Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
15 maj 2008 under Inblick, Noterat | 4 kommentarer

Studentskryt (igen)

Emma Emma

Det är med studenter som med barn; man blir alldeles otroligt glad när det går bra för dem!

Just nu har jag (återigen) ett gäng helt suveräna studenter på Handels. Vi läser ledarskap och främst då skönlitteratur, ”facklitteratur för oss människor”, som kulturhuschefen Eric Sjöström kallar det.

Våra diskussioner hamnar alltid i ledarskapets – och livets – kärnfrågor. Vad det innebär att vara människa. Till vilken utsträckning vi styrs av våra egon respektive vår strävan efter att vara del av sammanhanget, det sociala. Ledarskapets destruktiva sida. Maktmissbruk. Moral och etik. Ansvar, glädje och passion. Tendenser i tiden: personifiering, medialisering, idealisering, exkludering. Och mycket mer.

I dag har vi till exempel, i mindre grupper, läst och diskuterat: Urkällan av Ayn Rand, Barbarians at the Gate av Bryan Burrough och John Helyar, Främlingen av Albert Camus, Det sociala livets elementära grunder av Johan Asplund, 1984 av Georg Orwell samt I trygghetsnarkomanernas land av David Eberhard.

Lite för många manliga författare, och alla var inte lika populära (särskilt inte David Eberhard, som åkte på ett par riktiga smällar), men generellt mycket bra diskussioner.

De är nämligen så otroligt duktiga, dessa handelsstudenter. Så kloka. Så medvetna. Så långt ifrån bilden av den stereotypa handelsstudenten man kan komma, när de försvarar demokratins värden, vikten av att göra gott, genomskåda maktmissbruk och allt annat man kanske inte tror att handelsstudenter gör. Samtidigt som de förstås också tror och satsar på företagande.

Jag är inte ensam om att ha upptäckt hur duktiga de är. Häromveckan vann två av studenterna i kursen, Rebecca Lucander och Marcus Waering, den skandinaviska finalen i en stor marknadsföringstävling. Nu går de vidare till den internationella finalen i Paris.

I går utsågs en annan av klassens knappt fyrtio studenter, Gustav Borgefalk, till ”Årets student”. I Sverige. I morse var han 65 000 kronor rikare och tvungen att konstant svara på frågor från alla journalister som ringde. Gustav är för övrigt en av grundarna bakom Dyson Initiative, som vill koppla samman unga människor med idéer över hela världen.

I klassen går vidare Günther Mårder, som i höstas fick ta emot Nationalencyklopedins stora Kunskapspris, i egenskap av vd för studentnätverket Individuell kunskapsutveckling. Och jag misstänker att det finns många fler, för alla är de värda pris. De är alla jätteduktiga!

Lite förpliktigande känns det ibland att ha alla dessa begåvningar.  Man måste vara ödmjuk och inse att man undervisar studenter som både är mycket smartare och mycket klokare än man själv.

Fast tänk vilket hopp det inger för framtiden. Med de här studenterna vid rodret kan det faktiskt bara bli bättre!

Särskilt om man parar ihop dem med studenterna på Konstfack, som jag ser fram emot att få börja undervisa till hösten.

Hur duktiga de är, kan man skåda om man beger sig ut till Telefonplan innan 25 maj. Där pågår nämligen Vårutställningen för magisterstudenterna och den får man helt enkelt inte missa. Den är suverän.

4 kommentarer
  1. gudmundson skriver:

    Är det inte så att Eberhardt är en person man ska höra i verkligheten? Jag såg honom hålla ett föredrag och blev mycket exalterad och imponerad. Sedan köpte jag och läste boken – vilket blev en besvikelse.

  2. Emma Emma skriver:

    Jo, du kan ha rätt. Jag känner honom och gillar honom, och sådant påverkar förstås. Fast sedan tycker jag samtidigt att det är kul med en bok som väcker så starka känslor att en av studenterna uttrycker att hon/han inte ens vill behålla den, medan andra tycker att den är jättebra. Sådant gillar jag! Det tvingar alla att tänka till.

    Däremot tycker jag att de kloka studenterna hade en klar poäng när de konstaterade att han lite grann gjorde samma sak som han själv kritiserar, d v s skrämmer upp folk.

  3. Niklas skriver:

    Det måste vara otroligt stimulerande att arbeta i en sådan miljö med så många begåvningar. ”Förpliktigande” som du säger och ”man måste vara ödmjuk och inse att man undervisar studenter som både är mycket smartare och mycket klokare än man själv”.

    Är det inte detta som är bland det svåraste, att inse att det finns så många betydligt smartare och klokare än man själv? Och kanske det lättaste. Det man saknar i begåvning kan man ta igen i visdom.:)

    Tack för tipset om utställningen på Telefonplan.

  4. Thure Stenström skriver:

    Fullt ut lika begåvade och högt motiverade studenter skulle Du förmodligen inte ha haft, om Du undervisat vid universitetet. Tillåt en gammal emeritus att vara lite avundsjuk! Emmas pappa

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas