Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
31 maj 2008 under Analys, Inblick | kommentera

Bingo i South Bronx

Emma Emma

Det stormar i och kring Stockholms eget ”South Bronx”, kvarteren sydöst om Mariatorget på Södermalm. Nu senast har nyinflyttade fotografen Bingo Rimér ställt till med fest – vilket får chefen för St Görans uppsökarteam för hemlösa, Eva-Lii Mark, att i DN utbrista:

- ”Jag tycker att det var ett olämpligt och okänsligt val av plats för en fest.”

Kvarteren är nämligen vikta för missbrukare och hemlösa. Här får man inte längre ha fest. I alla fall inte om Eva-Lii Mark får bestämma.

Hon måste vara nöjd med utvecklingen. Sedan ett par månader känns området sydöst om Mariatorget nämligen som en bakgata i South Bronx, innan (!) New York-polisen införde nolltolerans. Missbrukarna har helt tagit över.

Sonen vågar inte längre gå sin vanliga väg till och från skolan. Det går inte en dag utan att man ser knarkare, som skriker, slåss, kissar, skjuter in kanyler eller har sex på öppen gata. Kvartersbutiken har yxrånats, knarklangarna cirkulerar. Inte sällan ser man någon som åker fast för polisen och ibland står det till och med uniformerade ordningsvakter i gathörnet.

Förklaringen är förstås enkel. Man har valt att koncentrera vården för Stockholms hemlösa och missbrukare till ett område. För övrigt – och inte helt lyckat – samma område som sägs vara Norra Europas tonårstätaste.

Självklart måste det finnas vård, men måste allt ligga på en och samma plats? Och är det verkligen bra om knarkkulturen tillåts ta över och helt dominera, ens för missbrukarna själva? Är det bra om missbruk blir normen, och allt annat ses som störande?

Att vanliga – eller ovanliga – människor inte ska tillåtas ha fest, eftersom de kan ”störa” missbrukarna, som Eva-Lii Mark uttrycker det, låter i mina öron helt vansinnigt.

Borde hon inte resonera precis tvärtom; att det är bra att det också pågår annan verksamhet i de här kvarteren?

Frågan är om inte hoppet står till just ”kreatörskulturen”, som lockas till den här lite farliga, och snart säkert billigare, typen av platser – hur cyniskt det än låter.

Bingo är kanske bara början. Och det tycker jag i så fall är bra, eftersom jag faktiskt föredrar en blandning av folk än enbart missbrukare i kvarteret där jag bor.

PS Sedan jag skrev detta inlägg har det hänt mycket. Stadsmissionen själva säger att de måste börja leta efter andra lokaler. Polisen slår larm om att brottsligheten ökar dramatiskt och att narkotikaförsäljning till tonåringar pågår i området. Socialborgarrådet Ulf Kristersson gör – tack och lov! – en annan analys än Eva-Lii Mark och tycker att det är bra om det finns en blandning av verksamheter i området.

Kommentera
30 maj 2008 under Noterat | kommentera

Grattis bloggen!

Tobias Tobias

Idag firar vår blogg ett år.

Det firar vi med att konstatera att den har varit kul att skriva på och att den blivit läst.

Kommentera
28 maj 2008 under Noterat | kommentera

Våren 2008 = ett datorspel

Tobias Tobias

Varje tid har sina verk.

1981 var det för många en ”Indiana Jones”-film. 2008 kommer det inte vara en ”Indiana Jones”-film, även om den ligger i topp på filmlistan och drog in 269 miljoner dollar under premiärhelgen totalt i världen.

Våren 2008 kommer för vissa – i Sverige – i stället definieras av Lars Noréns dagbok, men för långt fler handlar den i stället om datorspelet ”Grand Theft Auto IV”.

Spelet sålde för 310 miljoner dollar första dagen och kontinuerligt trillar nya försäljningsrekord in. Prognosen är 12 miljoner sålda spel i år. Nästan i paritet att under ett år komma upp i samma liga som dundersuccéerna i skivväg med exempelvis Michael Jackson (26 miljoner ex) och The Beatles (19 miljoner ex av två album).

I Sverige var reklamkampanjen för spelet inte så framträdande, men jag hörde från New York att där har ingen produkt varit i närheten av samma mängd affischer på stan. I Sverige var dock en sak tydlig: högsta betyg i alla stora tidningar och med förstasidor på kulturbilagorna.

Jag har bara sett småglimtar av spelet och man kan tycka vad man vill om våldsfixeringen. Den är åtminstone inte värre än i Oscarbelönade och överallt hyllade filmen ”No country for old men”.

Lekfullheten och hantverket är hur som helst bländande och jag är oerhört nyfiken på utvecklingen av datorspel som genre. Även på hur vi kommer se framöver på kopplingen av datorspel till kultursfären, inklusive kulturpolitiken, vilken drivits rätt hårt i Sverige. Jag tror att vi kommer se på datorspel på samma sätt som vi gör på film – business ibland, konst ibland, ”nyttigt” ibland, och ofta en blandning.

Kommentera
26 maj 2008 under Analys, Inblick, Noterat | kommentera

Hultsfred och styrning av ideell verksamhet

Tobias Tobias

Balansen mellan kulturella och lokala drivkrafter å ena sidan och det affärsmässiga å andra sidan. Så kan man sammanfatta artikeln om den ideella föreningen Rockparty och Hultsfredsfestivalen i nya numret av magasinet Filter.

Från den avsatta festivalchefen lyfts synsättet fram att vissa verksamheter drivits på icke-affärsmässiga grunder.

Givetvis är det så att föreningen – som vilken verksamhet som helst – i slutändan måste kunna gå runt, och att festivalen som motor inte bara måste fungera, utan fortsätta utvecklas och ligga i täten i Sverige.

Från ett klusterperspektiv är det ändå viktigt att ha många verksamheter igång på en så liten ort. För att locka och hålla kvar studenter, anställda och företag måste det hända saker året runt – inte bara för livsaptitens skull, utan också för att verksamheterna ska kunna nå upp till en kritisk massa av aktiviteter kontinuerligt. Detta är särskilt viktigt eftersom så många av verksamheterna är projektbaserade. Detta är de ekonomiska argumenten för Rock City.

Vad artikeln missar är att Rockparty är en ideell förening vars mål snarare handlar om att arbeta för musik och ungdomar, och framför allt lokalt. Det innebär en knepig balansgång ibland, som jag dock tror underlättas av att man funderar i termer av balanserat, eller länkat, styrkort och tydliggör flera mål. Det är annars lätt att stirra sig blind på resultaträkningen och bedöma hela föreningens verksamhet utifrån den.

The mission comes first, skriver Peter Drucker – en av de mest inflytelserika managementförfattarna under 1900-talet – apropå ideella organisationer. Detta mission – denna vision – måste också sedan kunna omsättas i praktiken för att bli meningsfull. Alla medarbetare måste kunna förstå: det här är mitt bidrag för att uppnå visionen.

Utmaningen är just att kunna omvandla visionen till verkligheten på ett enkelt och begripligt sätt. För att visionen inte ska hamna i skymundan av ekonomin eller att vissa verksamheter till slut ses som självändamål (i Hultsfreds fall: festivalen) tror jag också att visionen mår bra av att omvandlas genom att ange målsättningar och en strategi som uttrycker idén eller planen hur visionen ska uppnås.

Annars blir det lätt så att man inte vet varför man gör vad man gör. Eller att det finns olika uppfattningar om det. Det senare skildras väl i Filterreportaget apropå Hultsfred.

Kommentera
25 maj 2008 under Analys | kommentera

Schlagerkväll och schlagerkval

Emma Emma

Lördagskvällen tillbringades framför tv:n. Såklart. Hos oss missar vi inte gärna en schlagerfestival.

Däremot missar vi alltid vinnaren. Det är vid sådana här tillfällen man inser att ens smak antingen är dålig eller udda eller bägge delarna. Vi hejade i alla fall på Laka från Bosnien, Andy Abraham från Storbritannien och Ani Lorak från Ukraina. Av dem var det enbart Ani Lorak som det gick bra för; Andy Abraham, som vi till och med ringde och röstade på, kom sist.

Manga-Charlotte (ja, hon ser verkligen precis ut som en figur i mangaserien Naruto) trodde vi inte så mycket på; däremot skämdes vi över att de nordiska länderna röstade så mycket på varandra. Och riktigt pinsamt blev det när såväl SVT:s kommentator som Expressen började tala om ett nordiskt svek för att Manga-Charlotte inte fick fler röster av våra grannländer. Usch!

Magnus Eriksson skriver för övrigt en bra tv-krönika om den ökade nationalismen i schlagersammanhang i dag, och jag håller helt med: Det är en otäck utveckling!

Själv satt jag annars mest och funderade över tidsandan. Jag är övertygad om att mycket av det vi tar för givet i dag kommer att förefalla som smått vansinnigt om trettio år.

Det hysteriska hyllandet av kreativitet och entreprenörskap, till exempel. Som jag kan tycka börjar bli precis lika enfaldigt som det för trettio sedan var att dissa allt som var kommersiellt.

Betänk att schlagerfestivalen då sågs som skräp, som vi inte ens ställde upp i. Att låten ”Doin the omoralisk schlagerfestival” blev en hit. Och att Stikkan Anderson kallades för ett cyniskt svin.

Vad skulle vi kalla honom i dag? En kreativ kulturentrepenör, kanske. Och därmed, förstås, en hjälte, en ”hero”.

Det säger en del om hur tidsandan svänger och hur saker och ting måste sättas i perspektiv.

PS För övrigt misstänker jag att mobiltelefoner är den nya rökningen. Status i dag, men akta dig vilka konsekvenser det kommer att bli av strålningen. Om jag får spå.

Kommentera
22 maj 2008 under Noterat | kommentera

Inflation i entreprenörskap

Emma Emma

Tobias tyckte häromdagen att vi har börjat använda begreppet ”entreprenörskap” slarvigt. Det är lätt att hålla med. Och intressant att reflektera över.

Samtidigt är det inte konstigt, eftersom ett antal myndigheter (Kulturrådet, Filminstitutet, Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet) har fått i uppdrag av regeringen att i samarbete med Nutek komma med förslag på hur de kan utveckla just ”entreprenörskap och företagande”.

Som alltid när sådant händer – när politikerna sätter vissa begrepp på agendan och alla ser sin chans att få ökade anslag – går det snabbt inflation i användningen av just dessa begrepp.

Det är en fascinerande mekanism, som aldrig förnekar sig.

Här är ett par av rapporterna:

Kulturrådets: entreprenorskap.pdf

Filminstitutets: entreprenorskap_film.PDF

En sak man kan konstatera är också att den som citeras flitigast i Kulturrådets rapport, inte minst när det kommer till just ”entreprenörskap”, är Tobias själv (även om hans namn genomgående är felstavat).

Jag känner igen mig i situationen.

Först försöker man lyfta fram något som man tycker är intressant och bortglömt, som entreprenörskap och företagande i kultursektorn – som en (1) dimension av kulturlivet.

Varvid alla tror att det är svaret på allt och använder det i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

Tio år senare hamnar man därför i motsatt position och måste snarare bromsa och begränsa användningen.

Enfalden förnekar sig heller aldrig.

Kommentera
22 maj 2008 under Analys, Noterat | kommentera

Är det svenska näringslivet verkligen kulturfientligt?

Emma Emma

Det slog mig att vi kanske odlar en myt om det svenska näringslivet som kulturfientligt, eller åtminstone kulturovilligt, som inte är sann. Många hävdar med emfas att det är mycket bättre i andra länder; att exempelvis franska företagsledare minsann månar mycket mer om kulturen.

Men är det verkligen sant?

Mina franska kollegor vittnar om att det låter precis likadant där; att folk klagar på att franska företagsledare är ointresserade av kultur. Till skillnad från exempelvis amerikanska…. Och så vidare.

Gräset verkar alltid vara grönare någon annanstans.

En del av de utländska gästerna som var här förra veckan var snarare imponerade av de svenska företagen som gav så pass mycket till kultur – trots att skattelättnaderna inte var givna. Det, om något, vittnade om ett verkligt stort kulturintresse.

Ser man till siffrorna, ligger Sverige inte heller så dåligt till, som det ibland görs gällande. Tvärtom. Jag skulle tro att vi ligger i paritet med många länder om man ser till privat finansiering per capita.

Dessutom har vi en rad saker som andra bara häpnar över. Våra konstföreningar, till exempel, som inte sällan innehåller stöd också från företagens sida. Och mycket annat.

Kanske är det dags att sluta klaga.

