Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
14 maj 2008 under Analys, Noterat | kommentera

Konstnären som kapitalistisk förebild

Emma Emma

Nyss hemkommen från Konserthuset, tänker jag att jag verkligen borde sluta debattera allt som har med kulturpolitik och kulturfinansiering att göra. Allt är redan sagt och dagens debatt kändes dessutom ganska förfärlig. Om jag, mot förmodan känns det som, återfår lusten att delta i debatter, vill jag diskutera andra saker.

Som till exempel idén om konstnären som entreprenör. Samtidigt som Konserthusdebatten gick av stapeln, offentliggjordes nämligen en mycket intressant rapport, ”Att leva på kultur”. Och även om resultaten inte är förvånande, är det viktigt att få svart på vitt:

60 % inom de kulturella näringarna är egna företagare, de flesta ofrivilliga. Medelinkomsten är mindre än 20 000 kronor i månaden och endast 10% tjänar mer än 50 000 kronor i månaden.

De flesta är alltså fattigare än genomsnittet och tvingas till att bli företagare, eftersom det inte finns några andra alternativ. Och så finns det några få som klarar sig mycket bra.

Personligen fastnar jag också för att inte mer än lite drygt 20 % får någon form av offentligt stöd, vilket talar mot den ganska vanliga föreställningen att kulturarbetare skulle leva på ”bidrag”.

Nu har jag i ärlighetens namn inte sett rapporten, och har därför svårt att uttala mig i detalj. Vilken roll spelar det till exempel att så många är företagare? Vi vet ju att företagare har en egen sorts ekonomi, där exempelvis avdrag och byte av tjänster kan göra kategorin svår att jämföra med andra inkomsttagare. Och hur räknas till exempel stipendier?

Riktigt intressant blir det också om man ställer dessa siffror mot idén att konstnären utgör något slags förebild i det senkapitalistiska samhället. I Ljubljana på lördag går till exempel en debatt på temat ”The Artist as a Role-Model in Neo-Liberal Societies” av stapeln:

”The sociological features and living patterns related to the artist as a worker and subject in neo-liberal societies are gradually being seen in more and more jobs and professions. Functionalistic economic and sociological theories are treating creativity, commitment, flexibility, and nomadism as essential features of the contemporary labour force, and taking the artist as a role model that already possesses these features. The artist is also considered to be a good consumer. However, is the vulnerable status of the artist-like position valued in the neo-liberal society? Are artists the ultimate models for workers in precarious social and economic conditions? How do artists relate to this issue?”

Kan man inte åka dit, kan man alltid stanna hemma och läsa. Luc Boltanski och Eve Chiapellos intressanta ”The New Spirit of Capitalism”, till exempel, som (bland annat) driver en liknande tes. Eller ett par texter på liknande teman av Maria Lind respektive Marion von Osten.

3 kommentarer
  1. Karin Lilja skriver:

    Rapporten ”Att leva på kultur” ligger ute på http://www.upplevelseindustrin.se under fliken Publikationer tillsammans med lite annan intressant läsning. Enjoy!

  2. JFO skriver:

    ”10% har en månadsinkomst på mer än 50 000kr.” Det är ett grymt högt genomsnitt. Grattis. Det vore intressant att få veta vilken yrkeskategori som detta är.

    Att snittet ligger under 20 000kr/månad är visserligen problematiskt. Men oddsen för att tjäna fina pengar verkar vara skyhögt över genomsnittet för gemena man och för egna företagare i allmänhet.

    Sedan tror jag ingen ”tvingas” till att bli egen företagare, man väljer det för man brinner för sitt yrke och vill inte byta.

    ”Personligen fastnar jag också för att inte mer än lite drygt 20 % får någon form av offentligt stöd, vilket talar mot den ganska vanliga föreställningen att kulturarbetare skulle leva på “bidrag”.”

    Vad bra siffror, jättekul att kulturen kan finansiera sig själv, verkligen en befriande tanke att vi kan få en mångfald där man inte behöver lita på godtyckliga bidragsnormer. Go Kulturföretagare!

  3. Malinka skriver:

    Ooh, spännande. Har inte läst bloggen såhär långt bak i tiden, men här finns det något att kommentera.

    “Personligen fastnar jag också för att inte mer än lite drygt 20 % får någon form av offentligt stöd, vilket talar mot den ganska vanliga föreställningen att kulturarbetare skulle leva på “bidrag”.”

    Man kan undra om detta går att ställa mot det interna kultursamhället, där vissa ges möjlighet att slå igenom medan andra trycks nedåt och bakåt och inte får möjlighet att pröva sina vingar – just av de som ger ”bidrag” av olika slag (jag tänker då bl a på stipendier). Enligt min erfarenhet ges bidrag och stipendier endast till en mindre grupp som det är väldigt svårt att ta sig in i.

    Därav de futtiga 20 procenten…

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas