Låt mig fortsätta och göra en liten trilogi av vad som sker i musikbranschen:
Jag läser i kväll ett två veckor gammalt nummer av Time Magazine och även där finns en artikel om musikbranschen i förändring. Vad de dessutom tar upp, vilket DN-artiklarna (idag respektive igår) missar är paketlösningar från konsumentens perspektiv, nämligen bundling. Du köper egentligen något annat och får musik på köpet.
Så släppte Prince sitt senaste album (med en tidning). Så samarbetar Apple med Coca-Cola (gratis downloads på Itunes på köpet). Så lockar både mobiloperatörer (Telenor, 3, Vodafone) och -tillverkare (SonyEricsson, Nokia) konsumenter.
Musiken uppfattas som gratis – eftersom det är så en ny generation lärt sig se på inspelad musik – men upphovsmännen får ändå en liten (dock liten!) del.
Sammanfattningsvis är det mycket som sker, men experiment pågår och även de stora skivbolagen har insett att förändring krävs. Men de tar inte samma ansvar för artistutveckling som tidigare och här finns en möjlig kulturpolitisk utmaning framåt. Citatet i Time-artikeln från Emi:s ordförande Guy Hands – apropå att 2.000 anställda fått kicken i bolaget – är talande:
”What we are saying to artist is: The current model is broken. Unless we find a new model, new music is dead.”
Kaoset i branschen är ändå över. En ny karta är synlig och kreativiteten blomstrar på många håll. När jag var med och gjorde en kartläggning av musikbranschen förra året för Möteplats Rock City i Hultsfred kallade vi rapporten därför för ”Tiden efter” (omvärldsanalysdelen finns infogad här).