Kommentera
19 maj 2008 under Noterat | kommentera

När världen tittar in – och förfäras

Emma Emma

Förra veckan var Nurope, ”det nomadiska universitetet för konst, filosofi och företagande”, på Sverigebesök, helgen tillbringade jag med ett antal studenter från University of Buffalo’s ”Arts Management Program” och nu är en sydafrikansk delegation här för att se huruvida vi kan finna former för ett fortsatt kulturutbyte mellan Sverige och Sydafrika.

Under några intensiva dagar har jag, med andra ord, blivit bombarderad av olika internationella perspektiv på och intryck av svensk kulturpolitik.

Det finns förstås mycket att skriva om, men mest av allt har en diskussion från gårdagen stannat i mitt huvud.

Ett antal av de amerikanska studenterna uttryckte sin förvåning – och sin förfäran – över att det verkar som om vi i Sverige vill slänga vår kulturpolitik överbord. De upplevde att vi ohämmat hyllade allt det som de själva såg som värdelöst: ökad privatisering och kommersialisering, skattelättnader för redan rika sponsorer och donatorer, ja, till och med lotteripengar. Som om vi allt mer vill närma oss en amerikansk eller anglosaxisk kulturpolitik.

Det var i alla fall det intryck de hade fått efter att ha träffat diverse företrädare för svenskt kulturliv, inklusive den statliga Kulturutredningen.

Hur bra är det? Vill vi verkligen det?

Kommentera
19 maj 2008 under Analys, Noterat | kommentera

Att leva på kultur

Tobias Tobias

När jag började skriva artiklar kring kulturekonomi för drygt tio år sedan var det delvis för att jag saknade en nyanserad diskussion. Att ekonomi kunde föras till kultur var på många håll något oerhört.

Idag har pendeln slagit över åt andra hållet.

Det börjar bli dags för en ny omgång av VAD MENAR VI-texter. Det går inte att i samma andetag blanda ihop tillväxtorienterade företag som använder kultur som innehåll – till exempel i musik- och mediebranscherna – och kulturarbetare som råkar ha F-skattesedel men som egentligen agerar som anställda – helt efterfrågeorienterade (uppdragstagare).

De senare är inte kulturentreprenörer. De är möjligen kulturföretagare, men ofta ofrivilliga sådana. De är kreatörer, men vad de bygger är sällan företag.

Jag har verkligen svårt för begreppet kulturentreprenör så som det används idag, då det har kommit att ringa in en orimligt stor del av kulturlandskapet. Kulturenterprenörer som påhittare och byggare i kultursektorn är fantastiska, men de är ofta unika – de är inte mallen.

Emma nämnde utifrån en DN-artikel en ny rapport från CIND på Uppsala universitet, ”Att leva på kultur”. Den pekar på att 60% inom de kulturella näringarna är egna företagare och jag är inte alls förvånad.

Här är rapporten (pdf): Att leva på kultur

För övrigt apropå diskussionen om konstnären som förebild för arbetssätt. Jag får lite vibbar från IT-yran för tio år sedan. Ingen som minns free agent-begreppet? Daniel Pink skrev artiklar i Fast Company och två böcker på temat, innan han sedan skrev sin uppmärksammade ”A Whole New Mind: Why Right-Brainers Will Rule the Future”.

Kommentera
19 maj 2008 under Noterat | kommentera

I underhållningsindustrin

Tobias Tobias

Två av helgens notisnyheter som ringar in utvecklingen i underhållningsindustrin:

Skivbolagen tappar sin ställning ytterligare? Hiphopartisten 50 Cent snackar enligt rykten kontrakt med News Corp, som utöver en mängd tidningar äger MySpace. Siffran 300 miljoner dollar har nämnts. News Corp skulle utöver 50 Cents musik också få kontroll över turnéer, filmprojekt och merchandise. Jämför med Madonnas avhopp från Warner till konsertarrangören Live Nation.

Jakten på underhållningsföretag går vidare. Amerikanska staten Georgia erbjuder skattelättnader till bolag som producerar film, tv, musikvideo och datorspel. Incitamenten inkluderar 20 procent skatterabatt till att börja med, och – ”om företagen inkluderar en animerad PR-logo för Georgia i slutprodukten – ytterligare 10 procent. Notera: animerad logo. Haha. Kampen är hård om de här bolagen.

Kommentera