Jag fick ett samtal från SVT:s Kulturnyheterna om vad jag tycker om regissören Suzanne Ostens debattartikel i DN Kultur idag. De hann till slut inte hit till kontoret, men jag läste artikeln och det är svårt att inte hålla med.
Suzanne Osten uttrycker oro för vad som med händer med Unga Klara på Stadsteatern i Stockholm. Hon menar att utrymmet för hennes teaters arbetssätt – ”utforskande och nyskapande” – har krympt.
Det kan tyckas vara en lyx med experimenterande kulturella verksamheter av det här slaget och det är klart att det här kostar och att krav måste ställas. Men om vi ska en kulturpolitik måste vi ha utrymme för den här typen av verksamheter, generellt sett.
Alla branscher inser nödvändigheten av forskning och utveckling, antingen inom företagen eller på universiteten. Motsvarigheten till experimenterande laboratorium måste också finnas inom kulturen.Dessutom är barn- och ungdomsverksamheten ett fundament i kulturpolitiken, apropå att Unga Klara oftast med perspektivet barn och ungdom.
Jag kan dock inga detaljer om finansieringen eller hur väl Unga Klara sköts. Samtidigt ska man också komma ihåg att det inte är en motsättning mellan utmanande kultur och att arbeta strategiskt med publiken, apropå Ingmar Bergman i förra inlägget nedan.
Men jag funderar över om vi inte har råd med detta i Sveriges enda miljonstad – då kan man fråga sig varför kulturbyråkrater behöver gå till jobbet.
Konkurrensen hårdnar i vårt upplevelsesamhälle. Även institutionerna måste tävla om våra små hål för uppmärksamhet.
Desto viktigare för politikerna att stå upp för några undantag och inte anlägga samma mätverktyg på alla verksamheter, utan att inse att några delar – liksom, säg forskning och utveckling i läkemedelsindustrin – får vara kostnadsposter för att skapa vinster i andra änden.