Det är med studenter som med barn; man blir alldeles otroligt glad när det går bra för dem!
Just nu har jag (återigen) ett gäng helt suveräna studenter på Handels. Vi läser ledarskap och främst då skönlitteratur, ”facklitteratur för oss människor”, som kulturhuschefen Eric Sjöström kallar det.
Våra diskussioner hamnar alltid i ledarskapets – och livets – kärnfrågor. Vad det innebär att vara människa. Till vilken utsträckning vi styrs av våra egon respektive vår strävan efter att vara del av sammanhanget, det sociala. Ledarskapets destruktiva sida. Maktmissbruk. Moral och etik. Ansvar, glädje och passion. Tendenser i tiden: personifiering, medialisering, idealisering, exkludering. Och mycket mer.
I dag har vi till exempel, i mindre grupper, läst och diskuterat: Urkällan av Ayn Rand, Barbarians at the Gate av Bryan Burrough och John Helyar, Främlingen av Albert Camus, Det sociala livets elementära grunder av Johan Asplund, 1984 av Georg Orwell samt I trygghetsnarkomanernas land av David Eberhard.
Lite för många manliga författare, och alla var inte lika populära (särskilt inte David Eberhard, som åkte på ett par riktiga smällar), men generellt mycket bra diskussioner.
De är nämligen så otroligt duktiga, dessa handelsstudenter. Så kloka. Så medvetna. Så långt ifrån bilden av den stereotypa handelsstudenten man kan komma, när de försvarar demokratins värden, vikten av att göra gott, genomskåda maktmissbruk och allt annat man kanske inte tror att handelsstudenter gör. Samtidigt som de förstås också tror och satsar på företagande.
Jag är inte ensam om att ha upptäckt hur duktiga de är. Häromveckan vann två av studenterna i kursen, Rebecca Lucander och Marcus Waering, den skandinaviska finalen i en stor marknadsföringstävling. Nu går de vidare till den internationella finalen i Paris.
I går utsågs en annan av klassens knappt fyrtio studenter, Gustav Borgefalk, till ”Årets student”. I Sverige. I morse var han 65 000 kronor rikare och tvungen att konstant svara på frågor från alla journalister som ringde. Gustav är för övrigt en av grundarna bakom Dyson Initiative, som vill koppla samman unga människor med idéer över hela världen.
I klassen går vidare Günther Mårder, som i höstas fick ta emot Nationalencyklopedins stora Kunskapspris, i egenskap av vd för studentnätverket Individuell kunskapsutveckling. Och jag misstänker att det finns många fler, för alla är de värda pris. De är alla jätteduktiga!
Lite förpliktigande känns det ibland att ha alla dessa begåvningar. Man måste vara ödmjuk och inse att man undervisar studenter som både är mycket smartare och mycket klokare än man själv.
Fast tänk vilket hopp det inger för framtiden. Med de här studenterna vid rodret kan det faktiskt bara bli bättre!
Särskilt om man parar ihop dem med studenterna på Konstfack, som jag ser fram emot att få börja undervisa till hösten.
Hur duktiga de är, kan man skåda om man beger sig ut till Telefonplan innan 25 maj. Där pågår nämligen Vårutställningen för magisterstudenterna och den får man helt enkelt inte missa. Den är suverän.