Det stormar i och kring Stockholms eget ”South Bronx”, kvarteren sydöst om Mariatorget på Södermalm. Nu senast har nyinflyttade fotografen Bingo Rimér ställt till med fest – vilket får chefen för St Görans uppsökarteam för hemlösa, Eva-Lii Mark, att i DN utbrista:
- ”Jag tycker att det var ett olämpligt och okänsligt val av plats för en fest.”
Kvarteren är nämligen vikta för missbrukare och hemlösa. Här får man inte längre ha fest. I alla fall inte om Eva-Lii Mark får bestämma.
Hon måste vara nöjd med utvecklingen. Sedan ett par månader känns området sydöst om Mariatorget nämligen som en bakgata i South Bronx, innan (!) New York-polisen införde nolltolerans. Missbrukarna har helt tagit över.
Sonen vågar inte längre gå sin vanliga väg till och från skolan. Det går inte en dag utan att man ser knarkare, som skriker, slåss, kissar, skjuter in kanyler eller har sex på öppen gata. Kvartersbutiken har yxrånats, knarklangarna cirkulerar. Inte sällan ser man någon som åker fast för polisen och ibland står det till och med uniformerade ordningsvakter i gathörnet.
Förklaringen är förstås enkel. Man har valt att koncentrera vården för Stockholms hemlösa och missbrukare till ett område. För övrigt – och inte helt lyckat – samma område som sägs vara Norra Europas tonårstätaste.
Självklart måste det finnas vård, men måste allt ligga på en och samma plats? Och är det verkligen bra om knarkkulturen tillåts ta över och helt dominera, ens för missbrukarna själva? Är det bra om missbruk blir normen, och allt annat ses som störande?
Att vanliga – eller ovanliga – människor inte ska tillåtas ha fest, eftersom de kan ”störa” missbrukarna, som Eva-Lii Mark uttrycker det, låter i mina öron helt vansinnigt.
Borde hon inte resonera precis tvärtom; att det är bra att det också pågår annan verksamhet i de här kvarteren?
Frågan är om inte hoppet står till just ”kreatörskulturen”, som lockas till den här lite farliga, och snart säkert billigare, typen av platser – hur cyniskt det än låter.
Bingo är kanske bara början. Och det tycker jag i så fall är bra, eftersom jag faktiskt föredrar en blandning av folk än enbart missbrukare i kvarteret där jag bor.
PS Sedan jag skrev detta inlägg har det hänt mycket. Stadsmissionen själva säger att de måste börja leta efter andra lokaler. Polisen slår larm om att brottsligheten ökar dramatiskt och att narkotikaförsäljning till tonåringar pågår i området. Socialborgarrådet Ulf Kristersson gör – tack och lov! – en annan analys än Eva-Lii Mark och tycker att det är bra om det finns en blandning av verksamheter i området.