anses inte använda inte semikolon. Eller, som Kurt Vonnegut en gång sa: ”transvestite hermaphrodites representing absolutely nothing”.
Bara det uttalandet, borde få de flesta – utom möjligtvis några få krist- och sverigedemokrater – att genast börja använda semikolon. Det är ett subtilt och subversivt tecken; en markör för tolerans, nyans och komplexitet – och det är hög tid att börja använda det mer!