Vi planerar hur vi ska fira den amerikanska nationaldagen. I år kommer vi att vara i San Diego den fjärde juli och sonen ser redan fram emot fyrverkerierna över bukten.
Det känns lite konstigt att tänka på i dag, på Sveriges nationaldag. Här stod vi istället på balkongen vid lunchtid och tittade ut över demonstrationen som tågade förbi på gatan nedanför. Den anti-rasistiska, tack och lov, även om de också är läskiga när de maskerade går förbi och skriker.
Men trots allt får man vara glad över att man bor på Södermalm och inte på Östermalm en dag som denna. Där demonstrerar nämligen nynazisterna, eftersom polisen tycker att de passar bättre där. Eller som insatschefen uttrycker det i en nu försvunnen artikel på dn.se:
– ”Det är ingen slump att de hamnade på Östermalm. Södermalm är svårare att använda till högerdemonstrationer.”
Höger eller vänster, öster eller söder, alldeles oavsett är det absurt. Är det här svensk kultur? Ska vi verkligen fortsätta ”fira” nationaldagen, om det år efter år går till på det här viset?
Jag brukar inte känna så, men i dag längtar jag till USA, som i det här sammanhanget framstår som en betydligt mer civiliserad och kultiverad nation.