Ett absolut måste är konstnären Tino Sehgals ”utställning” på Magasin 3!
Med en bakgrund i dansen och i den politiska ekonomin, skapar han något slags dans-konst-ekonomi-seminarium-performance. Tillsammans med dig som besökare.
Du möter ett antal personer, som bjuder in dig till ett samtal. Ett tips är att ställa en fråga; delta i diskussionen. Visserligen får du vara beredd på att bli lite hånad, utskrattad, kanske till och med instängd, men samtidigt är det en unik känsla att stå på en konsthall och diskutera marknadsekonomi med ett antal människor vars ansikten du inte ser, i ett snyggt koreograferat konstverk.
Inte minst väcker det förstås en massa tankar och känslor om vad konst egentligen är, och vilken roll du har som betraktare. Tino Sehgal säger själv i en radiointervju att konsten har makt, men att det oprecisa i uttrycket samtidigt skapar utrymme för slumpen och för betraktarna.
Aldrig är det väl så tydligt som på Magasin 3 just nu.
Själv förbannar jag att jag inte hoppade på när de sökte folk till verket. Tänk att få stå där hela dagarna och diskutera ekonomi med folk som kommer dit för att uppleva konst. Vilket drömjobb!
(Ja, det påminner kanske lite grann om det som jag redan gör, både på Handels och Konstfack – men ändå inte. Vilket säger en hel del om vad som händer om man placerar saker och ting, även en diskussion om ekonomi, i en konstkontext.)
PS När du ändå är där, får du också chansen att se Annika von Hausswolffs utställning, som vi tidigare har kommenterat, men som fortsätter vara något av det bästa man kan se i konstväg i Stockholm i dag.