Allt fler uppmärksammar och erkänner datorspel som något mer än förströelse eller något farligt.
På torsdag delar kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth ut pris till bästa svenska spel på Spelgalan. Hon säger i ett pressmeddelande:
Det är viktigt att komma ihåg att det finns flera dimensioner i dataspelande och utvecklingen av dataspel, det handlar inte bara om underhållning utan också om en kulturell uttrycksform.
I det senaste inlägget på bloggen Print Is Dead – en av mina favoritbloggar – kommenteras läsandet i jämförelse med datorspel:
Reading used to be considered an interactive pastime; parents encouraged kids to turn off their videogames and pick up a book. But reading looks positively passive next to something like The Force Unleashed (Tobias: namnet på ett kommande Star Wars-spel). Indeed, in a world with entertainment choices like this for kids and teens, there’s a chance that the only reading they’ll ever do is looking over the instructions for these games.
Även en stor artikel i senaste Vanity Fair beskriver den enorma utveckling som sker inom datorspel: hur de blir allt mer realistiska, vackra och krävande.
Jag spelar i princip aldrig numera, åtminstone inte de där spelen som kräver djupdykningar. Om det blir något blir det i stället ”lekspelen”, som Wii. Det kanske kan förvåna någon som läst tidigare inlägg, men jag har inte tid (eller energi). Tyvärr, för jag tror att jag hade fått ut mycket av det – och det är en viktig del för att förstå hur vårt kulturlandskap förändras.
Jag står bara häpen vid sidan om och försöker se förutsättningarna för och kraven på kulturen om fem, tio eller tjugo år framåt.