Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
12 juni 2008 under Noterat | kommentera

Krav: bättre kulturstatistik

Tobias Tobias

Hur många går på teater och hur många betalar för det? På Dramaten vet man inte riktigt.

Juan Flores på DN gör idag en intressant genomgång av Dramatens publik och jämför betalande med icke-betalande publik. För en scenkonstverksamhet är det naturligt att rea ut biljetter om en föreställning inte går att sälja slut. Salongen har sin givna storlek och de fasta kostnaderna är ändå där: föreställningen ska spelas. Därför finns, exempelvis, ofta sistaminutenbiljetter på Broadway. Som biljettköpare får man en biljett billigare, men betalar inte för att på förhand veta vilken föreställning man ska se eller om man med säkerhet får se någon. Helt rimligt.

Värre är om fribiljetter blir regel. För det första om beläggningen av den betalande publiken är för låg, inte minst fullprisbetalande publiken. Enligt DN-artikeln ligger den på Dramaten på enbart 32 procent.

För det andra om fribiljetter regelmässigt sprids till en inre cirkel. Jag har länge reagerat mot att de som borde betala mest för teater i själva verket betalar minst, eller inget alls. Det är knappast så att staten subventionerar (med 813 kronor per biljett) för att teatern ska nå en viss, redan insatt krets. Inget kulturpolitiskt argument kan försvara det.

Det är i DN-artikeln mycket fokus på ”publikraset” och det må vara hänt (det bör åtminstone ställas i relation till konstnärliga mål och resultat), men värre är att det är möjligt att dölja det, eller inte ens känna till det. Vi har tidigare på bloggen diskuterat kring behovet av bättre kulturstatistik och jag tycker den är ofullständig, dåligt spridd, slapphänt kontrollerad liksom svårjämförbar.

Utan att överbelasta institutionerna vore det en enkel sak att kunna redogöra mer tydligt för olika kategorier av biljetter i publikstatistiken, få fram snittpris per åskådare samt även räkna publiken till föreställningarna (för att se om något kulturpolitiskt mål uppfylls med fribiljetterna, det vill säga om kulturen faktiskt når ut).

Att DN idag har som förstanyhet att ”fribiljetter döljer Dramatens kris”, och att artikeln benämns ”granskning”, skulle inte behövs. Det får inte vara möjligt att dölja. Det ska inte behövas en granskning för att se detta.

PS. Tillägg i efterhand apropå sista stycket: Ord som granskning och avslöjande är förstås medieverktyg och speglar inte alltid faktiska förhållanden. Med tanke på känslan av ”drev” mot Dramaten får man vara lite försiktig i tolkningen av artiklarna.

4 kommentarer
  1. Danjel skriver:

    Vi måste ändra betydelsen av dessa siffror. De kan inte vara vår måttstock för konstnärlig kvalitet. Vi måste göra viktig teater av andra anledningar. Och ha bra med publik, som det händer något med..

  2. Tobias skriver:

    Du har helt rätt i att publiksiffrorna inte kan vara måttstocken för konstnärlig kvalitet.
    Det hindrar inte att ansträngningar måste göras för att kvaliteten måste nå ut och nå fram. För att planera för detta måste underlag finnas, det vill säga bra publikstatistik.

  3. Thomas skriver:

    Kultur, vad är det?

    Teater, Musikdramatik och likvärdiga kulturyttringar är resurskrävande verksamheter som i sig inte komer att gå ihop om man inte lägger upp en noga genomtänkt spelplan med få specialprodukter och många standardverk.

    Publiken är mycket mer svårtillgängliga numera än vaed dom varit innan internet, film, tv och andra billiga och enkla underhållningsformer.

    Trots detta så KRÄVS det att vi håller Musikaler, Opera, Teater och Dans under armarna och hjälps åt att föra en vettig kulturdebatt då det är elitistiska utvecklande former där gräddan av våra bäst utbildade artister får mäjlighet att flytta fram positionerna för sitt konstnärsskap.

    Vad vore korp-fotboll utan Djurgårdens IF’s elitsatsning? Vad vore klubbmästerskap i friidrott utan att vi får se VM i friidrotts stora stjärnor då och då?

    Malmö Operan har liknande problem men där verkar man numer satsa på att dra in på alla typer av fribiljetter för att man har dragit en vinstlott i uppsättandet av populärmusikalen Jesus Christ Supersstar med Ola Salo i rllen som Jesus. Man drar in på personalens lilla tilldelning av friplåtar för attt kunna sälja så många ”riktiga” biljetter.

    Vad man däremot missar är att Operan under samma säsong sätter upp 3 moderna operor som väldigt få kommer att besöka. Lars-Erik Larssons ”Prinsessan av Cypern” , Jonas Forsells opera ”Flickan och Döden” samt Samuel Barbers ”Vanessa” som alla har begränsade möjligheter att dra publik och deras beräknade marknadsvärde publikt kommer att vara väldigt lågt. Ja, t.o.m. ännu lägre än operan vill beräkna.

    Så vad skall dessa institutioner då göra? Säljer man sig till den lättillgängliga publiken och spela jättepopulära uppsättningar hela tidenså förlorar institutionerna sin kvalitativa personal, som då kommer att söka sig dit dom får utvecklas vidare.

    Jag förstår problemet med att det sätts fart på ”fribiljetter” och att det ”inte ser snyggt ut” men vi måste ge dessa institutioner mycket större ”slack” och skapa förutsättningar för att konsten och kulturen utvecklas.

    Teater, Musikal, Opera för barn som för vuxna är kostsamt men betalas tillbaka genom en mängd andra effekter som få i dessa sammanhang ens bryr sig om att redovisa.

    Då en samhällsekonom räknade på olika spinnoff-effekter omkring just Malmö Operan kom vederbörande fram till att Operan i investering och utgift betraktat faktiskt går på plus minus noll i ett ekonomiskt perspektiv. lågt räknat.

    Låt kulturen vara ärlig men ge institutionerna de ekonomiska resurserna som dom behöver för att hålla sig med en kvalitativt bra personal och att dom också får spela teater som inte bara är populistisk.

  4. Tobias skriver:

    Thomas, tack också för dina synpunkter. Du har en god poäng i att konstnärligt utmanande produktioner ofta har svårt att locka publik.

    Det hindrar inte, som sagt, att större krav kan ställas på redovisningen av statistik och öppenhet, vilket inte handlar specfikt om Dramaten.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas