Om Stockholm – enligt förra inlägget – varit passiva har Göteborg varit desto aktivare när det gäller att stimulera den kreativa sektorn. Inte minst om man talar hela regionen och inkluderar arbetet av Business Region Göteborg (Brew House m.m.) och Västra Götalandsregionen (Film i Väst m.m.).
Men det här handlar om offentliga, planerade initiativ.
En annan sak är det som växer fram ändå – och det är ofta mer intressant och kraftfullt (därför är den stora frågan hur man kan skapa förutsättningar för en sådan utveckling). I senaste numret av Diego (Dagens Industris månadsmagasin) beskrivs en sådan utveckling med exemplet ”Långgatorna” i Göteborg. Det är ett kvarter som tack vare alla porrbutiker har låga hyror och därmed lockat till sig många verksamheter inom den kreativa sektorn.
Det här har nu tagits upp i en stadsplan och enligt artikeln är analysen god: karaktären måste få finnas kvar. Att ”skydda” kvarteret med hjälp av en plan kan verka vara en god idé. Till exempel att inte godkänna åtgärder som medför hyreshöjningar, såsom att lokalerna inte kan byggas om hur som helst.
Men kan ”kreativa kvarter, när de väl är erkända och etablerade, skyddas i reservat? Eller dör de då oundvikligen, alltför sönderkramade och upputsade, och uppstår – i bästa fall – i andra former och på andra platser?