Det väller ut doktorsavhandlingar som tangerar ämnet kulturekonomi från Handels. I fredags disputerade Marjana Johansson på ett nätt liten doktorsavhandling med titeln ”Engaging Resources for Cultural Events”.
141 sidor på den mest välklingande avhandlingsengelska jag någonsin har stött på – och delvis ett nytt sätt att se på resurser och resursgenerering, estetik och organisationer med ett slut. Intelligent, intellektuellt och intressant.
Direkt efter disputationen ska jag erkänna att jag inte var riktigt lika positiv. Snarare ledsen. Jag hade, dumt nog, frågat vilka råd författaren – som trots allt ägnat flera år åt att studera kulturfestivaler – kunde ge mig om jag ville ordna en festival, det vill säga vilka praktiska implikationer avhandlingen hade.
Sådant ska man inte fråga om.
Jag bemöttes av: ”… du vill att jag ska vara normativ (ha, ha, ha)… något slags konsult (ha, ha, ha)”. Och sedan skrattade hela auditoriet.
Till slut fick jag i alla fall svaret att man som festivalarrangör kanske borde tänka på förankringen.
Det var allt.
Det kändes lite … platt.
Fast nu, när jag har läst avhandlingen, är jag inte längre ledsen. Det är en bra avhandling och, banal och ytlig som jag är, kan jag lätt se hur jag själv kan dra en massa praktiska lärdomar av den.
Även om jag inte vet om jag vågar.
PS Och så glömmer du väl inte att läsa Linda Portnoffs avhandling som kom tidigare i år? Även om jag varken är redovisare eller särskilt intresserad av musikbranschen, tycker jag att den är oerhört bra – och användbar.