Precis som Tobias påpekar är kvinnors kulturföretagande ett viktigt ämne, och utan tvekan är trygghetssystemen en bidragande faktor till att det inte ser så muntert ut på den kvinnliga företagarfronten.
Jag undrar om det finns några studier som specifikt uppmärksammar just kvinnliga kulturföretagare. Några av våra – ytterst preliminära – resultat pekar på att det ser lite annorlunda ut vad gäller till exempel nätverkbyggandets arenor och struktur. Än är det dock för tidigt att uttala sig om något, och därför söker jag andra studier som kopplar samman kulturföretagande och genus.
Hur ser det ut i er nordiska kulturföretagarstudie, Tobias? Ser ni specifikt på kvinnliga kulturföretagare? Och vad kom ITPS fram till i sin studie, som väl rimligtvis måste ha tagit upp genusaspekten?
Influerad som jag är av Handelshögskolans enda (och utmärkta) kvinnliga professor, Carin Holmqvist, har jag en känsla av att det – förutom till trygghetssystemen – är viktigt att se till hela diskursen kring företagare och entreprenörer. Så macho som den ofta är, är det inte undra på att kvinnorna skräms bort. Här finns det mycket att göra.
Dagens lästips är Carin Holmqvist och Elisabeth Sundins ”Företagerskan”. Ha en härlig kvinnodag!